Hur ska vi förhålla oss till Kina?

Läser en tankeväckande krönika av Peter Benson i SvD Näringsliv 15/4-19 om våra relationer till Folkrepubliken Kina. Ett land som beskrivs som världens största diktatur där kommunistpartiet håller landet i ett järngrepp. Benson skriver:

”Rätt tankemodell för att förstå dagens Kina är snarare att tänka på mellankrigstidens fascism i Tyskland och Italien.

  • Brett folkligt stöd för regimen så länge framtiden verkar ljus och ärorik.
  • Välståndet skapas av mestadels privata företag i symbios med massiva statliga stimulanser.
  • Enorma resurser kanaliseras till stora satsningar inom infrastruktur, forskning och militär.
  • Censur och annan repression verkar inte alls hindra framstegen.
  • Marknadskrafter och privat rikedom bejakas så länge regimen inte utmanas.
  • Framgångsreceptet för ambitiösa företag är att aktivt främja regimens strategiska mål.”

Kan inte låta bli att dra parallellen med dåtidens Zarah Leander som jobbade för den tyska filmindustrin under ledning av propagandaministern Josef Goebbels – och dagens Zara Larsson som gör reklam för det säkerhetshotande kinesiska telecom-företaget Huawei. Leander fick som bekant utstå mycken kritik för sitt samarbete.

https://www.svd.se/kronika-maste-vi-hoppas-att-ericsson-blir-amerikanskt

Vad ska vi ha domstolar till – när allt ändå bestäms av media?

Skådespelaren fick en rättslig prövning och dömdes till några års fängelse, villkorligt för bl a misshandel. Flera år senare kommer en film om ärendet – vilket leder till att han förlorar jobbet. Då. Direkt efter domstolsdomen kunde han alltså gå tillbaka till jobbet – han hade fått sin dom och ”straffet” var avtjänat i och med detta. Efter tio år kommer då filmen – vilket leder till konsekvenser – att han förlorar jobbet.

Vad ska vi då ha domstolar till om rättvisan skipas och straffet utdöms av film och media?

Andra fall som lett till fall:

  • Ledamot i EU-parlamentet extraknäcker i bolagsstyrelser. Inget brott, men efter uppståndelsen i media blir hon av med sitt politiska uppdrag.
  • Han som inte kan hålla händerna i sina egna fickor utan på damernas lår. Ingen rättslig prövning, men han förlorar jobbet efter uppmärksamhet i media.
  • Hon som får ersättning från riksdagen när hon hyr sin makes lägenhet. Utreds för misstanke om bedrägeri, men har redan nu fått lämna sitt parti efter uppmärksamhet i media.

Vid andra tillfällen när tingsrätten dömt ut ett alltför milt straff och detta upprört och uppmärksammats i media – så kan du ge dig katten på att hovrätten rättar till domen i opinionens riktning. Så vad ska vi ha domstolar till om ”rättsskipningen” överlåtits åt media där ”olämpligt” alltid slår ”olagligt”?

Vad är då lärdomen av detta? Istället för att lägga pengar på en bra advokat, kanske jag ska anlita en PR-konsult för att få en så bra mediebild som möjligt!

SVT vingklipper de egna granskande journalisterna

Antag att en kommunal tjänsteman har blivit fälld i Högsta Domstolen för ett brott. Påföljden är dagsböter och samhällstjänst. Kommunen beslutar att stå för rättegångskostnaderna. SVT:s Uppdrag Granskning dyker upp och kräver en intervju med kommunalrådet som ansvarar för personalnämnden och som tagit beslutet att stå för kostnaderna.

Kommunalrådet svarar då:

– Men SVT har ju agerat precis på samma sätt, ”tagit ansvar för den anställde”.

– Eh, svarar då reportern från UG.

