Inte självklart hur mycket politiker ska bestämma

Vad är politik och vad är det inte? Vad ska politiker bestämma och vad ska folk bestämma själva? Finns det några regler om detta, någon slags naturlag?

Minns 1989, då Sovjet var i uppluckring, var jag på studiebesök i Haapsalu, Estland, med en grupp politiker från Haninge. Vi togs emot av det lokala partietablissemanget med exekutivkommitténs ordförande i spetsen och visades runt på charkuterier, skolor och småindustrier.

Jag frågade om vad som var aktuellt på dagordningen för dem att besluta om. Tänkte de bygga en ny väg eller ville bygga något nytt hus? Exekutivkommitténs ordförande tänkte efter ett tag och sade då: Just nu diskuterar de olika politiska organen när det är lämpligast att påbörja potatisplockningen.

För henne var det alltså helt i sin ordning att denna fråga låg på dagordningen för politikerna i exekutivkommittén att besluta om. Alltså inget för agronomen på kolchosen eller jordbrukskonsulenten.

För mig blev det en viktig ögonöppnare: gränsen mellan vad som är politik och inte, är helt olika i olika länder. Ska politiker lagstifta om hur pappa och mamma ska vara hemma hos sitt barn? Eller ska det bestämmas av pappa och mamma vid köksbordet? Vilka böcker ska finnas på biblioteket (bestäms av bibliotekarien eller av en politiskt tillsatt nämnd?)

I många fall slås jag av att det finns en politisk klåfingrighet och där politiker inte kan låta bli att bestämma över hur andra ska ha det. (Och det kan gälla allt från vilken båtfärg man själv använder, men som bör förbjudas för andra.)

En klok jobbarkompis, men ett förflutet inom politiken sade: Det finns ingen sådan gräns. Det som tas upp i politiken är politik. Så enkelt är det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *