Kategori: SvD

Romson förstår inte medielogiken

Färgen som paret Romsons båt är bottenmålad med är säkert bra för sitt ändamål: att hålla växter borta. Men det innebär ju att om växter ogillar färgen, innehåller det något som är olämpligt för växternas överlevnad. Ofta är det någon form av gift. Att som en av Miljöpartiets främsta företrädare i det läget försöka rättfärdiga sitt val av båtfärg med ett slags juridiskt kryphålsresonemang, känns lite märkligt. Som om växterna skulle bry sig om en paragraf? Mår de illa, så mår de illa. När sedan media (och politiska motståndare) får tag på denna historia, är det ju inte lagparagrafer och juridiska finesser som gäller, utan en helt annan måttstock: den etiskt/moraliska. Lagligt/olagligt, gäller inte här. Frågan som ställs är: Är det lämpligt eller olämpligt: vad är lämpligt för en grön partiledare att göra?

Det räcker alltså inte att det vid ett visst tillfälle juridiskt kanske var tillåtet med att använda giftig båtfärg – det var olämpligt redan då. http://www.svd.se/expert-romson-hakar-upp-sig-pa-fel-sak

Sponsrade media minskar sin attraktivitet

Trodde aldrig att jag skulle hamna på samma sida som Björn Häger i mediefrågor. Vi har hamnat på samma sida i vår kritik, men av helt olika anledningar.

När Volvo sponsrar Svenska Dagbladets TV-satsning och när Aftonbladet låter Telia betala sin korrespondent i Silicon-Valley så kommer något att hända. Hägers utgångspunkt är att de kritiska frågorna kommer att utebli och grävandet kommer att avta. Det är hans tyngsta invändning.

Min invändning är en annan: Vi som jobbar med PR söker för, våra uppdragsgivares räkning, publicitet i redaktionell text och det gör vi av en speciell anledning: vi vill hitta arenor som har så hög trovärdighet som möjligt. Annonser är ju inte lika effektiva, eftersom någon ju köpt ett utrymme för att tala i egen sak. Det är ju tvärtom med en text som passerat en redaktionell bedömning och det som publiceras har därför en högre trovärdighet än annonsen intill.

Men om nu media i alltför hög grad gör sig beroende av sponsorer, kommer trovärdigheten troligen att sjunka. Därmed försvinner en attraktiv scen för PR. Dessutom kommer de företag som INTE sponsrar att få det mycket svårare, eftersom de står utanför finansierarnas skara.

Att sedan mediehuset (ibland i panik) söker nya finansieringskällor är en helt annan historia.

http://www.journalisten.se/kronika/ingen-guldspade-nar-neurath-aker-volvo

Löfvens krafttag sensationellt

Nyhetsvärdering är en svår sport, allt ska vägas mot varann. En dags stora nyhet skulle vara en liten notis när det dyker upp något annat. Hörde talas om ett gifttåg som spårade ut och hamnade i en villaträdgård där familjen och de närboende var i omedelbar livsfara. Inte ett ord om detta i media, för samtidigt sjönk en färja med 1000 passagerare på Östersjön. Eller direkt efter attacken mot tvillingtornen 11 september – försökte engelske premiärministerns pressis att släppa impopulära beslut i skuggan av händelserna i New York för att få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Men att statsminister Stefan Löfvens uttalande om att det nu ska tas krafttag skolelevernas mobiler, för att dessa stör undervisningen. Alltså: är detta verkligen en fråga för en statsminister?

Men det viktigaste: Är detta verkligen den största nyheten för dagen? Sveriges Radios Ekot, TV4, SvD och SVTs nyheter väljer att lägga denna nyhet först och högst.

Har det verkligen inte hänt något som är viktigare?

