Nyhetsbrev från din medietränare, oktober 2022

2022-10-24

Mediefloden strömmar på allt snabbare, så det är svårt att hinna med. Men en del intressanta klunkar fastnar och är värda att kommenteras, trots min nuvarande politiska depression när det i valet gällde att inte att välja det parti man gillade mest – utan välja det parti man ogillade minst.

Juridik eller journalistik

När Swedbanks förra VD står inför rätta för bland annat grovt svindleri i Baltikum lyfte försvaret upp frågan om medias roll i avslöjandena kring affären. Har Uppdrag Granskning vilselett svenska folket och åklagaren vars åtal byggde på medieuppgifter?

Var finns Finansinspektion, Ekobrottsmyndighet och polisväsende? De tycks inte på eget initiativ ha undersökt brottsmisstankar – utan väntar på att media ska gräva fram bevis som sedan ligger som underlag för åtal och domstolsförhandlingar. Likväl som banken ställs till svars, bör också de rättsvårdande myndigheterna granskas för sin brist på aktivitet och förmodade passivitet.

Retoriska krumelurer

Det är alltid uppiggande att höra fyndiga retoriska krumelurer, sådana som man kommer att minnas.

  • ”Det vi har sett är fyra resultatlösa veckor som lägger grunden för fyra resultatlösa år. Sverige ser ut att få en regering som ägnar kraft åt interna problem i stället för att lösa Sveriges problem”, sade Magdalena Andersson vid en pressträff i väntan på att Ulf Kristersson skulle bilda sin regering. En eloge till hennes talskrivare.
  • När Liberalernas Johan Pehrson skulle beskriva Tidö-avtalet sade han att det var ömsom ”salt och sött”. Bra formulering, men problemet var att han sade det så många gånger, att det tappade i värde. Annars påminner sött och salt mest om mitt favoritgodis, Gott o blandat.
  • Natos Jens Stoltenberg och USA:s utrikesminister Antony Blinken hade fina krumelurer i olika varianter: ”Om Putin slutar, slutar kriget. Om Zelenskyj slutar, slutar Ukraina att existera.”

Finskt klarspråk om Ukraina

– What’s the way out of the conflict?

– The way out of the conflict, is for Russia to leave Ukraine. That’s the way out of the conflict. Thank you…, svarade den finska premiärminister Sanna Marin.

Kort och hett om Putin

Den estniske utrikesministern Urmas Reinsalu, fick en fråga av DW, Deutsche Welle:

– Would you see Vladimir Putin go to jail?

– To hell.

Desarmering 1: Hilma i pappas film

Befriande ärlighet från skådespelerskan Tora Hallström när hon säger: ”Det är klart att jag fått rollen för att pappa är regissören.” Något liknande från mamman, Lena Olin, har jag inte hört om sina roller i Lasse Hallströms filmer. Toras uttalande kan ju vara det vi kallar för ”desarmering”, dvs att förekomma obehagliga frågor med ett eget offensivt påstående.

Desarmering 2: Vandel i garderoben?

Eftersom ordet vandel förekommer i den nya regeringsdeklarationen har det givetvis diskuterats i media. Hur ska man kunna bedöma om en person lever ett skötsamt liv, när vi lever i en demokrati? Kan det leda till diskriminering och hur kommer det att fungera i praktiken och kan det leda till en godtycklig tillämpning? Tja, media tycks själva veta vad vandel betyder när de nya ministrarna utfrågas om sina lik i garderoben. Svaren från ministrarna blir som ett slags desarmering och syndabekännelse på vad de har i garderoben:

”Som folk är mest… kört för fort och åkt dit… ”

”Ett ganska tråkigt liv, alltså”, är journalistens slutsats.

Vandel skulle alltså vara tecken på ett tråkigt liv.

