Får vi veta det vi ska om EU i våra media?

De svenska journalisterna sviker sitt demokratiska uppdrag. Svenska journalister är bland de sämre i Europa om att rapportera om EU. Får vi som väljare tillräcklig och adekvat information om EU för att vi ska kunna medverka i den demokratiska processen? Vad pysslar de svenska journalisterna med? Varför struntar de i sitt grundlagsskyddade uppdrag?

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (L), skriver följande på DN-Debatt 9/7-2017):

”Frånvaron av relevant EU-kunskap är inte bara ett problem i sig, utan skapar också en nedåtgående spiral, där journalister inte känner sig rustade att rapportera om lagförslag eller liknande eftersom andra medier inte heller gör det. I slutändan är det medborgarna som blir lidande, eftersom man inte får ta del av den nödvändiga samhällsrapportering som beskriver den politiska utvecklingen i EU.

Som Europaparlamentariker upplever jag dagligen det svala intresset för politiska frågor som behandlas på EU-nivå. Viktiga händelser i Europaparlamentets arbete reduceras ofta till näst intill noll i de flesta medier. Det som rapporteras är när Sveriges statsminister stiger ur en svart bil, kliver ut på en röd matta och går in genom en dörr till EU-toppmöten. Det riktiga arbetet sker dock inte här utan i Europaparlamentet, EU-kommissionen och Ministerrådet, men detta återges nästan aldrig.

Självklart har politiker själva ett stort ansvar att kommunicera med journalister i hemlandet. Men som den tredje statsmakten har den svenska journalistkåren ett stort ansvar att i allt högre utsträckning bevaka vad som händer i EU för att fullfölja sitt demokratiska uppdrag.

Jämför vi med andra EU-länders EU-bevakning så ligger Sverige exceptionellt dåligt till i statistiken. Enligt en undersökning av Europaparlamentet från november 2016 hade Sverige minst tv-rapportering av alla EU-länder. Också i tryckta medier är Sverige tredje sämst i EU när det gäller andelen artiklar om Europaparlamentets arbete i nationella tidningar. Under år 2016 publicerades endast elva artiklar per tidning, jämfört med Tyskland där 36 artiklar per tidning publicerades.

Självklart har politiker själva här ett stort ansvar att faktiskt kommunicera med de journalister som finns i hemlandet. Men som den tredje statsmakten har den svenska journalistkåren ett stort ansvar att i allt högre utsträckning bevaka vad som händer i EU för att fullfölja sitt demokratiska uppdrag.”

Almedalen alldeles för trevligt, borde bli tråkigare!

Under denna vecka utmärker sig två grupper i min omgivning: De som tycker att det är jobbigt att vara i Almedalen och de som önskar att de vore där. Skattebetalarnas syn på detta är att de anser att skattepengarna används fel av offentliga aktörer som lägger pengar på evenemang i Almedalen. Visst kan det vara ett problem med att offentlig sektor lobbar för/emot politikerna.

Men en viktig målgrupp för alla deltagare i Almedalen ju media, där det finns minst 1174 föranmälda journalister på plats.

Skattebetalarnas största invändning tycks ändå spåras i följande resonemang: kommunala företrädare och myndighetsförteträdare minglar under trevliga former med rosévin. Skattebetalarna vill troligen hellre att de sitter på kontoret och surar, istället för att mingla bland folk! Borde Almedalen bli tråkigare?

Dessutom lever Skattebetalarna i en märklig föreställningsvärld, där vd:n säger: ”Privata aktörer har naturligtvis rätt att spendera sina pengar hur de vill, de behöver inte ha effektivitetskrav på sig. När det gäller offentliga aktörer har de ett ansvar att använda skattepengar ändamålsenligt ”…

Vilken planet lever Skattebetalarna på? Har de inte hört talas om aktieägare, revisorer och media som håller ett vakande öga på ineffektivitet och ändamålsenlig resursanvändning?

http://www.svd.se/skattepengar-laggs-pa-mingel

Glest av murvlar på landet

Jag vet var du bor, låter ju som ett hot. Men i detta fall en intressant betraktelse hur medias män och kvinnor väljer att bo, vem som är deras grannar och vad de röstar på (inte så många S och SD i sikte). Vi har misstänkt det länge, men att var 100:e person på Södermalm är journalist är väl lite i överdrivet. Beskriver de sina egna kvarter mer idylliskt än vad de är? Och de okända stadsdelarna besöks med skyddsväst och livvakt. Intressant, läsvärt och tankeväckande!

http://journalisterna.mediestudier.se/index.php?id=S%C3%B6dermalm&l=sv

Journalistens råd om du blir intervjuad

När journalister försöker beskriva vad medieträning går ut på, brukar det vara i ganska negativa termer och i dystra färger. Därför är det glädjande att läsa om journalisten Kenny Genborgs erfarenheter från när han själv blev intervjuad och kände att han inte gjorde så bra ifrån sig. Kennys tips ligger mycket nära de råd som jag själv ger:

1) Prata inte så jäkla mycket. Korta koncisa meningar är bättre i radio när inslaget redigeras i efterhand.

2) Säg bara det du tänkt säga, inte det som de som intervjuar vill att du skall säga för att det skall bli bra radio.

3) Nyansera varje mening. Det räcker inte att nyansera i början av intervjun, mitt i och i slutet, som jag gjorde. Bjuder du på en enda onyanserad mening är det självklart den som klipps in i programmet. Alla journalister letar efter tillspetsad kritik och konfrontation.

4) Försök att tänka som en reporter. Vilken roll kommer dina citat att spela i sammanhanget? Vilka citat är viktigast att formulera extra noggrant? Håll dig till de formuleringarna. Sväva inte i väg.

Läs Kennys krönika http://bit.ly/1sm6N3P