Eller är det sensationellt att statsministern äntligen har något konkret att komma med? Det var det som var nyheten!

http://www.svd.se/lofven-vill-ta-mobiler-fran-elever/om/sverige

Ofelbarheten inom public service

Susanna Ejnerstam på SR-Ekot vill absolut inte erkänna att de vinklat en statistik så att det ger lyssnaren en felaktig bild. De påstår att visstidsanställningar ökar, där de lutar sig mot SCBs mätning mellan 1987 och 2014. Att ökningen redan skedde på 1990-talet förtigs och även att antalet sådana anställningar varit stabilt sedan 2000-talet. SE upprepar hela tiden ”Vi har gjort ett nyhetsinslag på siffror mellan 1987-2014”. När hon sedan ifrågasätts säger hon att reportern svartmålar och är ute i samma ärende som Svenskt Näringsliv och SvD. Dessutom ställer hon motfrågan: ”Vad tycker du själv?” Hon toppar sedan med: ”Inga kommentarer” varpå hon lämnar scenen.

Hoppsan! När journalister utfrågas, reagerar de som riktigt medieovana amatörer och dessutom avslöjas en aggressiv attityd: att kritiska frågor har ett syfte styrt av näringslivet. Inställningen ger en skrämmande interiörbild av vilka konspirationer som styr nyhetsarbetet inom public service. Lyssna på det eminenta ”Medierna” http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2795 Intervjun med Susanna Ejnerstam börjar 5:00 min in i inslaget.

Ekot ”försvarar” sig genom att säga: ”Det går alltid att diskutera vad som är relevanta utgångspunkter för journalistik. Statistik går att läsa och använda på många sätt.”

Och vidare: ”Susanna inser att hon framstår som ovillig att svara på Mediernas frågor, vilket har gjort henne bedrövad. Men hon hade faktiskt bara ett svar att ge i intervjun. Nämligen att statistiktolkningen från 1987 var korrekt.”

Men det allvarliga är hennes konspiratoriska attityd om svartmålning och att ”Medierna” går i någons ärenden. Det handlar alltså inte längre om rätt eller fel i statistiken – utan rätt eller fel attityd till granskning.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4097&artikel=6111024

 

Ryska posten

Det kom ett brev till våra parlamentariker strax innan de skulle kliva in i den utrikespolitiska debatten i Riksdagen.  Brevet som kom från den ryska statsduman via Rysslands ambassad, varnade för splittring i Europa och att en upptrappning av den ”handelsekonomiska sanktionstvekampen” som ”tillsammans med händelserna i Paris hotar säkerheten på hela den europeiska kontinenten. Dessutom var brevet kryddat med åldrig ”sovjetisk” terminologi som ”antihitlerkoalitionens Stora Seger över de tyskfascistiska inkräktarna och deras kumpaner …”

Till stora delar tycks brevet vara översatt av Google Translation.

Det finns fler intressanta saker att notera i samband med denna ryska offensiv:

  • Varför tog ingen riksdagsledamot upp brevet i debatten i riksdagen?
  • Hur hade debatten påverkats om brevets innehåll öppet hade redovisats från talarstolen?
  • Påverkade brevet riksdagsdebatten, utan att vi förstod det då?
  • Brevet uppmärksammades först av Hudiksvalls Tidning, inte av någon storstadsdrake. Varför?
  • Varför är nyhetsvärderingen så olika? Ledare i HT, DN har endast liten notis och SvD toppar på förstasidan med ett faksimil av själva brevet.
  • ”Dumans hotbrev ska ses som spel om Ukraina” skrev Hudiksvalls Tidning.
  • ”Ryssland skickade brev till svenska politiker” skrev SvD
  • ”Svenska politiker fick ryskt pr-brev” skrev DN

Tror jag att ett sådant brev kan ha effekt? Svårt att säga, men alltid skrämmer de någon. Den svenska utrikesministern har ju uttalat något i den riktningen nyligen …

Troligen är det effektivare att gå via inflytelseagenter som manér vrider diskussionen i rysk riktning, i debattböcker och debattartiklar mot Nato. Det har vi ju många exempel på för närvarande.