En osann källa blir inte sannare bara för att den citeras korrekt

Dagens Nyheter hade den 7 juni ett ambitiöst reportage från en resa genom Estland, Lettland och Litauen. http://fokus.dn.se/balterna-hukar-under-hotfull-skugga-fran-ost/ Artikeln var skriven av Michael Winiarski. Det är möjligt att han blivit förd bakom ljuset eller själv fallit offer för myter och klichéer. Även om en reporter återger ett citat korrekt, men om den intervjuade har fel, ljuger eller far med osanning – så blir ju inte det publicerade mer rätt – det är fortfarande fel. Det är därför en reporter inte får nöja sig med det sagda, utan måste kolla sanningshalten.

Det föranledde mig att skriva följande mail till Michael Winiarski:

Hej Michael,

Det var intressant att läsa din långa artikel om resan i Baltikum.

Det finns dock några uppgifter där du har litat för mycket på dina källor.

Till exempel: ”Att ryskan inte får användas i kontakter med myndigheter.” All information till medborgarna finns på ryska (och engelska, kolla hemsidan narva.ee) och de flesta tjänstemän i offentlig förvaltning är rysktalande, i synnerhet i östra Estland.

”Utbildning på modersmålet … förvägras ryssarna idag” – överallt i områden där de rysktalande bor, finns det ryskspråkiga skolor. Där var tidigare ryska det enda undervisningsspråket. Nu försöker man introducera vissa gymnasieämnen även på estniska, vilket skulle förbättra elevernas möjligheter för att skaffa sig jobb.

Du nämner också medborgarskapet. Alla som bott i Estland i fem år, kan ansöka om medborgarskap. Kraven är ganska rimliga: lite kunskap i estniska, samhällskunskap och om det estniska styrelseskicket.

Dessa krav gäller inte de för barn som är födda efter Estlands självständighet 1991. Alla som är stadigvarande bosatta i Estland har samma rättigheter, oavsett medborgarskap, förutom deltagande i val till Parlamentet. Därför har det estniska medborgarskapet inte haft någon större betydelse för tex ryssarna. En person med ryskt pass kan röra sig i Europa och i Ryssland utan visum. De ryssar som har Estniskt pass måste däremot ha visum för att besöka Ryssland.

När det handlar om integrationen kan problemet faktiskt vara det omvända: Det går alldeles utmärkt att bo, studera och arbeta i Estland, utan att kunna ett enda ord estniska. Därför har varken Natalja eller Jevgeni något egentligt motiv att lära sig estniska eller försöka ta reda på vad som händer i Estland, eftersom de istället tittar på ”Putins-TV”.

Att välja en drabbad är också att välja vinkel

Den lille drabbade är något vi alla sympatiserar med, det är en bra story. Men här har media ett val: vem är drabbad, vilka är det mest synd om? Genom att välja drabbad kan också vinkel väljas och den utvalde drabbade kan stärka den valda ståndpunkten.

Ett aktuellt exempel:

SR/P1 hade ett inslag om att nya bullerregler i bostäder kan leda till att människor får högt blodtryck, hjärtinfarkt och fetma, enligt en hälsoforskare. Bostadsbristen måste bekämpas med ett ökat byggande, därför kommer högre bullernivåer att tillåtas i nybyggen. Men det kan leda till stress och ohälsa hos de boende. Här har alltså P1 valt den drabbade familjen som bor invid en tätt trafikerad gata, där de inte kan sova med öppet fönster, inte ens på sommaren. Alltså, stoppa dessa byggen…

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6179250

DN: s ledarskribent Carl Johan von Seth, valde ett annat perspektiv och en annan drabbad: ”Sätt en blodtrycksmätare på de unga i storstäderna som flackar runt på korta andrahandskontrakt och som frenetiskt jagar efter en plats att bo. En misstanke jag har är att det inte kommer visa sig vara en stressfri livsstil.”

http://www.dn.se/arkiv/ledare/mat-blodtrycket-pa-de-bostadslosa

Alltså: vem är det mest synd om: den boende i buller eller den som ingen bostad har?

Röda missar krävde blåblodig omplåstring

Vad skrev kungen, vad sade von Sydow?