 

Desarmering 3: Tillbaka kaka

SR P1:s eminenta ”Medierna” tog upp vandeln som en ”tillbaka kaka” dvs journalister utfrågades om deras skelett i garderoben. Det möttes mest av fniss och att försyndelserna hade skett i förgången historisk tid. Dessutom tyckte flera att det mest handlade om trams och att det sänkte förtroendet för media.

 

Slöja på och av

Reklamen är trendkänslig och känner av det politiskt gångbara och mångfaldsmässigt korrekta. Ofta reagerar reklambyråerna snabbare än opinionen. Reklambyråerna och företagen vill visa upp en varierad skara av modeller, med olika härkomst och med olika accessoarer. Men när iranska kvinnor började slita av sig slöjorna i Teheran, kändes reklamens mångfaldsbudskap mossigt. Matleverantören Mathem drog snabbt tillbaka sin annons med en slöjbeklädd kvinna efter omfattande kritik.

 

Politisk service eller publik service?

Moderata kulturministern Parisa Liljestrand, fick frågan: Ska public service uppdrag bli smalare? – ”Det får vi återkomma om, jag tycker att public service ska värnas, att finansieringen ska kvarstå och att det är viktigt att vi ser public service som en samhällsnyttig och samhällsviktig funktion.”

Varför ska politiker ha någon åsikt alls om saken? Bör inte PS själv bestämma om programutbud och finansiering? Ett sätt att slippa det politiska och statliga oket är att övergå från skattefinansiering till att bli betalkanal, enda sättet att värna om den oberoende journalistiken, precis som för resten av media.

 

Kontakt

Om du har behov av medieträning, krisråd eller föreläsning om dessa ämnen, når du mig på: mart@maandi.se

Nyhetsbrev från din medietränare 210429

 

Medan jag väntar på andra vaccinsprutan ägnar jag mig åt att fundera vilka råd jag kunde ha givit några av aktörerna på dagens mediescen. Dessutom några konstateranden och kommentarer om konstiga tv-program, regeringens s.k. ”initiativ”, nya slask-ord, vikten av förberedelser till intervjuformat, utelämnande av fakta, märkliga frågor till Folkhälsan, Gislavedsläsken och om hur döden undviks i covid-argumentationen.

Att våga ta en paus

Nu har Ebba Busch dragits in i en polisutredning om ärekränkning i samband med hennes husköp. Nu kommer hon, när hon agerar som partiledare, hela tiden få frågor om förtalet, oavsett vad hon själv vill tala om. Varje KD-utspel kommer att dras ner till hennes husaffär.

Om jag hade varit Ebba Buschs rådgivare…

hade jag sagt att hon ska pausa sitt partiledarskap och låta sin viceordförande ta över under tiden hon löser förtalsfrågan.

Märta Stenevi Papegoja i 30 minuter

SVTs intervjuprogram ”30 minuter” leds av Anders Holmberg där han träffar våra politiker. Nu senast var det MPs Märta Stenevi som fick frågor om Bromma flygplats. Stenevi hade några huvudbudskap, vilka hon upprepade flera gånger under intervjun, så att Holmberg var tvungen att säga: Det har du redan sagt.

Stenevis teknik fungerar bra vid normala intervjuer som redigeras och klipps ner till inslag på 10 sekunder. Men ”30 minuter” sänds oklippt och då känns de upprepade papegojsvaren som en förolämpning mot publiken. Länk till programmet 30 minuter

Om jag varit Märta Stenevis rådgivare…

hade vi tränat in intervjusvar som anpassats till det aktuella programformatet, där budskapen sägs endast en gång.

Den lilla flickan och det stora Migrationsverket

”P1 Morgon” publicerade den 8 april ett inslag om utvisning av barn som bott länge i Sverige. Migrationsverket har bestämt att den 13-åriga Hadicha i Stockholm ska utvisas till Uzbekistan. Många blev nog upprörda över att en ensam flicka ska utvisas. Jag fick inte ihop historien, så jag kontaktade reportern Randi Mossige-Norheim och frågade om flickan ensam skulle utvisas. Svaret från Mossige-Norheim var: ”Hadicha skulle inte utvisas ensam, utan med småsyskon och mamma. Det borde såklart framgått av reportaget.” Att utelämna fakta på detta sätt är att lura publiken i ett mycket angeläget ämne. Länk till programmet 30 minuter

Om jag varit Mossige-Norheims rådgivare…

så hade hela berättelsen om hela familjen publicerats. Utelämnande av fakta sänker trovärdigheten för hela frågan.

