Kategori: Intervjuer

Skyll dig själv!

SR Studio1 besöktes igår av Israels ambassadör och intervjuades om de senaste händelserna i Köpenhamn. Studioreportern ställde en serie frågor om orsaken till den framväxande antisemitismen och om inte judarna själva bar ett eget ansvar till antisemitismen. Ambassadören blev, med rätta, irriterad och svarade med en motfråga om den våldtagna kvinnan också hade sig själv att skylla.

Samma resonemang har förts i samband om Lars Vilks konst skulle vara dålig och onödigt provocerande. Han har livvaktsskydd efter sin avbildning av en rondellhund och han vill bara ha uppmärksamhet och då borde han få skylla sig själv.

De som däremot inte ”får skylla sig själv” är till exempel medierna som hotas av extremister och knivbeväpnade nazister. Borde muslimer få skylla sig själv eftersom IS agerar som de gör?

Nej, vi får nog söka orsaken hos förövarna, inte hos offren. Det är förövarna som själva bestämmer om de ska bli kränkta och förbannade.

Nyhetsbrev från din medietränare

Jag har ett litet nyhetsbrev som går till alla som jag medietränat, men även till andra intresserade. Det innehåller tips och reflektioner om sånt som strömmat fram genom mediefloden. Denna gång prövar jag lägga upp några notiser på min blogg istället. Om även du är intresserad av nyhetsbrevet, meddela mig på mart.maandi@jklgroup.com. Om du behöver medieträning, budskaps- och argumentationsutveckling: maila eller ring mig 0708 696 171. Det är sådant jag sysslar med hela dagarna.

 

Diktatur?

Johans Sjöstedt (V) tycks inte veta vad Saudiarabien har för statsskick och måste fråga statsministern om landet är en diktatur eller inte. För att fylla Sjöstedts kunskapsbrist kan jag rekommendera en utmärkt sida på nätet som heter www.landguiden.se där det står bl a följande: ”Saudiarabien är en absolut monarki och en islamisk stat… Politisk verksamhet är förbjuden och yttrandefriheten kraftigt beskuren.” Jag utgår ifrån att Sjöstedt är tillräckligt klipsk att han kan dra sina egna slutsatser av denna text. http://mobil.svd.se/nyheter/lofven-tvekar-om-saudiarabien_svd-4293245

 

Adjö, Häggis

När någon aviserar sin avgång, händer något märkligt: alla talar så väl om en. Nu finns det ju stor möjlighet att även Göran Hägglund blir både folkkär och landsfaderlig.

 

Guldbagge 1. Tugga tuggummi

Egentligen kan man tycka vad man vill om tuggummi, men det uppfattas som att man är lite dum. Det behöver inte alls vara så, men varför ta risken? Ett sådant exempel såg vi på Guldbaggegalan där en kvinna klev upp på scen för ett tacktal, utan att ha spottat ut innan. Twitter flödade över! Det kan ju finnas många anledningar till att använda tuggummi. Det luktar gott och man slipper bli torr i munnen – vilket ju är vanligt vid nervositet. Testa då ett knep jag lärt mig: Tänk intensivt på en syrlig citron, föreställ dig hur du biter i en klyfta och hur det smakar. Samtidigt kan du bita dig försiktigt i tungstepsen – och se, saliven flödar till och torrheten försvinner!

 

Guldbagge 2. Bästa kvinnliga huvudroll

på Guldbaggegalan gick till en transperson. Känns som en begreppsförvirring, varför inte en egen kategori? Och för att nu vara PK: är inte uppdelningen manligt/kvinnligt lite förlegat?

Det slår mig också hur dåliga framträdanden våra mest ansedda professionella artister levererar. Muntlig framställning och retorik verkar vara dagens bristvara. Och om man säger något på tre meningar, varför krävs det tre svordomar?

Kvällens bästa levererades av skådisarnas döttrar (hoppas de inte tar intryck av föräldrarna!).

Dessa presenterades av Aftonbladet på löpsedeln: ”Här sötchockar döttrarna”.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article20222948.ab

 

Guldbagge 3. Sverige är ett litet land

Guldbaggen, förresten, såg inte om kulturministern var där. Men det kanske hade blivit för mycket av en intern familjeangelägenhet av det hela… som tur var fick ju inte maken nåt pris för sin huvudroll. Hade ju varit lite bananmonarki annars.

