En pensionerad TV-farbror berättar om sina alkoholproblem i kvällspressen: ”Ni anar inte hur försupen jag var …” Varför skulle jag vara intresserad av detta?
Tja, men den intressanta frågan är: varför han är intresserad av att berätta?
Med jämna mellanrum får vi se den ena kändisen efter den andra vända ut och in på sig själv i media: En tappar tänderna, en återfaller i krökande, en annan har en mystisk magsjukdom. Det är ofta saker som endast kändisen själv känner till och publiciteten är inte ett resultat av något ihärdigt grävande från journalistens sida. Det är kändisen själv som har berättat.
Är det rädslan för att bli bortglömd? Eller är det längtan att få en ”kick” som publiciteten ger? Förvånas över hur medias ”demokratiarbetare” så kritiklöst medverkar i detta.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article20057205.ab?teaser=true