Trodde för ett kort tag, mycket kort, att jag befann mig på samma sida som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg. Hennes rubrik var: ”Det är elitens fel att SD växer” verkade vara en lovande rubrik, här håller jag med. Sedan fortsätter hon: ”Överallt växer misstron mot eliten. Den är mycket större än det sedvanliga politikerföraktet. Eliten är de människor i maktpositioner som talar till oss utan att vidgå vad deras egna aktiviteter betytt för att öka orättvisorna. De snackar som om vi inte skulle fatta att det är deras egna göranden och låtanden som är orsaken till våra problem.”
Här gör Åsa Linderborg en liten glidning och byter perspektiv. Hon vill inte acceptera att hon själv tillhör en elit med makt – hon vill distansera sig från den och vara någon annan. Hon har rätt, men ändå fel. Hon tillhör ju den elit som SD:s sympatisörer har en misstro emot. Hon tillhör samma elit som de förhatliga riskkapitalisterna, men hon vill inte inse det. Det etablissemang hon själv tillhör, hanterar SD som den gamla överklassen gjorde mot den växande arbetarrörelsen. Med översitteri, besserwisseri och förakt skulle den obildade underklassen hållas på plats. Med hennes bakgrund gör det säkert ont att konstatera detta, men strategin måste ändras om SDs sympatisörer ska bli färre.