Strömstedts fördomar och otränade proffsfruar

”Playmakers” i TV4 visar kvinnor som alla är partners till idrottsproffs. Josefin Lustig och Elin Wass blev intervjuade av Jenny Strömstedt i Nyhetsmorgon. Första frågan var: … ”ni sitter här för att ni är någons flickvän eller fru, det har inte ni några problem med? Är jag fördomsfull?”

Lustig bloggar om saken: ”Det kändes verkligen som att hon förminskade oss direkt. Det här var första intervjun live någonsin. Så känns det som att man bara får sitta och försvara sig.”

Det är två saker som slår mig i detta.

För det första hur lättvindigt Lustig och Wass tar på sin första intervju och att de inte alls var förberedda. Givetvis ska de vara beredda och tränade för intervjuer i sin roll att vara med i sina mäns team, vare sig de vill eller inte. Det gäller för dem att göra en noggrann inventering av jobbiga frågor som de kan tänkas få och vara beredda på det mesta. Precis som deras män tränar hela tiden för att kunna och orka hantera olika spelsituationer. I intervjun är det likadant: hur ska jag parera, dribbla och för att kunna ge den målgivande passningen eller göra mål själv. Träna, träna, träna.

Det andra är hur Jenny Strömstedt ser på saken. Jag förstår helt enkelt hur hon kunde ställa frågan. Givetvis är svaret på hennes fråga: Ja, du är fördomsfull!

Tänk om Strömstedt själv fått en intervjufråga av typen: ”Hur mycket har det hjälpt dig i din karriär att du är gift med en person nära lierad till den svenska medie- och pop-eliten?” Tror inte hon varit särskilt förtjust i frågeställningen. Och varför i herrans namn tänker hon ändå i de banorna när det gäller andra? Inte egna meriter, utan det man gift sig till? Läs mer

Stor händelse – men vem behöver lååånga direktsändningar?

När något stort händer, som på Drottninggatan, har vi vant oss vid direktsändningar i alla kanaler. Förutom SVT och TV4 har även tidningarna ständigt pågående tv-sändningar. Visst får vi veta saker direkt, men för det mesta går sändningarna på tomgång.

De flesta inslagen bygger på frågan ”hur känns det” och rykten/spekulationer – men mycket lite fakta. Vad tusan ska en person svara på hur det känns när men precis sett blod och död? I det läget önskar jag att personen lite ouppfostrat svarar: ”Var tror du, var är det för djävla fråga?” Dessutom såg vi hur journalister jagar personer som sagt att de verkligen inte vill vara med på tv. Men här jagas det stora journalistpriset!

Det verkar ligga en ära i att ha låååånga direktsändningar. Men frågan är om det är det bästa vi i publiken vill ha. Vore det inte bättre att ha täta koncentrerade nyhetssändningar? Jag vill ha bra redigerade med eftertanke – istället för att koka soppa på en spik, sprida sådant som helt enkelt inte var sant, rena rykten.

Skrota licensen och gör om SVT till betalkanal

Vad sägs om att låta SVT sända kodade program, där endast de som betalat TV-licensen på 2 076 kronor/år kan se programmen? Det skulle alltså vara valfritt för publiken: betala och titta. Betalar du inte, får du inte se SVT-programmen. Precis som på andra betalkanaler: Netflix, HBO och liknande.

För den som inte vill betala, får nöja sig med gratiskanalerna (TV3, TV4 och liknande) där reklamen betalar för ditt tittande.

SVTs nuvarande system känns föråldrat och inkonsekvent, att programmen tillgängliggörs som public service – där alla kan se, trots att många inte betalat den obligatoriska avgiften. När systemet infördes, fanns ju inte de system för kodade program som är möjliga idag. Istället infördes ett dyrt och personalkrävande system med kontrollanter som sprang omkring med antenner i bostadsområdena.