För att plåstra om de skadade diplomatiska förbindelserna mellan Saudi och Sverige skickade den socialdemokratiskt ledda regeringen adelsmannen Björn von Sydow till Saudi med ett brev från den svenske kungen. Vad som sades i mötet och vad som stod i kungens brev är under diplomatisk sekretess. Under UD:s presskonferens i lördags upprepade utrikesministern ett inövat: ”Vi har kunnat reda ut missförstånd om att vi skulle ha kritiserat islam eller förolämpat den saudiska staten.”

Men eftersom inget sades om brevets innehåll eller det muntliga budskap är det väl fritt fram för oss andra att fylla tomrummet med egna spekulationer.

Vad sägs om: Vi vet ju hur kvinnor är … Låt oss med anor reda ut det här, oss män emellan.

Eller nåt sånt…

http://www.dn.se/nyheter/politik/saudikrisen-ar-over-bagge-landerna-vann/

Ryska posten

Det kom ett brev till våra parlamentariker strax innan de skulle kliva in i den utrikespolitiska debatten i Riksdagen.  Brevet som kom från den ryska statsduman via Rysslands ambassad, varnade för splittring i Europa och att en upptrappning av den ”handelsekonomiska sanktionstvekampen” som ”tillsammans med händelserna i Paris hotar säkerheten på hela den europeiska kontinenten. Dessutom var brevet kryddat med åldrig ”sovjetisk” terminologi som ”antihitlerkoalitionens Stora Seger över de tyskfascistiska inkräktarna och deras kumpaner …”

Till stora delar tycks brevet vara översatt av Google Translation.

Det finns fler intressanta saker att notera i samband med denna ryska offensiv:

  • Varför tog ingen riksdagsledamot upp brevet i debatten i riksdagen?
  • Hur hade debatten påverkats om brevets innehåll öppet hade redovisats från talarstolen?
  • Påverkade brevet riksdagsdebatten, utan att vi förstod det då?
  • Brevet uppmärksammades först av Hudiksvalls Tidning, inte av någon storstadsdrake. Varför?
  • Varför är nyhetsvärderingen så olika? Ledare i HT, DN har endast liten notis och SvD toppar på förstasidan med ett faksimil av själva brevet.
  • ”Dumans hotbrev ska ses som spel om Ukraina” skrev Hudiksvalls Tidning.
  • ”Ryssland skickade brev till svenska politiker” skrev SvD
  • ”Svenska politiker fick ryskt pr-brev” skrev DN

Tror jag att ett sådant brev kan ha effekt? Svårt att säga, men alltid skrämmer de någon. Den svenska utrikesministern har ju uttalat något i den riktningen nyligen …

Troligen är det effektivare att gå via inflytelseagenter som manér vrider diskussionen i rysk riktning, i debattböcker och debattartiklar mot Nato. Det har vi ju många exempel på för närvarande.

Affärslogik mot medielogik – beräknad sannolikhet mot skräck, oro och hot

I den verkliga verkligheten (alltså utanför media) styrs vi av kvalitetsmått och gränsvärden, inom felmarginalen. Hustaken hållfasthet beräknas efter ”100-års-stormen” eller ett fall på miljonen att det kan finnas en glasbit i en barnmatsburk. Affärslogiken hanterar osäkerhet och faror med ett statistiskt synsätt. Det är för att skapa en känsla av säkerhet.

Media gör precis tvärtom. Den kan inte hantera detta, utan blåser på med livsfara och skräck direkt. Det går inte att som myndighet tala om förhöjda nivåer av hälsofarliga ämnen som håller sig inom gränsvärdet. Media tolkar det giftiga som livsfarligt. Minns ni akrylamiden som Livsmedelsverket larmade om 2002? Då kom det omtumlande beskedet från forskare att chips och en lång rad andra stärkelserika matvaror innehåller höga halter av ett ämne som kan orsaka cancer. Mycket av publiciteten riktade sig mot chips och pommes fritt, men också havregrynsgröt och kaffe fick sin beskärda del. Senare tog Livsmedelsverket tillbaka ”larmet”. Med detta visade tydligt att media går i spinn och kan inte hantera sådan materia med förnuft. Samma sak är det med de återkommande sjukdomarna: fågelinfluensan, svininfluensan och nu ebola.

