Journalistikens mening och uppdrag

Johanne Hildebrandt skrev en ledarkrönika i SvD (25/1-16) under rubriken ”Journalistiken ska spegla verkligheten”. Ja, det är liksom vitsen med den verksamheten som ju därför skyddas av omfattande grundlagar. Tesen är ju att endast en välinformerad medborgare har tillräcklig klokskap att sticka ner en valsedel i allmänna val. Men om skillnaden mellan den rapporterade och verkliga verkligheten blir för stor – funkar inte det journalistiska verktyget. JH skriver: Om mediernas rapportering bara visar en bild, och medvetet eller omedvetet påverkas av politisk hänsyn och rädsla för kollegors åsikter, är det självklart problematiskt. Journalistik ska vara konsekvensneutral och skildra verklighet, inte ideologi. Annars är den inte nyhetsrapportering utan propaganda.”

Hela resonemanget finns här: http://www.svd.se/journalistiken-ska-spegla-verkligheten/om/ledare-kolumnister

Nyhetsbrev från din medietränare

Mitt nyhetsbrev går till dem som jag medietränat eller bara visat intresse. Meddela mig om du vill sätta upp dig på listan eller om du vill sprida brevet i ditt nätverk

Det var ett märkligt år, 2015, där det blivit allt lägre i tak i den offentliga debatten. Hellre konflikt än konsensus – tycks vara ledstjärnan för året. Dessutom såg vi två motsatta trender samtidigt: stort stöd för en gränslös yttrandefrihet (Charlie Hebdo) till att se universitetsstuderande kräva ”triggervarningar” och censur för obehagligt kränkande innehåll i läroböckerna! Inom politiken har det ju svängt rejält från att inte ha murar till ha dem … 

Att svara rakt på sak

Lyssnade på en estnisk radiostation där en polis intervjuades inför nyårshelgen. Det handlade om försiktighet med fyrverkerier och nykterhet i trafiken. På frågan om vad polisen önskade sig inför nyåret var svaret: ”Att folk slipper besöka sina släktingar på sjukhusets akutavdelning och slipper gå på deras begravningar.” Inget tjafs, bara rakt på sak.

Makthavarintervjuer

Årets första ”Medierna” handlade om medietränade makthavare och ansvarsutkrävande intervjuer samt om spelet bakom kulisserna på bägge sidor. Björn Häger berättade om Lars Orups fråga till Tage Erlander om vad ett nygift par skulle göra för att få en bostad. Erlander rekommenderade dema att ställa sig i bostadskö (då väntetiden var 10 år i Stockholm). https://www.youtube.com/watch?v=ZaWD6OhVIVI

Erlanders svar sägs ha lett till (S) nederlag i kommunalvalet 1966. Det var en tid då journalisterna tog över, blev hjältar och politikerna blev skurkar. Det gällde inte att få svar på frågor, utan sätta dit dem och där konfrontation fick ett egenvärde.

Monica Saarinen, som leder Ekots Lördagsintervju, konstaterar att journalisterna kanske är medskyldiga till att de intervjuade är nervösa och inte vill svara på frågorna. Hennes dröm är: ”Jag bjuder in, ställer frågor och de svarar på frågorna, det vore väl fantastiskt.” Mona Sahlin noterar: ”Idag möter man färre journalister som verkligen kan politik, så just nu är det en oerhört farlig tendens i politik och journalistik att det är menlöshet och ytlighet som belönas, på båda sidor om maktsfären.” SVTs Mats Knutson berättar om hur de förbereder sig för de stora partiledarintervjuerna: ”Vi kör rollspel och en person som spelar politikern ifråga och så går vi igenom hela sändningen och så svarar personen som vi tror att politikern kommer att svara…” Så det handlar alltså om en ”kapprustning”, där medieträningen är den intervjuades sätt att förbättra sina odds (Välkommen!). Länken till Medierna:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=6331834

Kontroll över intervjun

Det engelska hovet kräver att medieföretag ingår ett 15 sidigt avtal innan en intervju görs med prins Charles. Alla frågor ska godkännas i förväg, inga spontana följdfrågor får ställas, redigering och slutklippning ska godkännas. Hela programmet kan stoppas av prinsens folk. Är det så klokt att försöka kontrollera media på detta ”nordkoreanska” sätt? Vore det inte bättre att försöka kontrollera det enda som man kan kontrollera: det egna agerandet och ha kontroll över budskapet och alla de ord som passerar ens läppar? Lite träning kanske?

http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/prince-charles-the-15-page-contract-that-reveals-how-the-prince-of-wales-tries-to-control-the-media-a6756541.html

Handgriplig presskontakt

Den engelske prinsen Charles har inte bara livvakter utan också en pressekreterare som handgripligt skyddar prinsen från obehagliga frågor. Här ett exempel på hur Kristina Kyriacou, också kallad för ”The Colonel”, tar hand om en reporters mikrofon.