Ett kodat public service skulle skapa ett renare system, där den som vill betala får del av programutbudet och den som inte vill betala, slipper. Detta skulle också vara ”apparatoberoende” – vi skulle slippa diskussionen om någon tittar på SVT via sin dator eller padda – vilket ju varit uppe i domstol nyligen. Vi skulle också slippa jakten på licensskolkare.

Löfvens krafttag sensationellt

Nyhetsvärdering är en svår sport, allt ska vägas mot varann. En dags stora nyhet skulle vara en liten notis när det dyker upp något annat. Hörde talas om ett gifttåg som spårade ut och hamnade i en villaträdgård där familjen och de närboende var i omedelbar livsfara. Inte ett ord om detta i media, för samtidigt sjönk en färja med 1000 passagerare på Östersjön. Eller direkt efter attacken mot tvillingtornen 11 september – försökte engelske premiärministerns pressis att släppa impopulära beslut i skuggan av händelserna i New York för att få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Men att statsminister Stefan Löfvens uttalande om att det nu ska tas krafttag skolelevernas mobiler, för att dessa stör undervisningen. Alltså: är detta verkligen en fråga för en statsminister?

Men det viktigaste: Är detta verkligen den största nyheten för dagen? Sveriges Radios Ekot, TV4, SvD och SVTs nyheter väljer att lägga denna nyhet först och högst.

Har det verkligen inte hänt något som är viktigare?

Eller är det sensationellt att statsministern äntligen har något konkret att komma med? Det var det som var nyheten!

http://www.svd.se/lofven-vill-ta-mobiler-fran-elever/om/sverige

Nyheter om egna nyheter

Tisdagskvällens tv-tittande ger följande reaktioner hos en medie- och nyhetskvällnörd:

SVT Rapport toppar med nyhet om bipolär sjukdom – som är en puff för ett kommande dokumentärprogram på SVT som fördjupar sig i ämnet. Strax efter kommer ett inslag om organiserat tiggeri – som är en puff för kvällens program ”Korrespondenterna” som fördjupar sig i ämnet. Minns ni tidningen ”Röster i Radio/TV” – som beskrev kommande veckas program. Nu har tidningen lagts ner, men Rapport fortsätter denna tradition. Varför inte lite fräscha nyheter istället?

Samma kväll, men i TV4-Nyheterna ägnas 10 minuter åt tandläkarnas överdebitering, som just avhandlats i Kalla Fakta. Det verkar som dessa mediekanaler är fullt sysselsatta med att sysselsätta sig med det som de själv sysselsätter sig med .. Inte konstigt att media befinner sig i kris!

Slafsigt ”Kalla Fakta”

TV4 ”Kalla Fakta” (28/10) handlade om religiösa charlataner som botade cancer genom bön och guds vilja. Dessutom skulle de sjuka göra offer som sved rejält i plånboken. Angeläget reportage om hur sjuka satte sitt sista hopp till dessa helbrägdagörare.

Reportern visste att han hade med proffs att göra och då borde han varit bättre rustad inför intervjun. Nu tog istället pastorn över och när han får en fråga om ekonomi, säger han ”Du har inte varit ärlig. När du bad om en intervju, så ställde du helt andra frågor. Om du har integritet, så ljuger du inte, då håller du ditt ord. Varför är det inte enkelt för dig, Jonas, att inte säga sanningen?”

Här har reportern uppenbarligen kört det vanliga tricket att inte säga vilka frågor han verkligen vill ställa, utan lurar in den intervjuade och hoppas att det ska kunna gå ändå. I detta fall mötte han sin överman, en skicklig manipulatör och retoriker – det hade krävt mycket noggrannare förberedelser i ett så angeläget ämne. Nu var Kalla Fakta tvungna att släppa sitt ”byte” på grund av slafsigt förarbete. Synd.

http://www.tv4.se/kalla-fakta/klipp/kalla-fakta-del-6-mirakel-till-salu-3000300  gå in efter 14:20