Donald Trumps uttalande om att något hemskt hänt i Sverige har upprört oss i Sverige. Trump hade tittat på Fox tv-kanal och där sett ett inslag med journalisten Ami Horowitz där han intervjuades om läget i Sverige. Kärnan av fakta fanns där, men eftersom urvalet var så ensidigt – känner vi (i Sverige) inte igen oss av den återgivna bilden. Fox-inslaget tog upp våldtäkter, skjutningar, brinnande flykting- och asylboenden – där slutsatsen var att den stora flyktingvågen skapat ett land i totalt kaos. Dessutom hävdas att misslyckandet mörkas av svenska media och myndigheter. Argumentationer ligger nära den som förs av ”Sverigevänner”.
https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/02/20/tv-inslaget-som-fick-donald-trump-att–insinuera-om-en-terrorattack-i-sverige/
Men låt oss vända på perspektivet: hur ser bilden ut av andra länder i Sverige, vilken bild förmedlas av våra utsända korrespondenser till den svenska publiken? Vad har vi för uppfattning om vår omvärld. Hans Rosling visade ju många gånger hur föråldrad vår bild av världen var och att den var på samma nivå som kunskapstest av chimpanser!
För flera år sedan turistade jag i Sydafrika. Då slogs jag av vilket välordnat land det var. Visst fanns kåkstäderna – det hade jag ju sett på tv i årtionden. Men att Kapstaden var vackert, välordnat och trevligt – hade jag aldrig sett. Den bilden finns där också. Vem har fivit mig den föråldrade och sneda bilden av Sydafrika? Kan jag lita på att svenska korrespondenter förmedlar en rättvisande bild?
Jag har estniska rötter och tillbringar mycket tid i Estland. I Sverige får jag ofta frågan om hur det står till med brottsligheten, diskrimineringen av ryssar och fattigdomen i Estland. Hur har då svenskarna fått denna bild? Givetvis via media. Men samma sak gäller i det omvända fallet; för när jag ser hur Sverige beskrivs i estnisk media (inte så ofta) men då är det alltid det allra ”värstaste” av just våldtäkter, skjutningar, brinnande flykting- och asylboenden. Mina estniska släktingar beklagar oss att vi måste bo i detta otrygga land …
Jag hade länge min arbetsplats i hörnet av Kungsgatan/Sveavägen. Dvs mitt emellan de punkter där Olof Palme mördades, Anna Lindh mördades och Bryggargatan där en självmordsbombare sprängde sig själv. Om man bara skulle gå på medias rapportering, var det en fullständigt livsfarlig plats att befinna sig på. Det är sant att allt detta hände – men urvalet är fel där det vardagsnära och naturliga inte fanns med i nyhetsrapporteringen.
Men om nu USAs president tydligen förlitar sig på vad en inkrökt tv-kanal rapporterar kan det bara gå illa. Undrar just vad hans ambassad i Stockholm rapporterar hem. Och om han överhuvudtaget bryr sig om analyser, rapporter och rådgivare.
Poängen med detta resonemang är: Hur ska jag skaffa mig en uppfattning om världen – om jag inte åker dit och ser efter själv. Kan jag lita på att medias bild är den riktiga, eller vad är det de ger mig? Mediebilden behöver ju inte vara skev av någon slags illvilja, utan helt enkelt att vi som publik väljer de lätta nyheterna – inte de komplexa och komplicerade. Men här ligger det primära ansvaret hos journalister och mediehus och i deras urval av nyheter.