DNs Croneman har förstått vitsen med medieträning

DNs sportkrönikör Johan Croneman frågar sig varför svenska fotbollsspelare är så starkt misstänksamma mot media och verkar tro att reportern är ute för att döda och säger helst ingenting. De har tydligen fostrats av sina agenter till att inte säga flaska för då får man bara taskiga rubriker och dålig publicitet vilket stör imagen och det påverkar sponsorerna och reklamintäkterna och lönen. Däremot konstaterar Croneman att NHL-spelare verkar vara extremt medietränade, proffsiga och duktiga på att hantera media och har fattat att kontakten med fansen och publiken i stor utsträckning går via press, radio, tv, och alla typer av sociala medier, och att man därför visar journalister rätt stor respekt.

Det är glädjande att Croneman upptäckt vitsen med god medieträning. Den är till nytta för publiken, för media och för den tränade. Tack för det!

http://www.dn.se/sport/johan-croneman-henrik-lundqvist-rena-drommen-att-intervjua/

Reklamdjur på modet

Vad vill företagen säga med sin TV-reklam och varför? De ska givetvis sälja, men hur ska jag bli intresserad och övertygas. Just nu verkar det vara inne med djur och där budskapet blir otydligt och mina tankar går i helt fel riktning och märker inte ens vad de vill att jag ska köpa.

Alltså: kattungar med stickade flygplansvingar. Lamm för telefonabonnemang eller mjukt toapapper. En deprimerad ponny som går på gym och längtar efter sin husse. Eller en zebra som snackar brillor… (jo, jag fattar … se bra= zebra). Älgar och papegojor som spelar. Vilka djur är lediga för nästa reklamkampanj?

Hur det går till på en reklambyrå, där kreativa gänget sitter och spånar runt nästa idé? ”Ett djur, varför inte ett talande djur?” Ibland finns det en tydlig koppling: häst – spel på trav, eller det svarta fåret som bröt mot den goda tonen i telefonbranschen. Men ofta finns ingen koppling: vad har kattungar att göra med billiga flygbiljetter – annat än att kattungar är gulliga att titta på och får många klick på nätet?

Konstig reklam

Dagens reklamfundering 1

Varför fortsätter de sälja en Alvedon-variant som tar dubbelt så lång tid innan den verkar mot smärtan?

 

Dagens reklamfundering 2

Reklamen har många töntiga, medelålders, skalliga och fula män. Vilken reklamare tror att medelålders, skalliga och fula män skulle identifiera sig med sådana figurer och vilja köpa lotter, telefoner eller nåt?

 

Dagens reklamfundering 3

Reklam bygger på identifikation. Varför förekommer det då så ofta själviska egoister och som inte vill dela med sig av någon åtråvärd vara? Vart tog generositeten vägen?

Mer media än sömn

Förr delade vi upp dygnet i tre delar: 8 timmar sömn, 8 timmar arbete och 8 timmar för fritid. Nu ägnar vi drygt 8 timmar per dag åt media, vilket är en timme längre än vi sover per natt.

Det handlar om tidningar, tv, bio, radio, internet och utomhusreklam. Det är smartphonens som skapar nya tillfällen att konsumera media. Hur många i T-banan sitter framåtlutade ner i sin telefon med proppar i öronen och hur få är det som läser annat? http://bit.ly/1AKZz2b

Trots att media fyller allt mer av vår vakna tid, så befinner sig media i en allt djupare kris. Vi lyssnar inte längre på den traditionella radion. Fler, 49 procent, använder sociala medier som Facebook än de som lyssnar på SRs program. Och märkligt nog blir radioprogrammen sämre, anser Ulrika Knutsson (se länk nedan).

