Vad ska vi ha domstolar till – när allt ändå bestäms av media?

Skådespelaren fick en rättslig prövning och dömdes till några års fängelse, villkorligt för bl a misshandel. Flera år senare kommer en film om ärendet – vilket leder till att han förlorar jobbet. Då. Direkt efter domstolsdomen kunde han alltså gå tillbaka till jobbet – han hade fått sin dom och ”straffet” var avtjänat i och med detta. Efter tio år kommer då filmen – vilket leder till konsekvenser – att han förlorar jobbet.

Vad ska vi då ha domstolar till om rättvisan skipas och straffet utdöms av film och media?

Andra fall som lett till fall:

  • Ledamot i EU-parlamentet extraknäcker i bolagsstyrelser. Inget brott, men efter uppståndelsen i media blir hon av med sitt politiska uppdrag.
  • Han som inte kan hålla händerna i sina egna fickor utan på damernas lår. Ingen rättslig prövning, men han förlorar jobbet efter uppmärksamhet i media.
  • Hon som får ersättning från riksdagen när hon hyr sin makes lägenhet. Utreds för misstanke om bedrägeri, men har redan nu fått lämna sitt parti efter uppmärksamhet i media.

Vid andra tillfällen när tingsrätten dömt ut ett alltför milt straff och detta upprört och uppmärksammats i media – så kan du ge dig katten på att hovrätten rättar till domen i opinionens riktning. Så vad ska vi ha domstolar till om ”rättsskipningen” överlåtits åt media där ”olämpligt” alltid slår ”olagligt”?

Vad är då lärdomen av detta? Istället för att lägga pengar på en bra advokat, kanske jag ska anlita en PR-konsult för att få en så bra mediebild som möjligt!

It takes two to tango and PR

Det krävs minst två parter för att dansa och för att göra PR. Lena Mellin berättar i Aftonbladet om SD:s talang för att ”göra PR”. Hon tar fram tillfällen då SD:s utspel sysselsatte en stor del av mediesverige. När SD skulle ta ställning till regeringens budgetförslag, drog de ut på sin presskonferens och allt gav massor av publicitet kring partiet i flera veckor. Ny PR-succé, säger Lena. Nästa gång blir det Jimmy Åkesson i ”Skavlan”, som sagt, mästare på spinn och PR.

Men det krävs en medspelande part: medierna för att det ska bli något. Tisdagens kvällstidningar har flera helsidor med Åkessons come-back. Varför ska Lena Mellin oja sig över SD:s skicklighet, när medierna springer benen av sig av upphetsning så fort SD säger: pip?

En strängare nyhetsvärdering skulle ju väsentligt minska möjligheten till ”att göra PR”.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article20515799.ab