”Inget säger att vi har fel person” – Varför inte: ”Allt säger att vi har rätt person”

Rikspolischefen är jurist och hans uttalande är starkt färgat av det juridiska språkbruket. Dubbla negationer på det sättet med ”Inget” och ”fel” är försiktigt, passivt och defensivt. Ofta har jurister (och poliser) uttryck som lyder: ”Det finns för närvarande ingen misstanke om brott, därför finns ingen anledning att fortsätta förundersökningen.” Vad betyder det? Betyder det att jag är en ärlig, härlig man? Nej, det är bara att jag för tillfället inte kan fällas för brott. Dessutom hittar jag inget självständigt ord för ”oskyldig” som inte innehåller ordet ”skyldig”.

Det hade varit bättre, mer aktivt och offensivt om Rikspolischefen istället sagt ”Allt säger att vi har rätt person”

Det finns många sådana klassiker i samma genre som vi minns.

Richard Nixon: ”I’m not a crook”

Mona Sahlin: ”Jag är baske mig ingen slarver”

Christer Pettersson: ”Jag är ingen dräpare”

 

Varför ägna tid på vad man inte är – istället för att tala om vad och hur man är?

Nixon: Jag arbetar hårt för det amerikanska folket.

Sahlin: Jag håller ordning på Sverige, partiet och mig själv (kanske en lögn ändå…)

Pettersson: Jag var en stor beundrare av Palme.

 

Men ibland kan ju journalistens fråga leda till en sådan dubbel negation, ett fel citat i en rubrik. Det kan vara på en fråga:

– Är du en idiot?

– Nej!

Där rubriken i värsta fall kan bli: ”Jag är ingen idiot”

 

Därför är det alltid bättre att komma med ett aktivt offensivt påstående som ger mer än bara ett direkt svar på frågan. För ett tag sedan såg jag rubriken ”Vi är inga mansgrisar” (om den ojämna könsfördelningen bland riskkapitalister). Det är ju svårt att veta om personen verkligen sade så eller bara svarade ett nej på frågan om de var mansgrisar. Så när det gäller den typen av digitala frågor, är min rekommendation att alltid svara med ett påstående som är sant, relevant – men som inte är ett ja/nej svar kopplat till den ledande frågan. För riskkapitalisten kan svaret vara: Vi jobbar för ökad jämställdhet.

Såg nyss ett uttalande från en PR-expert som uttalade sig om Åhléns ”rök-rea” som har kritiserats hårt. Hen säger då: ”Det viktiga är att inte framstå som empatilös eller tondöv”. Hur ska det vara då? ”Det viktiga är att framstå som empatisk och känna in vad som är lämpligt”

Kulturministern illa förberedd och otränad

http://www.expressen.se/nyheter/nya-ministern-sagas-efter-radiointervju/

Alice Bah Kuhnke fick hård kritik för en intervju i P1 Morgon, där hon svarade undvikande eller inte alls. Trots att hon fick öppna frågor, grejade hon inte det.

Det kan ju vara så att hon hittills seglat fram på ”en räkmacka” dvs bemötts med överdriven välvilja och inte kritiserats i intervjuer. Detta kan ha invaggat henne i en falsk trygghet: att hon grejar det mesta och att hon kan gå på rutin.

Drar mig till minnes flera andra likande exempel. Mona Sahlin, litade troligen på sin charm och rutin när hon drogs ner i Toblerone-affären. Hon tog inte kritiken på allvar, utan litade på att det brukade fixa sig.

Carl-Henric Svanberg blev troligen också överraskad över reaktionen på hans ”small people” och tydligen hela BPs oljekatastrof. Han hade ju varit Ericssons guldgosse och glidit på en framgångsvåg – och kanske också lurats in i en falsk trygghet om att det brukar fixa sig.

Lärdomen är dock att det är bara amatörer som ställer upp i media utan att ha övat och repeterat innan. Vad ska jag säga, vilka frågor måste jag läsa på? Vilka är de värsta frågorna?

Det finns inga gamla meriter som funkar i direktsändningens värld. Det är bara nu – nu – nu som gäller. Då måste man vara påläst och förberedd.

I söndagens Agenda valde Bah Kuhnke att inte alls att medverka och svara på frågor om presstödet. Kanske var det för att hon ändå känt på sig att hon måste förbereda sig mer, eller inte vara med alls.