Ska vi lyda myndigheterna i solidaritet med vården?

Myndigheternas argument i coronatider har byggt på en solidaritetstanke där vi ska bli sjuka i lagom takt så att vården ska kunna ta hand om oss. Vi har sett den orangea branta kurvan och den blå utsträckta kurvan, för att visa att det är på det blå vi ska vara, under strecket för sjukvårdens kapacitet. Jag vet inte hur effektiv solidaritetstanken är – att vi tvättar händerna, håller avstånd, så att sjukhusen ska kunna klara sitt jobb och för att personalen inte ska bli alltför utarbetad. Jag försöker komma på liknande exempel: inte har väl någon kampanj om trafiksäkerhet drivits med tesen, att man ska sänka farten för att akutens personal inte ska behöva jobba för hårt? Sänk farten, tänk på kirurgernas och ortopedernas insatser …

Om jag varit myndigheternas rådgivare…

hade mitt förslag varit: håll avstånd, annars riskerar du bli smittad, sjuk och dö. Det är ju vad det hela handlar om.

 

Cogito, ergo sum (Jag tänker, alltså finns jag)

– Hur tänker du…

– Jo, jag tänker såhär…

”Tänker” är säkert dagens vanligaste slask-ord i intervjuer. Både intervjuare och den som intervjuas går omkring och tänker. Hörde senast ett tiotal under en och samma minut i ”Söndagsintervjun”.

Om jag varit intervjuarnas rådgivare…

hade jag istället föreslagit några varianter:

Vad anser du om..?

Vad tror du om..?

Vad tycker du om..?

Vad är din inställning till…?

 

Paradise Hotel

Varför blir så många förvånade över vad som händer när ungdomar isoleras med sprit och att det sedan händer saker i ungdomligt oförstånd. Är det inte själva programidén, att sånt ska hända, som nu hänt? Är det inte bara ”bra tv” där samvaro och övergrepp ofta balanserar på gränsen – vilket ökar intresset för programmet och därmed tittarsifforna. Nu har jurister bedömt det som skett, som brottsligt och programmet dragits in. Produktionen har lyckats hålla sig kittlande nära den gränsen i 15 säsonger. Ska dock erkänna att jag aldrig sett programmet eftersom jag inte ingår i målgruppen.

 

Straffbart att förneka Förintelsen

Regeringen vill göra det olagligt och straffbart att förneka Förintelsen, uppger SVT den 14/4 2021. Justitieminister Morgan Johansson ska tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska se hur en sådan lagstiftning ska se ut. Kraftfullt initiativ!

Den 25/4 skriver DN: ”EU pressar Sverige att göra det straffbart att förneka Förintelsen” och hotar ta Sverige till EU-domstolen. Justitieministerns initiativ bleknar och SVT har åkt på en blåsning eller medvetet skrivit upp regeringens ”initiativ”.

Några av ”intressantaste” frågorna på myndigheternas pressträff

  • Ny forskning visar att cornonaviruset inte sprids via ytor. En fråga från en reporter: ”Så vi har tvättat händerna helt i onödan under ett helt år…”
  • När coronaläget förbättrats och Folkhälsan meddelade att det var fritt fram att krama sina barnbarn. Frågan från media var då: ”Vilka ska de krama som inte har några barnbarn?”

 

Politisk majoritet för läsk på äldreboendet!

