Nyhetsbrev från din medietränare 2/4 2020

Här kommer ett nyhetsbrev om några nedslag ur Coronafloden. Vad annars, nu när vi glömt det amerikanska primärvalet, Mello och Gui Minhai? Det svänger fort…

 Folkhälsomyndigheten – kortare

Förresten borde vi inte döpa om den myndigheten till t.ex. Folkhälsan? Tänker på en lastbil där hela sidan var täckt med texten ”LANDSTINGETS TVÄTTERIVERKSAMHET” istället för Landstingstvätten. I fortsättningen kommer jag att skriva Folkhälsan.

 Tegnell är sååå bra och tydlig

… säger Agnes Wold i en lång intervju i DN/Lördag 28/3-20. Uttalandet kommer från en taxichaufför. Hon tillägger: ”Det är inte så att jag lyssnar på Tegnell för att han har en position. Bredvid honom står som vanligt medietränade människor som säger grejer som inte appellerar till mig.” Hur vet Wold vem som är medietränad eller inte? SvDs skarpa Maria Ludvigsson har sagt: ”Det finns två sorters medieträning: det som syns och det som inte syns.” Jag utgår (och hoppas) att Tegnell hör till den senare kategorin.

Tegnell

Alla åtgärder ska vara långsiktigt uthålliga, säger Folkhälsan. Klokt. Men frågan är hur långsiktigt uthållig Anders Tegnell själv är. Jag förstår att han har ett enormt värde för Folkhälsans kommunikation och svår att ersätta. Visserligen fyller Anders Wallensten ut rollen bra… Jag vet inget om Folkhälsans inre liv, men hoppas att de har en plan för en långsiktig försörjning av talespersoner som kan kommunicera lika bra som Tegnell. I brist på vaccin är det ju endast med kraftfull kommunikation som slaget mot viruset kan vinnas.

Den svenska modellen

I många sammanhang förs det unika med ”den svenska modellen” fram samtidigt som vi slår oss för bröstet. Men i dessa corona-tider ifrågasätts alltmer den avvikande svenska strategin för att hantera viruspandemin. Varför gör vi inte som tyskarna, italienarna… frågor som inte brukar ställas i andra sammanhang. Men nu..

Det är mycket som skiljer Sverige bland annat från sina närmaste grannar. Det är olika signaler vi får från Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Tallinn. För en estnisk parlamentariker skulle det vara otänkbart att avstå från sin rösträtt i Parlamentet – så som nu sker i Riksdagen som minskat antalet ledamöter till 50.

Kina har koll. Jaså?

”I Kina har alla siffror gått ner och folk går till jobbet igen.” Kina ljög från allra första början och så gör de även i fortsättningen. Troligen var alla siffror friserade där antalet sjuka och döda saknade flera nollor. Jag har, som Johan Esk i sin DN-krönika, svårt att tro på diktaturen som påstår att de nu har koll på viruset. Det är klart att siffrorna går ner när de upphör att testa uppenbart sjuka personer! Esk fortsätter: ”De fortsätter att manipulera bilden och jag kan inte förstå varför vi plötsligt ska se Kinas ledare som världens sanningssägare.”

https://www.dn.se/sport/johan-esk-varfor-ska-vi-plotsligt-tro-pa-kina/

Infallsvinkelförskjutning

I vanliga fall är den journalistiska utgångspunkten att ifrågasätta behovet av ”hårdare tag”. Nu är det tvärtom: den journalistiska utgångspunkten frågar varför inte fler hårdare tag och fler förbud införs.

Siffror och relationer

Just nu får vi besked om att 5466 insjuknat i COVID-19 och att 282 avlidit. Hela tiden siffror på den ”negativa” sidan. Men jag saknar helt de hoppfulla siffrorna om hur många som tillfrisknar (varför frågar ingen journalist om detta?). För att få lite relation till eländet vill jag påminna om att ca 90 000 personer dör varje år i Sverige, alltså ca 250/dag. För två år sedan var det ca 20 000 personer som fick det årets influensa och 450 dog av detta, trots att 50 procent av befolkningen hade vaccinerat sig.

Andra jämförelser: varje år dör ca 300 personer i trafiken och ca 1500 personer begår självmord. Det är den här sortens siffror vi måste ha i minnet när media försöker skrämma skiten ur oss med katastrofsiffror! Givetvis ska vi vara försiktiga och följa Folkhälsans råd och rekommendationer – men vi ska inte gripas av panik …

 

Är det bra eller dåligt att medieträna?

SvDs Birgitta Forsberg skriver i en krönika (SvD Premium) om att medieträningen tagit över och att vi därför får se mer slätstrukna personer intervjuas i media. De duktiga medietränarna lyckas slipa bort nästan alla vassa kanter. De dåliga tränarna får vd:arna att låta som papegojor. Likt politikerna vill de få ut ett budskap och upprepar samma inlärda fraser i det oändliga. Hon citerar pr-byrån Westander: ”Försök alltid att börja med huvudbudskapet. Återkom gärna till ditt budskap flera gånger under intervjun, men utan att upprepa det ordagrant.” Från min sida vill jag bara citera SvDs ledarskribent Maria Ludvigsson: ”Bra medieträningar syns inte, bara de dåliga.” Men oftast när medieträningar beskrivs, så är det en beskrivning av journalistens förutfattande mening om vad det är. Oftast tas det som ett otyg, men jag tror att det är ganska få journalister som verkligen vet vad de talar om och som deltagit och förstått vad det går ut på. Visst – jag talar i egen sak. Men det gör ju kritiska journalister också. En bra medieträning kan göra journalistens jobb svårare. Kan det vara så enkelt? Troligen. En illa förberedd och otränad person blir ett mycket enklare ”intervjuoffer”. Journalistens poäng är klar och offret faller ner i pinsamhetens brunn.

Jag har aldrig förstått journalisters önskan om att den intervjuade ska vara oförberedd. Samtidigt som journalisten förbereder sig noga – oftast genom ett rollspel som liknar medieträningen. SVTs Mats Knutsson har beskrivit hur Agendas redaktion tränar inför partiledardebatterna – där partiledarna spelas av andra redaktionsmedlemmar.

Även journalisten Björn Häger beskriver hur noga en ”ansvarsutkrävande” intervju ska vara förberedd för att uppnå full effekt. Oftast finns också ett inslag av överraskning i spelet. Den intervjuade ska tappa hakan, det blir liksom lite bättre tv-dramatik då…