En av SVTs journalister misstänktes för människosmuggling och fälldes för detta i Högsta Domstolen. SVT har bestämt att betala journalistens rättegångskostnader på 152 384 kr. Förstår inte SVT de journalistiska konsekvenserna av sitt agerande? Genom att ställa sig över lagen har SVT vingklippt de egna journalisternas granskningar.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-efter-domen-mot-onnevall-vi-har-ett-ansvar?fbclid=IwAR1DHAkCvdPi7fdhDWGgbng5k40oykbgizXcg072Pa-io-zfSiuAFmF23j8

Skattesvindlare stjäl från skola och vård

Skattesvindeln som nu avslöjats i media beskriver hur man stulit skattebetalarnas pengar. Pengar som kunde gått till vård och skola. Detta meddelar TT. De har inte svindlat pengar som går till byråkratisk statlig och kommunal administration, militär upprustning, lyxiga representationsmiddagar, spritnotor, korrupta upphandlingar eller bistånd till stater med ett demokratiskt underskott. Svindlarna har alltså riktat in sig på just de pengar som var avsedda för skola och vård. Undrar just hur de burit sig åt? TT kanske vet.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7092962

I veckan beslutas om kollektivanslutning till SVT

Den gamla TV-licensen kommer att ersättas med en ny skatt som kallas för avgift. Kan också ses som en kollektivanslutning till SVT. Kommer Public Service att få ökad frihet eller ökat beroende av politiken? Misstänker det senare. Allt är frid och fröjd så länge vi har ”snälla” partier som gillar yttrandefrihet, men vad händer om partier som vill begränsa Public Services yttrandefrihet (som vi sett i tex Danmark och Italien)?

Jag kan inte förstå politikernas förtjusning till denna tvångsvisa anslutning till SVT/SR/UR.

Nej, skippa licensen och gör om SVT till betalkanal istället. Den tekniken fanns inte då licensen infördes. Nu finns den. Betala och titta, betala inte = svartruta. Ge publiken makt över Public Service med frivillig anslutning.

 Tro inte på oss, ni är smartare än så

”Jag tror att P4.s lyssnare är mycket smartare än att de bara för att de läser en sådan rubrik, tänker: Jahapp, nu slutar jag med min medicinering … jag tror att folk förstår att det här inte är nåt som gäller för allt…”

Inslaget fanns i det eminenta och mediekritiska programmet Medierna i P1 handlade om de överdrifter som sker i media när det gäller medicinsk rapportering. Det var märkligt att höra kanalchefen på P4 Kristianstad, som spelar ner kanalens trovärdighet, med att deras publik är så smarta att de inte tror på allt vad P4 rapporterar om!

Tänk om någon företagare sagt något liknande: ”Våra kunder är smarta nog att inte tro på allt vi säger …”

Lyssna på inslaget https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=7077338

Att inte svara borde vara brott mot offentlighetsprincipen

DN avslöjade ett upprop från 261 opolitiska tjänstemän, som oroade sig för att regeringskansliets värdegrund skulle hotas efter att Stefan Löfven röstats bort som statsminister. UD-chefen som organiserade uppropet ville inte kommentera saken. Vilket ju är en ganska märklig inställning till sitt uppdrag och sina uppdragsgivare – oss skattebetalare. På något sätt borde ju en tjänstemans svar i en intervju vara en del i offentlighetsprincipen. Såhär såg det alltså se ut när en tjänsteman i den offentliga förvaltningen intervjuas av DN (2018-10-12):

I er mejlkonversation framstår det som att du är initiativtagare, eller i alla fall leder det här arbetet. Hur ser du på det?

– Det vill jag inte svara på.

Du skriver i ett mejl till initiativtagarna där du kallar er för ”förtruppen”. Vad menar du med det?

– Det vill jag inte svara på.

När ni går igenom vilka personer som ska kontaktas så skriver du att det på listan finns en del ”influencers”. Vilka menade ni då?

– Det vill jag inte svara på.

Hur ser du på anklagelserna om att det här skulle röra sig om en socialdemokratisk kampanj?

– Det är befängt och underligt. Av det enkla skälet att alla är opolitiska tjänstemän som har undertecknat det.

Vad har du själv för kopplingar till Socialdemokraterna?

– Det tänker jag inte svara på.

Skulle det inte vara lättare för dig att resonera eller bemöta den bilden som ges? Man säger att det här är ett helt opolitiskt brev som skrivs av opolitiska tjänstemän. Men så som det framstår så leds arbetet med utskicket av dig, som har nära band till Socialdemokraterna?