Offentligt huvudmannaskap innebär politikerstyrning. Vem som helst kan bli politiker och då blir det hur som helst. Ett sorglustigt exempel på detta är läskstoppet på äldreboenden som beslutades av socialnämnden i Gislaveds kommun. Det blev ett liv om detta och kommunstyrelsens ordförande bedömde, nu efter uppståndelsen, att det finns en majoritet för att ändra socialnämndens beslut.

Jag tar mig för pannan: Ni ska inte besluta någonting alls, möjligen att kommunen ska sluta vara klåfingrig om vad privatpersoner äter och dricker. Länk till artikel i Aftonbladet

 

 

 

Nyhetsbrev från din medietränare 5 maj 2020

Den senaste månadens medieflöde har mest handlat om Covid-19 med allt från faktaförvanskningar, fultolkningar, deep fake, cheep fake till argument om kinesiska virusodlingar. https://www.expressen.se/ledare/varlden-maste-stoppa-kinas-virusodlingar/  Här några nedslag och lite intervju- och PR-tips.

Sex på distans?

Hört i ”Ring P1” där inringaren frågar om corona-viruset kan spridas vid sexuell kontakt, varpå programledaren Janne Josefsson svarar: ”Det är ju svårt att ha sex om man ska hålla två meters avstånd!”

”SVT agerar statstelevision i krisen”

I en debattartikel i DN 4/4-20 beskriver Björn Rosengren skillnaden mellan SVTs och TV4:as nyhetsrapportering om Covid-19. SVT förmedlar det budskap som statsmakten, regeringskansliet och etablissemanget vill nå ut med till medborgarna. Alltmedan TV4 låter fristående experter och medborgare komma till tals med kritik mot regeringens beslut och strategialternativ. TV4 var också spetsigare (hårdare) än det som sändes från SVT. När det gäller drabbade fokuserade SVT mer på personalen i den offentliga vården medan TV4 valde att fokusera på patienter och privata aktörer inom vård och äldreomsorg. Rosengrens slutsats är att SVT i tider av kris mer återgår till sin gamla roll av statstelevision som förmedlar statsmaktens budskap, medan TV4 har ett mer ifrågasättande utifrånperspektiv.

https://www.dn.se/debatt/svt-agerar-statstelevision-i-krisen-da-behovs-oppet-tv4/

 

MSB – Myndigheten för Skräck och Bekymmer?

En liten panik utbröt efter att en enhetschef på MSB började spekulera om framtida risker för dricksvattenbrist i Sverige. Detta hände på Folkhälsans presskonferens om Corona. Jag kan verkligen inte förstå MSB, som kommer med otydliga, spekulativa och alarmistiska påståenden, som skrämmer skiten ur befolkningen. MSBs enhetschef har inte synts till efter detta, utan ersatts av en dementimaskin om att faran med vattenbristen inte är aktuell, utan är en signal från myndigheten om framtida faror och hot.

 

Kan du garantera…?

Kategoriska intervjufrågor om du kan ”garantera” något, lurar in dig i en fälla, vilket oftast är journalistens avsikt. En sådan fråga ställdes av journalisten Therese Bergstedt på SVT Rapport (10/4) till en representant från Läkemedelsverket och handlade om narkosmedlet garanterat skulle räcka till alla som läggs i respirator. Givetvis kom det förväntade svaret: ”Jag kan inte garantera …” Frågan sätter den svaranden i en nästintill omöjlig situation. Min rekommendation vid den typen av omöjliga frågor är att svara: ”Jag kan garantera att vi kommer att göra vårt yttersta för att hitta säkra narkosmedel för de patienter som så behöver.” Du kan alltid garantera dina insatser – medan resultatet nästan alltid är omöjligt att garantera.

 

”Jag vet inte” – är ett bra svar

När en intervjuad inte kan svaret, brukar de använda två metoder: att undvika ge ett relevant svar, fly iväg och tala om något helt annat. Den andra (och farligare) metoden är att gissa svaret – och riskera att bli en lögnare.

