Journalistens råd om du blir intervjuad

När journalister försöker beskriva vad medieträning går ut på, brukar det vara i ganska negativa termer och i dystra färger. Därför är det glädjande att läsa om journalisten Kenny Genborgs erfarenheter från när han själv blev intervjuad och kände att han inte gjorde så bra ifrån sig. Kennys tips ligger mycket nära de råd som jag själv ger:

1) Prata inte så jäkla mycket. Korta koncisa meningar är bättre i radio när inslaget redigeras i efterhand.

2) Säg bara det du tänkt säga, inte det som de som intervjuar vill att du skall säga för att det skall bli bra radio.

3) Nyansera varje mening. Det räcker inte att nyansera i början av intervjun, mitt i och i slutet, som jag gjorde. Bjuder du på en enda onyanserad mening är det självklart den som klipps in i programmet. Alla journalister letar efter tillspetsad kritik och konfrontation.

4) Försök att tänka som en reporter. Vilken roll kommer dina citat att spela i sammanhanget? Vilka citat är viktigast att formulera extra noggrant? Håll dig till de formuleringarna. Sväva inte i väg.

Läs Kennys krönika http://bit.ly/1sm6N3P

Slingriga svar på slingriga frågor

En kollega presenterade mig nyss som medietränare till en nyanställd på firman: ”en sån som lär intervjuade att inte svara på frågor”.

Så kan men se på det, men i själva verket är det precis tvärtom. Vad jag lär ut är att svara rakt på, kort och koncist – och framförallt: säg som det är. Det är de allra vanligaste råden till mina ”elever”. Men att det förekommer slingande svar under intervjuer, beror snarast på de slingriga frågor som journalister ställer.

I somras blev Annie Lööf intervjuad av Kristina Hedberg på SVT om Noun-affären och vem som visste vad i samband med affären. Hedberg frågade Lööf: ”Du har sagt att du hatar människor som ljuger. Vem hatar du mest: Fredrik Reinfeldt eller Maud Olofsson?”

Hur kan man svara rakt på en sådan fråga? Ska Lööf hålla sig ”i boxen” och välja ett av alternativen eller svara utvidgat på frågan? Då blir ju svaret av det slag som kan kallas för undvikande eller slingrande.

Min slutsats är att oftast är det omöjliga frågor som ger upphov till undvikande svar. Då gäller det att ställa sig utanför själva intervjun och recensera situationen. ”Men det är ju en omöjlig fråga att svara på, så som du formulerar det. Jag vill säga följande …”

Som man ropar får man svar.