– Nej, jag tänker inte svara på det.

https://www.dn.se/nyheter/politik/ud-chefen-som-ledde-namninsamlingen-det-var-inget-upprop/

Briljante Croneman bedömer och berömmer intervjuare

DN:s krönikör Johan Croneman klassificerar, bedömer och berömmer  olika intervjuares stil:
Anna Hedenmo: frågor som säger något om hennes eget intellekt.
Fredrik Skavlan: skarpa frågor för att förklara sin egen förträfflighet.
Jane Björk & Co: ställer de frågor som de (felaktigt) tror att tittarna vill ha svar på.
Croneman berömmer däremot Jessika Gedin som frågar om sånt som hon själv vill veta. Dessutom utnyttjar hon tystnaden där hon har både modet och vettet att hålla käft och vänta – de flesta av oss skyr tystnaden under ett samtal, det gör oss nervösa och osäkra, Jessika Gedin utnyttjar den skräcken för att återta initiativet.
https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-jessika-gedin-ar-sveriges-basta-programledare/

Är statsministerdebatten det bästa som SVT kan erbjuda?

SVT har en mängd duktiga och pålästa politiska kommentatorer, analytiker och journalister. Den länge emotsedda duellen mellan de två statsministerkandidaterna hade höjt förväntningarna för fredagskvällen. Betygsättningen efteråt har inte varit nådig. De bägge kandidaterna gjorde hyfsade insatser. Deras respektive sympatisörer stärktes i att just deras kandidater ”vann”. Bägge sidorna var i stort sett nöjda.

Men de flesta var eniga om att SVT var kvällens största förlorare. Upplägget har kallats för ”bollibompa-tv”. Dessutom en del missar, där sk ”vanliga människor” egentligen var förklädda vänstersympatisörer (som kallat borgare för bajskorvar!). I ett läge där public service ifrågasätts allt hårdare för vänstervridning och partiskhet – förstår jag helt enkelt inte att SVT tar en sådan risk att detta rykte stärks ytterligare och där opartiskheten ifrågasätts… Det duger inte att bara vifta bort en del av opinionen genom att säga att de som är kritiska mot public service är främlingsfientliga högerextremister och inget att bry sig om. Jag vill nog påstå att kritiken inte enbart kommer från detta håll, utan även från bredare grupper, sanna demokrater som vill värna om den fria journalistiken – så som grundlagarna vill värna. Många är oroade av att seriös journalistik i allt större grad har ersatts av underhållning.

Jag kan förstå mediernas kamp om publik och uppmärksamhet – där det finns ett ekonomiskt beroende av tittarsiffror och publiken storlek påverkar reklamintäkternas storlek. Men public service? När de själva säger att de inte är beroende av det kommersiella – då kan jag inte fatta att de måste ”popularisera” sina program till barnslig nivå …

Grundlagarna har gett medierna en särställning och skyddad roll, där tanken varit att medierna ska ge människor underlag för att skapa sig en självständig bild av samhällsfrågorna. Har SVT verkligen motsvarat grundlagarnas syfte eller ha de svikit dem?

Belinda Ohlsson har fått en hel del kritik för sin insats som programledare. Helt orättvist, här är det chefer och redaktionsledning som måste ta sitt ansvar. Hon var fel person på fel ställe. Camilla Kvartoft och Anders Holmberg har tidigare visat att de är kapabla för sådana arbetsuppgifter. De eller några av deras kompisar borde ha fått göra även detta program.

Ska journalister granska journalister?

Det har sagts att Uppdrag Gransknings ursprungliga ambition med att undersöka medias hantering av #metoo och de kastade flera publicistiska principer överbord. Ett mycket lovvärt och nödvändigt initiativ, som dessvärre misslyckades. Media måste granskas, men av vem? SVT:s ansvariga säger: ”Vi har ständiga diskussioner inom redaktionen, vi lär oss ständigt.” Vad de kommit fram till är hemligt. Men är journalister de mest lämpade för att genomföra en sådan granskning? Hittills tycks de inte ha varit speciellt framgångsrika. Att kritiskt granska kollegor (och kompisar?) är inte särskilt trovärdigt. Media har emellanåt kritiserat polisen när poliser granskar poliser, så kan ju samma kritik riktas mot journalister. Vad sägs om att istället låta PR-konsulter granska journalisterna? PR-konsulter har ofta likvärdiga utbildningar, jobbat med samma frågor – från olika håll, har gemensamma men olika erfarenheter från publicistik. Jag ställer gärna upp!