Under Folkhälsans presskonferenser hör vi allt oftare svaret: ”Jag vet inte” – följt av: det är för tidigt, siffrorna är inte klara än, det finns en eftersläpning i rapporteringen, forskningsläget är osäkert … Det är alltid bättre att säga som det är: Jag vet inte – och lägga till vari osäkerheten ligger.

”Inte” är inget vidare

Drottning Elizabeth, 94: ”Vi vet att coronaviruset inte kommer att besegra oss”, sade hon i sitt tal till sin nation. Hade nog rekommenderat henne säga: ”Vi vet att vi kommer att besegra coronaviruset”, vilket visar vilken väg vi kommer att gå – inte vilken väg viruset inte kommer att gå.

 

Fem tips för bättre intervjuer via mobilen

I dessa corona-tider görs många intervjuer via mobilen. Under Folkhälsans pressträffar ser vi alltför många ”ful”-bilder på journalister som ställer sina frågor via länk med sina mobiler. Här kommer några förbättringstips för alla som syns via sin mobil:

  1. Ljuset. Sitt så att ljuset faller i ditt ansikte, undvik motljuset från fönster i din bakgrund. Komplettera med någon lampa mot ditt ansikte.
  2. Ljudet. Tänk på akustiken. Undvik eko i kala rum, hitta ställen med mycket textil eller bokhyllor som dämpar ekon. Ersätt gärna datorns, paddans eller mobilens mikrofon med en extern ”mygga” vilket kan ge ett bättre ljud istället för de inbyggda mikrofonerna.
  3. Filmningsvinkeln. Ofta får vi se lågt placerade kameror där näsborrar och dubbelhakor får en alltför stor roll. Ha istället kameran i höjd med, eller lite högre, än ögonen.
  4. Bakgrunden. Vad har du bakom dig, tavlor på sned, ostädade rum? Konstiga tapetmönster? Miljön är viktig för att ge dig rätt inramning. Här är en välfylld bokhylla en bra bakgrund och som ger en bra akustik. Tänk igenom vilka boktitlar som syns…
  5. Formatet. Placera mobilen så den filmar i liggande format. Många filmar med mobilen i stående format, vilket inte utnyttjar hela bildytan. Uppspelat på TV blir formatet smalt där den fulla bredden inte utnyttjas.

 

Flamma stolt mot dunkla …

Under flera decennier har den svenska flaggan varit en lite skämmig symbol och sågs som en unken nationalistisk symbol som ofta ersattes av parti- eller internationella flaggor. När den svenska flaggan övergavs, erövrades den istället av ”Sverigevännerna” på SD-kanten. Och när KD-ledaren lät sig flankeras av stora svenska flaggor i Almedalen, anklagades hon att ”fiska i grumliga vatten”.

Nu under covid-19, så har det plötsligt vänt: S-rosen byttes ut mot en liten svensk flagga på statsministerns kavajuppslag och presskonferenserna pryddes av en ståtlig blå-gul fanborg. Nu var det enighet av annat och där etablissemanget har återerövrat den svenska nationalsymbolen. Rätt så!

Nyhetsbrev från din medietränare 200325

Just nu befinner vi oss i en medial flodvåg som svämmas över av ett virus. Svårt att hitta något annat att reflektera över. Här kommer några dopp i floden.
MSB:s kommunikationsdirektör Morgan Olofsson sade några kloka ord på presskonferensen, att nu när vi inte har något vaccin, är det bara kommunikation vi har för att bekämpa viruset. Låt oss då kommunicera klokt. 

