Nyhetsbrev från din medietränare

200720 

Trots att tidningarna så här års är så tunna att de tar slut redan innan man fått upp farten, så finns det ett och annat att kommentera. Här några nedslag i den mediala rännilen.

 

Putins nya grundlagar

Den svenska medierapporteringen om den riggade ryska folkomröstningen har fokuserat på Putins förlängda maktinnehav. En ännu viktigare punkt, som lyfts upp av estniska politologer och som inte uppmärksammats i Sverige, är att den nya ryska grundlagen är överordnad internationell rätt. Det innebär att domstolsutslag i den internationella domstolen i Haag inte gäller för Ryssland eller dess president. Det heller inte tillåtet att ifrågasätta eller ändra den officiella ryska historieskrivningen. Det ryska territoriet ska dessutom vara oinskränkt och det är inte tillåtet att avstå territorium till annan (tex återlämna Krim)

Den nya ryska grundlagen bryter mot internationell rätt och överenskommelser, vilket är tillräckligt att utesluta Ryssland ur Europarådet, anser de estniska politologerna. Väntar på en sådan analys i svensk media.

 

Diplomaten och Gui Minhai

Ambassadör Anna Lindstedt åtalades och friades för att ha agerat egenmäktigt och hotat rikets säkerhet samt skadat de vänskapliga relationerna mellan Sverige och Folkrepubliken Kina. Jag vet inte om hon var ambitiös och gjorde allt för att få Gui Minhai släppt eller bara naiv. UD:s strategi mot henne tycks vara det som inom krishanteringen kallas för ”containment” dvs att isolera och distansera sig från Lindstedt. UD säger att Lindstedt agerade på egen hand och helt utan UDs vetskap.

Men tänk om Lindstedt hade lyckats? Vad hade UD då sagt: ”Detta är en oerhörd framgång och resultatet av den tysta svenska diplomatin!” Vi får väl se om UD lyckas övertyga åklagaren att överklaga.

 

Utrikesministern

Jag gillade Ann Linde från början, främst för hennes kunniga och kraftfulla agerande som utrikeshandelsminister, då hon var påläst och förberedd. Nu som utrikesminister har något gått förlorat: hon borde veta att man aldrig ”vinner” en intervju genom att vara aggressiv, som hon var i Deutsche Welle – även om programmet heter ”Conflict zone”. Hur mycket diplomati krävs nu för att reparera skadan på ”Sverigebilden”?

https://www.youtube.com/watch?v=4bCTt3PAPVU

 

Behöver vi ”Uppsnack” inför Folkhälsans presskonferens?

Inför Folkhälsans presskonferens sitter några journalister och spekulerar i minst fem minuter om vad Tegnell & Co ska säga om fem minuter. Ibland tar uppsnacket mer än fem minuter, så ”hoppsan, presskonferensen har redan börjat!” Låt oss nu istället invänta vad de kloka har att säga – utan spekulationer.

 

Bilden av media i media

Hur ser det ut på myndigheternas gemensamma presskonferens om covid-19? Vad får tv-publiken se och höra från journalisterna lokalen och via länk? Har redaktionerna tänkt på vilka journalister som kommer att synas för en stor publik och vilka frågor de ställer? Det verkar inte så. Undrar om förtroendet för ”tredje statsmakten, demokratins stöttepelare” har ökat eller minskat efter dessa presskonferenser.

 

”Eftersnack”

Som om vi inte lyssnat, så ska det sagda repeteras en gång till, för tredje gången. Visserligen är upprepningen kunskapens moder, men detta upplevs mest som tjat.

 

”Viktigt att banker tjänar pengar”

sade Swedbanks vd Jens Henriksson i samband med sin halvårsrapport. Han tycks känna sig tvingad att argumentera mot dem som inte gillar att banker går med vinst. Jag undrar just vad kritikerna gjort med dina sparpengar i en bank som går med förlust? Stoppat in dem i närmaste madrass?

Två mycket intressanta sommarböcker

”Mitt krig mot Putin” av finansmannen Bill Browder. En spännande bild om vad som försiggår i Ryssland och vad som ledde fram till den s.k. Magnitsky-lagen i USA. Där ryska oligarker fick reseförbud samt sina tillgångar frysta. De hade varit medhjälpare till stölder av skattemedel från ryska staten samt medverkat till att Magnitsky mördades i fängelset. Vi får också veta medias kraft, när Browder börjar kriga mot oligarkerna och Putin. Hur fri publicitet via nätet, hur det går att kriga med Youtube-filmer och via kraftfull lobbying få USAs kongress att stifta lagar som riktar sig mot korrupta ryssar. En av de intressantaste böcker jag läst på länge.

”De ska ju ändå dö” av förre underrättelsemannen Gunnar Ekberg. Det är en insiktsfull berättelse från en turbulent period i Sveriges historia, där allt vändes upp och ner. Han avslöjades senare som en av IB:s hemliga agenter av Bengt Bratt och Jan Guillou. Göran Ekbergs uppgift var att infiltrera KFML och olika Palestinagrupper. Där träffade han Jan Guillou, Göran Rosenberg och Staffan Beckman (som var knuten till Sveriges Radio och vars fru Vanna var Mellanösternkorrespondent) SB skröt med att: ”Vanna har god kontroll över radion. Man kan säga att hon dirigerar nyhetsflödet om Israel och Palestina.” Alla rörde sig i marxistiska kretsar som hade kopplingar till både Sovjet, till Maos Kina och palestinska terrororganisationer. En reflektion att göra, när journalister ser sig som demokratins stöttepelare, när de periodvis varit demokratins dödgrävare. Och de har kommit undan med det!