Nyhetsbrev från din medietränare 4 juni 2020

Finns det något annat att skriva om än Covid-19? Möjligen kan vi variera med Corona eller helt enkelt: den nya pandemin… Så vi gör som myndigheterna säger: håll avståndet, håll ut!

 Krocket?

Vad ska de äldre över 70 år göra, ska de sitta isolerade hemma? Nej, säger Folkhälsan och funderar på lämplig sysselsättning som kan utföras utomhus med distans. Kan det vara boule? Nej, alltför franskt (cigaretter, croissant, calvados = ohälsa). Golf – är för snobbigt. Då föreslog Folkhälsans GD Johan Carlsson den folkliga sysslan: Krocket!

 

Sverige mobbat

När Cypern meddelade att turister nu är välkomna, men inte från Sverige, ansåg en svensk minister att svenskarna är mobbade. Sverige tycks gärna ta på sig offerkoftan då vi konstaterar att alla där ute hatar oss. Men vad har Cypern sagt? Alla är välkomna, men inte från: Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Beneluxländerna och Ryssland. Och Sverige. Det blir förstås en mer spännande rubrik med att det bara handlar om Sverige…

 

Daglig presskonferens om Covid-19 …. med mera?

Vad har MSB för roll på myndigheternas dagliga presskonferens? Har de något vettigt att säga om Covid-19? Ofta känns det som en morgonandakt som för tankarna till Martin Ljungs sång: Vi skaa klaaara av det … https://www.youtube.com/watch?v=2Ky7LYKwokU

På senare tid har MSB kidnappat presskonferensen för att tala om grillning, skogsbränder och låta Naturvårdsverket tala om naturreservat. Här ser vi hur MSB missbrukar sin ställning genom att trycka ut information som ingen efterfrågar på dessa corona-presskonferenser. Myndigheterna lever farligt nu, speciellt när dödstalen ligger på oacceptabelt höga nivåer. Detta leder till urholkat förtroende när informationen känns alltmer irrelevant. Detta bekräftas också av Sifos senaste mätningar, där regering, FHM, SoS och MSB för dykande siffror för förtroendet.

 

Tiga är guld

”Vind i ryggen för Löfven” SVTs Mats Knutson skriver i en analys: Trots en begynnande politisk debatt om Sveriges sätt att bekämpa coronasmittan tycks opinionsstödet inte påverkas för det största regeringspartiet. Tvärtom fortsätter den uppåtgående trenden för Socialdemokraterna. Sedan februari har S ökat från 23,2 procent till 31,5 procent, i SVT/Novus väljarbarometer. https://bit.ly/2U3U1gz Hur kan jag kommentera detta? Ju osynligare – desto högre förtroende = Den som inget gör – gör inget fel!

 

Tegnells tvåa och Hallengrens pekande finger

Två nyskapande (i alla fall ovanliga) intervjusvar av Anders Tegnell:

  • ”Jag vet inte, det vetenskapliga underlaget är alltför bristfälligt” Detta är den typiske vetenskapsmannens svar. Dessvärre har det av många tolkats som att mannen inte vet vad han talar om. När politiker hamnar i detta läge, brukar de istället tala om något helt annat som är irrelevant och flyr frågan. Tegnell säger som det är.
  • ”Vi kunde ha gjort bättre om vi vetat mer” Detta har tolkats som att han är självkritisk och övertolkats som att FHM haft fel i sin strategi. När han förklarar uttalandet, så trycker han på att FHM hela tiden varit öppen för ny kunskap och att de agerat därefter, men hållt sig till den ursprungliga strategin.

När socialminister Lena Hallengren får frågan om hon håller med om Tegnells analys anser hon att ”Han kan ju fortfarande inte ge ett exakt svar på vilka åtgärder man skulle ha vidtagit. Den frågan tycker jag kvarstår.” Här finns inte ett spår av ödmjukhet av typen ”om jag vetat mer”. Här har andra gjort fel. När jag hör Lena Hallengren kommer jag osökt tänka på talesättet: När du pekar finger åt någon annan, brukar tre fingrar riktas mot dig själv.