 

Hur slår du ihjäl myggan?
Vi hör allt oftare krav på att politiker ska ta till mer krafttag mot oss, så som man gör i andra länder. En klok person i min närhet påpekade att de radikala åtgärderna vi ser i andra länder kan bero på att det där är vanligare med ministerstyre – något som vi i Sverige inte tillåter. Politikerna där förväntas agera, vilket leder till kortsiktiga panikåtgärder mot viruset, som i själva verket förvärrar samhällets totala plåga. Det är som att slå ihjäl myggan på ditt ben med en slägga.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ministerstyre 

Collateral damage*
AP-fondens VD Kerstin Hessius blev ganska illa åtgången i SVTs Agenda då hon försökte förklara sin debattartikel i SvD (19/3-20). Agendas Anna Hedenmo avbröt och debatterade istället för att lyssna på vad Hessius ville ha sagt. En journalists uppgift bör vara att undersöka och förklara komplicerade ämnen och sammanhang. Här fick vi bara höra hur Hedenmo inte ville förstå vad Hessius menade. Hessius intressanta poäng var att åtgärderna mot smittan skadar fler människor än vad smittan skulle orsaka. Och allt leder till en ännu större belastning på sjukvården.
https://www.svtplay.se/video/25731480/agenda/agenda-22-mars-21-15 (ca 23 minuter in i programmet)
* På svenska: (oavsiktliga) sidoskador, militär term för skadeverkningar som uppstår av misstag.

Statsministerns tal till nationen
Fem-minuters talet som Statsminister Stefan Löfven höll under söndagskvällen är troligen en av de mest omdiskuterade minuterna i svensk TV på sistone. Dels för att det var förinspelat och ingen journalist kunde ställa frågor. Dels för att det var en svensk flagga i bakgrunden. Göran Greider (som exponeras mer i SR/SVT än svenska flaggor) har tröttnat på de svenska flaggorna. Vilken flagga han föredrar istället, är okänt. Att Löfvens tal var inspelat gör ju ingen skillnad för publiken – t.o.m kanske bättre – liksom det mesta vi ser på TV. Att journalistiska frågor skulle höja informationsvärdet har jag svårt att förstå. De senaste veckornas pressträffar ger tydliga bevis på att journalisternas frågor knappt tillför någon kvalitetshöjning av informationsvärdet.

En generaldirektör försvarar de sina
På ett, i mitt tycke, föredömligt sätt kunde vi se hur Folkhälsomyndighetens (FOHM) generaldirektör Johan Carlsson tog sin statsepidemiolog Anders Tegnell i kraftfullt försvar. Tegnell har stått pall för en ständig skur av nästintill illvilliga frågor från media och därpå följande hat och hot. ”Tegnell har fått kritik som om det var en liten firma som han och några till driver. Det är närmast ovärdigt det han utsatts för”, sade FOHM:s generaldirektör. Sådana generaler hade vi nog önskat oss fler av, som så kraftigt tar sin personal i försvar.

Uppdrag Granskning på gång?
Noterade att en av Uppdrag Gransknings grävare, Petter Ljunggren, var på plats under en av Folkhälsomyndighetens presskonferenser. Något nytt gräv på gång, kanske?

Vetenskap, sannolikhet mot skräck och oro
De senaste veckorna har vi sett en kollision mellan vetenskap, statistik och oro/skräck/hot. FOHM står på sin sida och bekräftar eller resonerar i vetenskapliga termer. Medan media ser experternas resonemang som inkompetens.  Oro, skräck och hot är mäktiga känslor som media gärna utnyttjar för att fånga vår uppmärksamhet. Media beskriver verkligheten på ett tillspetsat sätt. Vi har sett en serie av sådana rapporter som avlöst varandra: HIV-AIDS, akrylamid, strålande mobiltelefoner, Ebola, galna kosjukan, fågel- och svininfluensan, sars och nu den aktuella corona-pandemin. Ofta när jag passerar kvällstidningarnas löpsedlar, känner jag att jag har en livsfarlig sjukdom: Andfådd i trappor – jag har kol. Hostar – jag har cancer. Jag hostar inte – jag har dold cancer. Vi i medias publik älskar att bli skrämda. Varför skulle vi annars gilla skräckfilmer, thrillers och våldsamma kriminalromaner?