Inga svar på icke-ställda frågor

Den förre svenske utrikesministern Carl Bildts räddningsaktion av den dödsdömde afghanske journalisten har skapat en del frågor som inte ställts – i alla fall inte besvarats. Hur kommer det sig att en dödsdömd person har möjlighet att hoppa på ett utländskt flygplan? Brukar inte dödsdömda personer sitta inspärrade i finkan? Det kittlar min nyfikenhet om att få veta mer när det bara står: ”Bildt hämtade mannen med bil och tog honom till flygplatsen där det svenska regeringsplanet väntade”.

http://www.dn.se/arkiv/nyheter/bildt-smugglade-ut-dodsdomd-student

 

Inte ens en tummetott på armlängds avstånd

Den rumänska socialministern höll ett rejält avstånd till det romska tiggeriproblemet vid sitt besök i Sverige. Hennes formuleringar var lysande intetsägande. Man var överens med svenska regeringen om ”att länderna ska underteckna en gemensam avsiktsförklaring”. Man har alltså inte ens skrivit på nåt, utan bara sagt att man avser göra det. Vidare sade ministern att de hade inlett flera program, däribland en strategi … Alltså inte ens en tummetott! Vidare sade sig ministern inte ha tid att se någon tiggare, vilket ju hade varit lätt på väg till limousinen.

 

Poängen först och att hålla tiden

Lyssnade på Riksdagens frågestund den 22/1. Förvånades av att dessa proffs talade så dåligt. Alldeles för högt tempo, skenande tal, otydlig diktion – men framförallt att de inte kunde hålla tiden. Talmannen var hela tiden tvungen att avbryta dem som gick över tiden. Det som hände var att nästan alla var tvungna att skippa sin poäng och slutknorr.

 

Kontaminasammanblandningar

”Vi behöver gräva närmare i den frågan”, sade finansminister Magdalena Andersson i en riksdagsdebatt. Uttrycket smittade av sig även till Erik Ullenhag, som körde samma formulering. Antingen ”gräva djupare” eller ”titta närmare”, heter det väl. Kommer att tänka på Refaat elSayed som sade: ”Vi simmar i alla i samma båt” eller ”Här ligger en gravad hund”.

 

Vi 5

Fem personer får frågan på Aftonbladets sista sida: Slösurfar du på arbetstid? Ett av svaren är: ”Ja, det hände ibland.” Personen är numera arbetssökande.

Pinsamma frågor – för vem?

Hakelius skriver en helt lysande krönika om detta ämne idag. Läs den!

/http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article20235434.ab

———————–

Kronprinsessan Victoria fick en fråga av SVTs reporter Rolf Fredriksson i samband med Förintelsens minnesdag i Auschwitz som väckt en del känslor och kritik:

”Har kronprinsessan funderat kring familjehistorien? Det finns ju släktingar längre tillbaka som var anhängare av nazisterna. Sen finns det Folke Bernadotte som med de vita bussarna räddade folk ur koncentrationslägren?”

Victoria svarar: ”Nazismen är någonting fasansfullt och det är en av mänsklighetens värsta historier. Det är en lång historia och vi har mycket information och det går att ta del av den om man önskar.”

Efter kritiken twittrar reportern: ”Lyssna på kronprinsessans svar att vi har ansvar att se informationen idag o föra diskussion. Mognare än en del andra. Och kanske bättre att barnbarnet är så engagerad antinazist i dag.”

Det verkar som de upprörda bara hört första delen av frågan som handlar om ”anhängare till nazisterna” och inte sista delen om Folke Bernadotte och de vita bussarna.

Jag anser dock att Victoria klarade av situationen, som ju var mest pinsam för reportern.

http://www.expressen.se/nyheter/ilskan-mot-svts-fraga-till-prinsessan-victoria/

Att sprida motståndarens argument

”Jag har inte förföljt någon i bil. Jag har inte trakasserat någon”, säger en lokalpolitiker i Åstorp. ”Att skulle jag bete mig illa, hur menar du då?”

Här är det alltså en person som i en intervju själv presenterar all den kritik som riktas mot honom, han levererar ”motståndares argument”. Ingen annan behöver säga något, eftersom han själv radar upp alla anklagelserna.

Visserligen har han lagt till ett ”inte” framför, men det hjälper föga.

Vad borde han ha gjort (förutom att bete sig bättre och inte trakassera kommuntjänstemän)? Han borde ha sagt: ”Jag har visserligen framfört kritik, men det har alltid skett på ett korrekt sätt..” osv…

Sändes på SVTBlekingenytt den 29/10-14, men inslaget visas inte längre.

Sms-intervju öppnar nya möjligheter

En innovation inom kommunikationsområdet såg dagens ljus när Expressen ville intervjua vice statsminister Åsa Romson. Via sin pressekreterare meddelandes att hon var strängt upptagen i möten i Luxemburg och kunde inte tala i telefon, men kunde tänka sig genomföra en sms-intervju.

Här öppnas ju möjligheter: detta kan ju vara prejudicerande för alla andra som blir intervjuade. Om Expressens stjärnreporter tycker det är OK, så borde det ju duga även för resten av landets journalister. Visserligen gällde det ju att ställa frågor till vår hårt upptagna vice statsminister denna gång – men en ann’ är väl så god som en ann’?

http://www.expressen.se/nyheter/asa-romson-inget-jag-star-bakom/

Slafsigt ”Kalla Fakta”

TV4 ”Kalla Fakta” (28/10) handlade om religiösa charlataner som botade cancer genom bön och guds vilja. Dessutom skulle de sjuka göra offer som sved rejält i plånboken. Angeläget reportage om hur sjuka satte sitt sista hopp till dessa helbrägdagörare.