 

Kineserna blåser WHO som blåser Carlsson

I Fokus (20/5-20) beskrivs hur Folkhälsans GD, Johan Carlsson lät sig invaggas i falsk trygghet av WHO som i sin tur låtit sig luras av kineserna om att ta det lugnt och att faran för pandemin var över … varpå ett felaktigt lugnande besked gavs från Folkhälsan till svenska folket: ”Coronaviruset kommer inte att spridas i det svenska samhället under nuvarande omständigheter” sade Carlsson till SvD som dessutom uttryckte sin beundran för Kina. Varför ska vi plötsligt tro på diktaturen, enpartistaten Folkrepubliken Kina, vars ryggmärgsreflex är att till varje pris slå vakt om det kommunistiska partiets maktmonopol?

I beslutskedjan om denna pandemi har främst den svenska regeringen brustit i att skaffa sig olika underrättelser från flera håll som de faktiskt har till sitt förfogande: våra diplomater och attachéer, Sidas folk i världen, militära underrättelser, MUST, svenska företag verksamma i Kina m fl. Som någon sade: Vi lär väl inte få veta sanningen om Covid-19 förrän om 30 år i en HBO-serie.

https://www.fokus.se/2020/05/fem-fragor-om-smittspridningen-i-wuhan-som-kina-vagrat-besvara/

 

Nyhetsbrev från din medietränare 5 maj 2020

Den senaste månadens medieflöde har mest handlat om Covid-19 med allt från faktaförvanskningar, fultolkningar, deep fake, cheep fake till argument om kinesiska virusodlingar. https://www.expressen.se/ledare/varlden-maste-stoppa-kinas-virusodlingar/  Här några nedslag och lite intervju- och PR-tips.

Sex på distans?

Hört i ”Ring P1” där inringaren frågar om corona-viruset kan spridas vid sexuell kontakt, varpå programledaren Janne Josefsson svarar: ”Det är ju svårt att ha sex om man ska hålla två meters avstånd!”

”SVT agerar statstelevision i krisen”

I en debattartikel i DN 4/4-20 beskriver Björn Rosengren skillnaden mellan SVTs och TV4:as nyhetsrapportering om Covid-19. SVT förmedlar det budskap som statsmakten, regeringskansliet och etablissemanget vill nå ut med till medborgarna. Alltmedan TV4 låter fristående experter och medborgare komma till tals med kritik mot regeringens beslut och strategialternativ. TV4 var också spetsigare (hårdare) än det som sändes från SVT. När det gäller drabbade fokuserade SVT mer på personalen i den offentliga vården medan TV4 valde att fokusera på patienter och privata aktörer inom vård och äldreomsorg. Rosengrens slutsats är att SVT i tider av kris mer återgår till sin gamla roll av statstelevision som förmedlar statsmaktens budskap, medan TV4 har ett mer ifrågasättande utifrånperspektiv.

https://www.dn.se/debatt/svt-agerar-statstelevision-i-krisen-da-behovs-oppet-tv4/

 

MSB – Myndigheten för Skräck och Bekymmer?

En liten panik utbröt efter att en enhetschef på MSB började spekulera om framtida risker för dricksvattenbrist i Sverige. Detta hände på Folkhälsans presskonferens om Corona. Jag kan verkligen inte förstå MSB, som kommer med otydliga, spekulativa och alarmistiska påståenden, som skrämmer skiten ur befolkningen. MSBs enhetschef har inte synts till efter detta, utan ersatts av en dementimaskin om att faran med vattenbristen inte är aktuell, utan är en signal från myndigheten om framtida faror och hot.

 

Kan du garantera…?