https://www.youtube.com/watch?v=L-x9MxWOPqU#action=share

Omöjliga frågor till ÖB

I vissa intervjuer ser och hör vi svar som glider undan. Men är det verkligen svararens fel hur dialogen i intervjun går? Det är ju oftast frågorna som sätter dagordningen. Svararen måste ha ett förhållningssätt, vilka frågor som kan besvaras, hur och vad man vill tillägga själv i dialogen. Vissa fråga går helt enkelt inte att svara på. Ett exempel på detta är intervjun med ÖB Michael Bydén i P1 Morgon den 12 januari 2016. Om ÖB hade svarat rakt på frågorna, hade han röjt försvarshemligheter och begått någon slags tjänstefel. Istället hanterar han frågorna med hövligt undanglidande svar. Så min fråga är: vem bär ansvaret för att ”samtalet” blir som det blir? Är det utfrågaren (som sätter dagordningen) eller den som svarar?

Här är Johar Bendjellouls frågor:

  • Hur länge tror du att försvaret kan stå emot ett främmande angrepp?
  • Ett begränsat angrepp på en bestämd plats, hur länge kan vi stå emot det?
  • Är du nöjd med de pengar som försvaret får?
  • Hur länge räcker ytterligare 2 miljarder, det är ju inga jättepengar i försvarssammanhang?
  • Har Lettlands president rätt när han säger att Gotlands försvar är svagt?
  • Räcker 300 soldater för att försvara Gotland mot ett angrepp?
  • Var finns de främsta militära hoten mot Sverige idag?
  • Hur väl är Sverige rustat för att möta psykologisk krigföring?
  • Vad behöver det svenska försvaret bli bättre på?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6342761

Är regeringen vinnare eller förlorare i klaveret?

När utrikesminister Margot Wallström hade ett resonemang i riksdagen tog hon upp Mellanösterns konflikter mellan Palestina och Israel och nämnde ”utomrättsliga avrättningar”. Givetvis tog det hus i helsicke och Israels premiärminister och deras hela diplomatiska maskineri drog igång. MW blev intervjuad i SVTs Agenda av Mats Knutson och hon lyckades slingra sig eftersom intervjufrågorna var snirkliga och invecklade – vilket gav MW möjlighet att vara lika snirklig tillbaka. Det tråkiga var att Mats Knutson aldrig ställde de korta och nödvändiga frågorna: ”Vem utför utomrättsliga avrättningar? När skedde dessa?”

Efter detta kände sig regeringen och Utrikesdepartementet gå ut med en förklaring, med bl a följande stycke:

”Det är mot denna bakgrund olyckligt att svenska regeringsföreträdares uttalanden om situationen i Mellanöstern missuppfattas och ges orimliga proportioner. Den senaste missuppfattningen gäller fredagens interpellationsdebatt i riksdagen. Utrikesministern sa inte, vilket påståtts, att utomrättsliga avrättningar förekommer i Israel, utan förde ett principiellt folkrättsligt resonemang om rätten att försvara sig och om vikten av proportionalitets- och distinktionsprincipen.

Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog, utan att behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Och det är olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.”

http://www.regeringen.se/uttalanden/2015/12/uttalande-av-statsminister-stefan-lofven-och-utrikesminister-margot-wallstrom-med-anledning-av-utvecklingen-i-israel-och-palestina/

Nåväl. Jag har fått lära mig att en vinnare säger: ”Jag har inte uttryckt mig tillräckligt klart” – medan en förlorare säger ”Du missförstår mig”. Ganska klart vilken kategori vår regering tillhör.

Fortfarande väntar jag på svaret på vilka ägnat sig åt ”utomrättsliga avrättningar”. Vem/vilka och när?

När sedan statsminister Löfven gick ut och sade att knivdåden mot israeler inte är terrorism. Men en stund senare ändrade han sig och sade att det var det…

En gammal lärdom är ju att om du trampat i klaveret, stå kvar! För om du kliver ut låter det lika illa som när du klev i.

Aningslöst eller inte alls så farligt?

När SVT:s reporter säger: ”Hon är arresterad, men har mutat en polis för att få låna en telefon.” Sedan intervjuar hon fästmannen som enligt textremsan är sympatisör med det förbjudna Muslimska brödraskapet. Vilken risk utsätter den svenska reporter dessa människor för? Eller är det inte alls så farligt (som reportern vill påskina) att vara en del av brödraskapet? Jag antar att den egyptiska ambassaden rapporterar hem om vad som sägs i svensk media – och utsätter alltså den arresterade kvinnan och hennes fästman för ytterligare risker.  Aningslöst eller inte alls så farligt?

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/protesterna-mot-militaren-fortsatter