SVT vingklipper de egna granskande journalisterna

Antag att en kommunal tjänsteman har blivit fälld i Högsta Domstolen för ett brott. Påföljden är dagsböter och samhällstjänst. Kommunen beslutar att stå för rättegångskostnaderna. SVT:s Uppdrag Granskning dyker upp och kräver en intervju med kommunalrådet som ansvarar för personalnämnden och som tagit beslutet att stå för kostnaderna.

Kommunalrådet svarar då:

– Men SVT har ju agerat precis på samma sätt, ”tagit ansvar för den anställde”.

– Eh, svarar då reportern från UG.

En av SVTs journalister misstänktes för människosmuggling och fälldes för detta i Högsta Domstolen. SVT har bestämt att betala journalistens rättegångskostnader på 152 384 kr. Förstår inte SVT de journalistiska konsekvenserna av sitt agerande? Genom att ställa sig över lagen har SVT vingklippt de egna journalisternas granskningar.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-efter-domen-mot-onnevall-vi-har-ett-ansvar?fbclid=IwAR1DHAkCvdPi7fdhDWGgbng5k40oykbgizXcg072Pa-io-zfSiuAFmF23j8

Att inte svara borde vara brott mot offentlighetsprincipen

DN avslöjade ett upprop från 261 opolitiska tjänstemän, som oroade sig för att regeringskansliets värdegrund skulle hotas efter att Stefan Löfven röstats bort som statsminister. UD-chefen som organiserade uppropet ville inte kommentera saken. Vilket ju är en ganska märklig inställning till sitt uppdrag och sina uppdragsgivare – oss skattebetalare. På något sätt borde ju en tjänstemans svar i en intervju vara en del i offentlighetsprincipen. Såhär såg det alltså se ut när en tjänsteman i den offentliga förvaltningen intervjuas av DN (2018-10-12):

I er mejlkonversation framstår det som att du är initiativtagare, eller i alla fall leder det här arbetet. Hur ser du på det?

– Det vill jag inte svara på.

Du skriver i ett mejl till initiativtagarna där du kallar er för ”förtruppen”. Vad menar du med det?

– Det vill jag inte svara på.

När ni går igenom vilka personer som ska kontaktas så skriver du att det på listan finns en del ”influencers”. Vilka menade ni då?

– Det vill jag inte svara på.

Hur ser du på anklagelserna om att det här skulle röra sig om en socialdemokratisk kampanj?

– Det är befängt och underligt. Av det enkla skälet att alla är opolitiska tjänstemän som har undertecknat det.

Vad har du själv för kopplingar till Socialdemokraterna?

– Det tänker jag inte svara på.

Skulle det inte vara lättare för dig att resonera eller bemöta den bilden som ges? Man säger att det här är ett helt opolitiskt brev som skrivs av opolitiska tjänstemän. Men så som det framstår så leds arbetet med utskicket av dig, som har nära band till Socialdemokraterna?

– Nej, jag tänker inte svara på det.

https://www.dn.se/nyheter/politik/ud-chefen-som-ledde-namninsamlingen-det-var-inget-upprop/

Briljante Croneman bedömer och berömmer intervjuare

DN:s krönikör Johan Croneman klassificerar, bedömer och berömmer  olika intervjuares stil:
Anna Hedenmo: frågor som säger något om hennes eget intellekt.
Fredrik Skavlan: skarpa frågor för att förklara sin egen förträfflighet.
Jane Björk & Co: ställer de frågor som de (felaktigt) tror att tittarna vill ha svar på.
Croneman berömmer däremot Jessika Gedin som frågar om sånt som hon själv vill veta. Dessutom utnyttjar hon tystnaden där hon har både modet och vettet att hålla käft och vänta – de flesta av oss skyr tystnaden under ett samtal, det gör oss nervösa och osäkra, Jessika Gedin utnyttjar den skräcken för att återta initiativet.
https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-jessika-gedin-ar-sveriges-basta-programledare/

UG:s björntjänst till Aftonbladet-profilen

UGs ambition från början sägs ha varit att granska medias hantering av #metoo och hur journalisterna blev aktivister och kastade flera publicistiska principer överbord. Media struntade i reglerna för namnpublicering eller inget normalt ifrågasättande av kvinnornas berättelser. Detta skedde troligen för att man ville undvika att hamna på de utpekade förövarnas sida. Nu hamnade UG snett, enligt min mening. Det granskade uppdraget kvarstår och har inte gjorts än.