Kategoriska intervjufrågor om du kan ”garantera” något, lurar in dig i en fälla, vilket oftast är journalistens avsikt. En sådan fråga ställdes av journalisten Therese Bergstedt på SVT Rapport (10/4) till en representant från Läkemedelsverket och handlade om narkosmedlet garanterat skulle räcka till alla som läggs i respirator. Givetvis kom det förväntade svaret: ”Jag kan inte garantera …” Frågan sätter den svaranden i en nästintill omöjlig situation. Min rekommendation vid den typen av omöjliga frågor är att svara: ”Jag kan garantera att vi kommer att göra vårt yttersta för att hitta säkra narkosmedel för de patienter som så behöver.” Du kan alltid garantera dina insatser – medan resultatet nästan alltid är omöjligt att garantera.

 

”Jag vet inte” – är ett bra svar

När en intervjuad inte kan svaret, brukar de använda två metoder: att undvika ge ett relevant svar, fly iväg och tala om något helt annat. Den andra (och farligare) metoden är att gissa svaret – och riskera att bli en lögnare.

Under Folkhälsans presskonferenser hör vi allt oftare svaret: ”Jag vet inte” – följt av: det är för tidigt, siffrorna är inte klara än, det finns en eftersläpning i rapporteringen, forskningsläget är osäkert … Det är alltid bättre att säga som det är: Jag vet inte – och lägga till vari osäkerheten ligger.

”Inte” är inget vidare

Drottning Elizabeth, 94: ”Vi vet att coronaviruset inte kommer att besegra oss”, sade hon i sitt tal till sin nation. Hade nog rekommenderat henne säga: ”Vi vet att vi kommer att besegra coronaviruset”, vilket visar vilken väg vi kommer att gå – inte vilken väg viruset inte kommer att gå.

 

Fem tips för bättre intervjuer via mobilen

I dessa corona-tider görs många intervjuer via mobilen. Under Folkhälsans pressträffar ser vi alltför många ”ful”-bilder på journalister som ställer sina frågor via länk med sina mobiler. Här kommer några förbättringstips för alla som syns via sin mobil:

  1. Ljuset. Sitt så att ljuset faller i ditt ansikte, undvik motljuset från fönster i din bakgrund. Komplettera med någon lampa mot ditt ansikte.
  2. Ljudet. Tänk på akustiken. Undvik eko i kala rum, hitta ställen med mycket textil eller bokhyllor som dämpar ekon. Ersätt gärna datorns, paddans eller mobilens mikrofon med en extern ”mygga” vilket kan ge ett bättre ljud istället för de inbyggda mikrofonerna.
  3. Filmningsvinkeln. Ofta får vi se lågt placerade kameror där näsborrar och dubbelhakor får en alltför stor roll. Ha istället kameran i höjd med, eller lite högre, än ögonen.
  4. Bakgrunden. Vad har du bakom dig, tavlor på sned, ostädade rum? Konstiga tapetmönster? Miljön är viktig för att ge dig rätt inramning. Här är en välfylld bokhylla en bra bakgrund och som ger en bra akustik. Tänk igenom vilka boktitlar som syns…
  5. Formatet. Placera mobilen så den filmar i liggande format. Många filmar med mobilen i stående format, vilket inte utnyttjar hela bildytan. Uppspelat på TV blir formatet smalt där den fulla bredden inte utnyttjas.

 

Flamma stolt mot dunkla …

Under flera decennier har den svenska flaggan varit en lite skämmig symbol och sågs som en unken nationalistisk symbol som ofta ersattes av parti- eller internationella flaggor. När den svenska flaggan övergavs, erövrades den istället av ”Sverigevännerna” på SD-kanten. Och när KD-ledaren lät sig flankeras av stora svenska flaggor i Almedalen, anklagades hon att ”fiska i grumliga vatten”.

Nu under covid-19, så har det plötsligt vänt: S-rosen byttes ut mot en liten svensk flagga på statsministerns kavajuppslag och presskonferenserna pryddes av en ståtlig blå-gul fanborg. Nu var det enighet av annat och där etablissemanget har återerövrat den svenska nationalsymbolen. Rätt så!

BRÅ och den knarkande överklassen

Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, har genom enkäter och intervjuer tagit undersökt befolkningens narkotikavanor. BRÅ har frågat och befolkningen har svarat. Hur det egentligen ligger till med verklig konsumtion av narkotiska preparat, har BRÅ inga uppgifter om.

En person får frågan om sina narkotikavanor – hur sanningsenligt är svaret? Svaret kan vara allt från en underdrift till en överdrift. Minns själv hur en liknande undersökning genomfördes under min gymnasietid på 1960-talet. Vi satt samlade i skolans aula, trångt och jag delade skrivbord med en klasskompis. Visst hade vi blivit erbjudna knark, massor. Det var liksom tuffare så. Och jag ljög, ville ju inte framstå som mammas gosse. Minns också när resultatet presenterades senare och hur upprörda myndigheterna blev över att knarket var så spritt. Sanningen för egen del var att jag aldrig blivit erbjuden några narkotiska preparat – aldrig – fast jag rört mig i alla slags miljöer i olika svenska städer. Tydligen en mammas gosse, ända upp i pensionsåldern.

  • Statsministern utgår från BRÅs svar som fakta och dra slutsatser att överklassens barn knarkar mest och därigenom finansierar den organiserade brottsligheten i utsatta förorter.
  • Dessutom har han lyckats flytta fokus från tillkortakommanden hos de myndigheter som statsministern ansvarar för – och flytta över skulden och orsakerna till överklassens Danderyd.
  • Och vi för en meta-diskussionen om något helt annat än knarkandet i samhället, skjutningar och organiserad knarkhandel.

Löfven sparkar en till

Krishanteringens tre gyllene regler är att säga det snabbt, säga allt och säga det själv. Löfvens regering har brutit mot alla tre regler. De har dröjt så länge de kunnat, kanske med hopp om att sanningen aldrig skulle komma fram. ”Största möjliga tyssssstnad” har varit TS-cirkusens huvudtema. Då något sagts – har det skett på direkta frågor och minimala svar på endast på de frågor som ställts. Inga utvidgningar eller förklaringar, utan det juridiska sättet att svara, exakt på frågan. (Typ: ”Vet du hur mycket klockan är”. Svar: ”Ja” – alltså inget som ligger i frågans förlängning om vad klockan är.)

Att säga det själv. Här har ju regeringen i det längsta försökt låta ”underhuggare” ge svaren. Det tog ett tag innan statsministern själv gick ut. Vissa statssekreterare har svarat bristfälligt eller inte alls. Har vi sett någon intervju med Anna Johanssons statssekreterare Erik Bromander som tycks ha gått under jorden?

Men nu har alltså Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson fått sparken, beslutet togs en söndag eftermiddag av ett extrainkallat regeringssammanträde. Varför har det dröjt tills nu? Lennartsson säger att hon fick information för länge sedan, långt före hon sagt tidigare. Att hon då inte insett allvaret i frågan och hon begick ett misstag. Alltså: saken har ju diskuterats i media under minst en månad. När upptäckte hon att hon begått ett misstag? I lördags? Så att hon kunde få sparken dagen efter? När?

Sedan har hon gått med på en intervju.  En. Sedan största möjliga tysssstnad och avböjt ytterligare intervjuer.

Vem styr landet?

När Dagens Nyheter ville veta vem som styrde landet när Löfven var utslagen. Tidningen fick vänta på svaret i ett dygn. Statsrådsberedningens förklaring till fördröjningen var att det var viktigt att formulera sig på ett korrekt sätt. Samtidigt sades att ingen ställföreträdare hade utsetts vid regeringsbildningen. I mina öron låter det dock en aning motsägelsefullt.

Åsa Romson är vice statsminister, men tydligen inte ersättare för Stefan Löfven. Det är Margot Wallström som är Löfvens ersättare. Samtidigt får vi veta att Löfven inte utsett någon ersättare, men att det råder ett slags senioritetsprincip (längst i tjänst) i styrandet av landet.

