Under semestern i Spanien tittade jag på svtWorld, med bland annat regionala nyheter från olika delar av landet.
Jag upptäckte inte ett enda nyhetsinslag som skulle kunna vara ett resultat av något slags granskande journalistiskt arbete. Ett dagis hade blivit ”grönt” för att barnen lärt sig källsortera sina sopor, troligen hade dagiset meddelat tv-stationen. En björn hade skadeskjutits. En forskare från Umeå har konstatera att det finns ett samband mellan alzheimer och herpes. Ett museum har en utställning av en bilkonstnär som målar en tavla om dagen. Och så går det på….
Det verkar som att det mesta hade redaktionen fått genom att läsa tidningar. Jag förstår inte hur just denna journalistik skulle vara ett nödvändigt inslag i att upprätthålla demokratin. Av grävet, avslöjandet och snokandet – intet! När den lokala journalistiken ifrågasätts talar sig kåren varma för hur viktig den lokala bevakningen är och om vilka katastrofer som skulle inträffa om ingen kollar i diariet eller luskar fram spännande korrespondens … Men av diarium eller annat luskande såg jag inte ett spår av i svt:s regionala rapportering!
Jag kanske är orättvis, men det vore intressant att mäta hur många inslag som har ”journalistisk verkshöjd” och hur mycket är klippt ur tidningar och polisens dygnsrapporter.