Reportern visste att han hade med proffs att göra och då borde han varit bättre rustad inför intervjun. Nu tog istället pastorn över och när han får en fråga om ekonomi, säger han ”Du har inte varit ärlig. När du bad om en intervju, så ställde du helt andra frågor. Om du har integritet, så ljuger du inte, då håller du ditt ord. Varför är det inte enkelt för dig, Jonas, att inte säga sanningen?”

Här har reportern uppenbarligen kört det vanliga tricket att inte säga vilka frågor han verkligen vill ställa, utan lurar in den intervjuade och hoppas att det ska kunna gå ändå. I detta fall mötte han sin överman, en skicklig manipulatör och retoriker – det hade krävt mycket noggrannare förberedelser i ett så angeläget ämne. Nu var Kalla Fakta tvungna att släppa sitt ”byte” på grund av slafsigt förarbete. Synd.

http://www.tv4.se/kalla-fakta/klipp/kalla-fakta-del-6-mirakel-till-salu-3000300  gå in efter 14:20

I bunkern, veckan före valet

SD varnar sina medlemmar i Habo att inte tala med journalister och uppmanar dem att ringa polisen istället. Mycket av publiciteten runt SD har givetvis påverkat deras medlemmar och gjort dem misstänksamma gentemot de mediala eliterna. De kryper ner i bunkern.

Men den negativa publiciteten tycks inte påverka sympatisörernas antal. Istället kan vi se en ”Åkesson-paradoxen”, där SDs medlemmar känner övertygade om att de har rätt, eftersom de jagas av en medie/maktelit. Därför avtar inte stödet för SD i takt med ”avslöjanden”, vare sig det handlar om momsfiffel eller järnrör.  http://bit.ly/1sbo4ys

Lyssnade på ett inslag om det gamla, nu upplösta partiet, Ny Demokrati i ”Medierna”, http://bit.ly/1ui8u4S (i slutet av programmet). Inslaget handlade om Olle Stenholms intervju med Ny Demokratis partiledare Bert Karlsson, 1991. Lyssna på inslaget och hör vad journalisten Björn Häger säger om Ny Demokratis väljare: ”Den väljargrupp som ND vänder sig till är .. lågutbildade män..he,he”. Tja, hur kommer man åt problemet, med den attityden till ett partis väljare (även om det är sant)?

Även i SVT ”Vetenskapens värld” tog upp mediernas bild av nationella ytterlighetspartier. http://bit.ly/1qcHUKm Där diskuteras att massmedias överdrivna rapportering spelat små ytterlighetspartier i händerna. Svenskarnas Parti med 15 (!) sympatisörer lyckades få ett enormt genomslag i riksmedia i Almedalen. Ett parti som helt saknar resurser kan med medias hjälp få ut sitt budskap! Statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson konstaterade att media ägnat sig mer åt SD som parti än för de 700.000–800.000 personer som sympatiserar med SD, deras frustration, bekymmer och oro över samhällsutvecklingen.

Åkesson-paradoxen

En intervju är inte ett läxförhör. Även om många intervjuade under en medieträning lätt återfaller att vara elev i skolbänken, där intervjuaren blir läraren som förrättar läxförhör, där en fråga visar om du läst läxan eller inte. Men en intervju är något annat, det är kampen mellan två bilder, journalistens eller den intervjuades.

När jag häromkvällen såg SVTs intervju med Jimmie Åkesson var vi definitivt i skolan. Kanske inte Åkesson, men Mats Knutson och Anna Hedenmo var lärarna som förrättade läxförhör. ”Hur många miljarder? Hur har ni räknat? Har ni räknat fel?”

Reportrarna sitter med facit i hand och rättar med rödpenna. Trist och tråkig tv, där det är svårt för publiken att hänga med i sifferexercisen. Det sägs att tv-mediet inte är lämpat för att överföra fakta, det handlar mer om att förmedla en känsla.

Det är möjligt att intervjuarna lyckades med att förmedla känslan att Åkesson inte hade läst läxan, inte var påläst och därför mindre trovärdig. Men jag tror att effekten blev den motsatta.

Skulle Åkessons sympatisörer låta sig övertygas av felräknade miljarder hit eller dit? Tvärtom tror jag att de stärks i sin övertygelse om att det är den elaka medieeliten som vill sätta dit småfolket. Åkesson-paradoxen skulle alltså vara: ju hårdare tryck från (medie)eliten mot SD-företrädare, ju mer rätt har man i sin övertygelse och världsbild om att eliten vill förstöra Sverige.

Det var mycket enklare förr, när SD-folket var fåordiga skinnskallar med bombarjackor. Nu har man en välkammad glasögonprydd företrädare i välskräddad kostym som dessutom är verbalt utvecklad.

Det krävs alltså en annorlunda och mer begåvad journalistik för att kunna slå hål på SD-s ideologi. Nuvarande metoder fungerar uppenbarligen inte.