En fördel för UGs program har sagts att ”Aftonbladet-profilen” fick ge sin version. Nu tycker jag inte att han bemötte anklagelserna, utan gav oss istället berättelsen om ett vilt liv med droger, raggningar, sex och sin egen maktberusning. Allt detta var ju inte direkt till hans fördel, det var en björntjänst.

Ruist, en hjälte

Nationalekonomen Joakim Ruist har forskat om vad flyktingar kostar. SVT Aktuellts Lotta Bouvin frågar: ”Tänkte du på hur resultatet i rapporten kan komma att användas i den kommande valdebatten?”

Vad är detta för en fråga? Frågan liknar den som Cissi Wallin fick om hon tänkte på Aftonbladet-profilens familj då hon avslöjade hans namn. Vad är det som händer med journalistiken?

Ska en forskare alltså hålla tillbaka forskning för att de fakta som avviker från det politiskt gångbara? Är det så mediehusen tänker – att de döljer nyheter och fakta för att det kan spela någon i händerna?

SVTs sändningstillstånd bygger på opartiskhet och saklighet kopplad till yttrande- och informationsfrihet. Dessutom finns en annan styrande idé, nämligen journalistikens konsekvensneutralitet. Vart har allt detta tagit vägen?

Joakim Ruist svarade med en lång paus och ställde reportern inför en pinsam tystnad. Pinsamheten faller helt på reportern.

Joakim Ruist utvecklar resonemanget på sin blogg: http://joakimruist.blogspot.com/2018/06/historiskt-rekord-i-tystnad.html

Uppdrag Granskning klipper och klistrar igen

Under Uppdrag Gransknings historia har vi sett olika metoder att berätta sin story. Ibland har de haft offensiva metoder med dolda kameror och manipulerat sitt material genom att klippa och klistra. De har haft en tes och programmet går ut på att bevisa tesen. Allt som talar emot tesen, klipps bort. Detta har lett till en allmänt spridd rädsla för journalister och intervjuer. Under mina medieträningar diskuterar vi ofta hur ett svar ska vara formulerat för att det inte ska kunna klippas ihop till något annat. Deltagarna undviker att bara ge ett ”Ja” för de är rädda att just detta ”ja” ska kunna klippas ihop med en helt annan fråga. Jag vet inte hur ofta detta förekommer eller om rädslan ens är befogad.

UG har under senare år blivit rakare och öppnare i sin journalistiska stil, säkert efter all kritik. De har lagt ut bakgrundsmaterial till sina sändningar på sin web. En bra och förtroendeskapande åtgärd som säkert höjt förtroendet för UG och SVT.

Men i och med det senaste programmet om #metoo, verkar de ha återfallit i ett gammalt beteende. I vart fall om jag ska tro den ”prao-ande 14-åringen” som skriver på sin blogg: http://indiepopochskit.blogg.se/2018/may/tror-du-att-det-finns-nagot-okant-darute-som-mirakulost-forblev-oupptackt-2.html

Här ser vi hur frågor och intervjuer ryckts ur sitt sammanhang och hur UG klipp-o-klistrar för att bevisa sin tes. De visar en skev bild av vad som sagts/skrivits. Syftet är uppenbart: att misskreditera 14-åringens uppgifter och samtidigt bygga upp medieprofilens trovärdighet.

Det enda skydd du har är att göra egna inspelningar och spara alla gamla mail, så kan du ha en chans mot hemslöjdande klipp-o-klistra journalister från UG.