Och detta tog det alltså ett dygn för statsrådsberedningen att kommunicera. Troligen visste de inte vad de skulle säga, därför måste de fundera ett tag.

Den som inte förberett sig, är oförberedd. Känns lite darrigt, måste jag säga.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/s-krav-romson-far-inte-ersatta-lofven/

Löfvens krafttag sensationellt

Nyhetsvärdering är en svår sport, allt ska vägas mot varann. En dags stora nyhet skulle vara en liten notis när det dyker upp något annat. Hörde talas om ett gifttåg som spårade ut och hamnade i en villaträdgård där familjen och de närboende var i omedelbar livsfara. Inte ett ord om detta i media, för samtidigt sjönk en färja med 1000 passagerare på Östersjön. Eller direkt efter attacken mot tvillingtornen 11 september – försökte engelske premiärministerns pressis att släppa impopulära beslut i skuggan av händelserna i New York för att få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Men att statsminister Stefan Löfvens uttalande om att det nu ska tas krafttag skolelevernas mobiler, för att dessa stör undervisningen. Alltså: är detta verkligen en fråga för en statsminister?

Men det viktigaste: Är detta verkligen den största nyheten för dagen? Sveriges Radios Ekot, TV4, SvD och SVTs nyheter väljer att lägga denna nyhet först och högst.

Har det verkligen inte hänt något som är viktigare?

Eller är det sensationellt att statsministern äntligen har något konkret att komma med? Det var det som var nyheten!

http://www.svd.se/lofven-vill-ta-mobiler-fran-elever/om/sverige

Besvikelsernas val

Alliansröstare förlorade regeringsinflytandet och M förlorade sin partiledare. Stor besvikelse. Sosseröstarna ville ha en s-ledd regering, men lockade inte så många fler. Men de måste nu känna besvikelse när Löfven tvingas samarbeta med fienden i Allianspartierna. Vänsterpartister fick inga ministrar, trots förvalssnacket om ett röd-grönt regeringssamarbete. Mp måste nog också vara besvikna, de fick färre röster än tidigare, men får trots detta ett visst inflytande i s-regeringen. Men MP måste räkna med att S gör eftergifter till Alliansen. MP måste väl också fråga sig vad S ska ha dem till. SD:are måste också vara besvikna, som trots sin dubblering i antalet röster inte släpps in till makten när alla andra partier vill låsa dem ute från inflytande.

Ett besvikelsernas val, där jublet på valnatten fastnade i halsen…

Veckorna innan valet uppmärksammandes att Miljöpartiet inte granskades lika hårt som andra partier, och att journalisternas sympatier troligen sken igenom i rapporteringen. Därför måste MP:s tillbakagång ha kommit som en stor överraskning för många redaktioner. Likaså måste det ha svidit att SD fördubblades, trots den hårda mediebevakning de utsattes för.

Nu gäller det för alla aktörer att hantera SD:s position, det räcker inte med att blåsa i saxofon, snacka om momsfiffel eller järnrör.

Jag har inget svar på vad som ska göras. Har du?

Varför maktskifte?

”Väljarna har givit oss ett tydligt mandat”, sade Löfven och kickade ut V som fått 21000 fler röster sedan förra valet. Löfven inledde istället ett samarbete med MP som tappat 8600 röster.

Reinfeldt tackade för sig och avgick. M hade visserligen tappat 330.000 röster, men hade fortfarande 1,4 miljoner väljare kvar! Så min enkla fråga är: varför ska de väljare som rör sig ha större inflytande, än de som är kvar?

Om rörligheten bland väljarna nu tycks betyda så mycket … så har ju S + MP fått lika många mandat som i förra valet. Här jhar det inte hänt nåt.

S+MP får 137 mandat, mot Alliansens 149. Detta förstår jag inte heller. Har Alliansens väljare blivit lurade?

Så: Varifrån kommer det tydliga mandatet för Löfven?