Besvikelsernas val

Alliansröstare förlorade regeringsinflytandet och M förlorade sin partiledare. Stor besvikelse. Sosseröstarna ville ha en s-ledd regering, men lockade inte så många fler. Men de måste nu känna besvikelse när Löfven tvingas samarbeta med fienden i Allianspartierna. Vänsterpartister fick inga ministrar, trots förvalssnacket om ett röd-grönt regeringssamarbete. Mp måste nog också vara besvikna, de fick färre röster än tidigare, men får trots detta ett visst inflytande i s-regeringen. Men MP måste räkna med att S gör eftergifter till Alliansen. MP måste väl också fråga sig vad S ska ha dem till. SD:are måste också vara besvikna, som trots sin dubblering i antalet röster inte släpps in till makten när alla andra partier vill låsa dem ute från inflytande.

Ett besvikelsernas val, där jublet på valnatten fastnade i halsen…

Veckorna innan valet uppmärksammandes att Miljöpartiet inte granskades lika hårt som andra partier, och att journalisternas sympatier troligen sken igenom i rapporteringen. Därför måste MP:s tillbakagång ha kommit som en stor överraskning för många redaktioner. Likaså måste det ha svidit att SD fördubblades, trots den hårda mediebevakning de utsattes för.

Nu gäller det för alla aktörer att hantera SD:s position, det räcker inte med att blåsa i saxofon, snacka om momsfiffel eller järnrör.

Jag har inget svar på vad som ska göras. Har du?