Jag vet dock inte var i statistiken jag finns när jag somnar framför TVn eller när jag tvingas gå upp när ”Pärleporten” går loss i radioklockan på söndagsmornarna klockan 6 i P1.

http://www.journalisten.se/kronika/varfor-krisar-ekot

Den fria pressen i fara

Sveriges Radios Ekot ska börja välja ut även ”konstruktiva nyheter” och de som ska komplettera den nuvarande nyhetsvärderingen som antagligen domineras av motsatsen: de destruktiva. Ekochefen utvecklar det hela såhär: Journalister tabloidiserar välden, söker konflikter och drama, gärningsmän och offer – vilket kan leda till att publiken

Så kan det vara. Det granskande och kritiska uppdraget har ibland en överton av gnällig negativism, som vi i publiken kanske tröttnat på. Kan det vara därför som antalet klick på gulliga kattungar ökar så dramatiskt?

Jag har dessutom förundrats av hur en del journalister agerar som aktivister. Det sker när intervjuade får frågor som jag inte förstår syftet med. Är det för att få veta något nytt eller är skälet något annat?

Några exempel: Som när Stefan Löfven eller förra försvarsministern Karin Enström pressades på att säga vilket slags statsskick Saudiarabien har. Är den informationen okänd för reportern? Att ta reda på länders statsskick torde ju vara relativt enkelt, t.ex. på appen ”Resklar” från UD.

Så vad är då syftet med att ställa en sådan fråga? Troligen är det av det destruktiva slaget – man vill höra ministrarna uttala ”Diktatur” skapa en pinsam situation till andra länder. Det är destruktivt.

Visst ska politiker, stater och företag ha en moralisk kompass, som visar med vem internationella affärer görs upp. Men när det gäller just demokratifrågan, så tycks intresset vara lågt att ta reda på halten av demokrati hos länder som tar emot svenska biståndspengar – ty då kallas det för att stödja demokratiseringen.

Det konstruktiva då, hur kommer det att se ut när Aftonbladet kamouflerar reklamen till artiklar som ser ut som nyheter. Artiklarna kommer sedan dyka upp i AB:s vanliga flöde men ska vara tydligt märkta. Som ortodox medie- och PR-nörd, ser jag det som ett olyckligt steg i fel riktning. För även för oss i PR-branschen är skiljelinjen viktig. Vi vill att publiciteten sker på sina egna meriter, däri ligger trovärdigheten. Men om vi kan köpa oss in i redaktionell text, kommer trovärdigheten att sjunka och effekten utebli.

Det måste alltså finnas en tydlig skiljelinje mellan dessa två och att det inte ska finnas minsta misstanke om att det går att köpa sig redaktionella spaltmillimeter.

SR P1:s ”Medierna” tog i lördags upp bägge dessa frågor, utan att koppla ihop dem. Det finns en fara med bägge dessa fenomen, att trovärdigheten i nyhetsbedömningen eroderas.

Den fria pressen har genom grundlagarna fått en särställning, för att de är en viktig spelare i ett demokratiskt samhälle där de upplysta medborgarna kan göra bra val.

Men om trovärdigheten på sikt kan ifrågasättas, varför ska då en industri som jobbar med en cocktail av ”reklamnyheter” ha ett grundlagsskydd?

Ekochefen Anne Lagercrantz, skriver om Konstruktiva nyheter: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4097&grupp=14434&artikel=6082108

”Medierna” om konstruktiva nyheter och om hur gränsen mellan reklam och journalistik suddas ut: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/496910?programid=2795

Om Aftonbladets reklam-redaktion: http://www.svt.se/kultur/reklam-i-med-journalistisk-look

Journalistisk goodwill – oändligt värdefullt

Miljöpartiet får märkligt* nog ingen kritik i media, se TNS-Sifo nedan. Samtidigt läste vi om partiernas reklamkostander, där MP satsar minst (se länk). MP behöver inte köpa reklam, eftersom de får sitt medieutrymme utan kostnad på redaktionell plats.

http://www.tns-sifo.se/media/508075/om_unders_kningen_2014-04-04.pdf

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article18108844.ab

*=Ironi är en svårt sport…