”Vi oroar oss för fel saker”

17 % av amerikanarna tror att ebola är det mest akuta hälsoproblemet, efter att en (1) amerikan avlidit av sjukdomen! Alltså inte cancer, som dödar 600 000 amerikaner i år! Givetvis är detta en effekt av medias överdrivna rapportering som jagar skräck i befolkningen. Vilket leder till helt fel slutsatser och folk oroar sig för fel saker, istället för att äta mindre fet mat och sluta röka. Om detta skrev Erik Helmerson i pappers-DN (18/11-14).

Media kan alltså inte komma med det balanserade rådet: var lite försiktig, ät mindre fett och socker, sluta röka, tvätta händerna, hosta inte andra i ansiktet…

Och allt detta beror på att vi, i publiken, gillar att bli skrämda. Alla dessa vampyr- och skräckfilmer som vi älskar, när vi som barn gillat ett ”BUH” och så hoppar vi till.

Men varje vecka har jag minst en dödlig sjukdom, om jag nu ska tro på Expressens löpsedel. Om jag hostar – har jag cancer. Om jag inte hostar – har jag cancer …

Cancerlarmen passar in i medielogikens jakt på dramatik, säger en professor i medie- och kommunikationsvetenskap (Gunilla Jarlbo i Metro 29/10-14). Andra självklara risker rapporteras inte, som rökning, för de passar inte in. Sedan verkar forskarvärlden motsägelsefull. Den ena veckan skadligt, den andra veckan nyttigt. Professorn säger att det är tur att vi har ett så kort minne, för annars hade vi inte ens vågat gå upp ur sängen efter alla larm.

http://www.metro.se/nyheter/cancerlarmen-sa-gick-det-sedan/EVHnjB!ux1u41vreWeM/

Ubåtsfarsen

Och så tog det slut, efter en veckas jagande av något under ytan. Vem var det som jagade mest, som skruvade upp tonläget och som var lätt hysteriska? Var det militären eller var det medias representanter? När media ville kalla det för ”ubåtsjakt”, ville militären kalla det för underrättelseoperation.

Expressen beskrev en tungt beväpnad båt, när de i själva verket såg DNs fotografer med teleobjektiv.

DN bröt sig in på militära skyddsobjekt (jag skäms som prenumerant!).

Rent objektivt hände ju inte så värst mycket, lite båtar åkte hit och dit. Hur många reportrar har vi sett rapportera ”det är mörkt och jag ser ingenting”? Hur många behövdes för att rapportera att det inte fanns något att rapportera?

Det sägs att den militära aktiviteten kostat 20 miljoner kronor. Undrar just hur mycket medias insatser (hyrda båtar, helikoptrar, övertidsersättningar ..)  kostat. Detta skedde samtidigt som Expressen sade upp ett 70-tal medarbetare!

När nu media förlöjligar militären, borde nog peka på sin egen spegelbild. Där finns de största clownerna.

Våra medievanor – snabb förändring

God morgon!

Vaknar till radioklockan och får de första nyheterna på Ekot kl 6:00. Förr var det bara papperstidning till frukost, ibland två morgontidningar. Numera först en koll på Twitterflödet på padda eller laptop, som ger aning om vad som rör sig därute, beroende på vilka man följer. Hustrun tar tidningen och kastar sig snabbt över till korsord och sudoku. Bläddrar själv igenom tidningen, först ledarsidan, debatt, inrikes, utrikes. Skippar sporten. Ingen morgon-TV.

På tvärbana och T-bana kollar jag Metro i eget exemplar eller över axeln på någon medpassagerare. Jobbet erbjuder alla morgon- och kvällstidningar. Bläddrar igenom dem i små doser till koppar kaffe under dagen.

Kvällen framför tv:n, oftast Rapport, ibland Aktuellt (4:ans Nyheter ganska sällan).

Älskar att ogilla Debatt, men programmet har fått en extra krydda när jag kombinerat den med Twitter #svtdebatt. Både att följa och att twittra själv, ger programmet en extra dimension och ger tempen på debattklimatet. Kollar också Agenda på söndagskvällarna.

Hur kommer det då att gå för papperstidningarna? Det händer att jag föreläser på Universitetet, då ställer jag frågan om hur många av studenterna som har en prenumererad morgontidning. Ett fåtal.

Det går fort nu. När även jag, som 64-åring, funderar på meningen med en papperstidning… och ännu fortare utför går det väl nu när DN höjer sitt pris på abonnerad tidning.

God natt.