Nyhetsbrev från din medietränare 5 maj 2020

Den senaste månadens medieflöde har mest handlat om Covid-19 med allt från faktaförvanskningar, fultolkningar, deep fake, cheep fake till argument om kinesiska virusodlingar. https://www.expressen.se/ledare/varlden-maste-stoppa-kinas-virusodlingar/  Här några nedslag och lite intervju- och PR-tips.

Sex på distans?

Hört i ”Ring P1” där inringaren frågar om corona-viruset kan spridas vid sexuell kontakt, varpå programledaren Janne Josefsson svarar: ”Det är ju svårt att ha sex om man ska hålla två meters avstånd!”

”SVT agerar statstelevision i krisen”

I en debattartikel i DN 4/4-20 beskriver Björn Rosengren skillnaden mellan SVTs och TV4:as nyhetsrapportering om Covid-19. SVT förmedlar det budskap som statsmakten, regeringskansliet och etablissemanget vill nå ut med till medborgarna. Alltmedan TV4 låter fristående experter och medborgare komma till tals med kritik mot regeringens beslut och strategialternativ. TV4 var också spetsigare (hårdare) än det som sändes från SVT. När det gäller drabbade fokuserade SVT mer på personalen i den offentliga vården medan TV4 valde att fokusera på patienter och privata aktörer inom vård och äldreomsorg. Rosengrens slutsats är att SVT i tider av kris mer återgår till sin gamla roll av statstelevision som förmedlar statsmaktens budskap, medan TV4 har ett mer ifrågasättande utifrånperspektiv.

https://www.dn.se/debatt/svt-agerar-statstelevision-i-krisen-da-behovs-oppet-tv4/

 

MSB – Myndigheten för Skräck och Bekymmer?

En liten panik utbröt efter att en enhetschef på MSB började spekulera om framtida risker för dricksvattenbrist i Sverige. Detta hände på Folkhälsans presskonferens om Corona. Jag kan verkligen inte förstå MSB, som kommer med otydliga, spekulativa och alarmistiska påståenden, som skrämmer skiten ur befolkningen. MSBs enhetschef har inte synts till efter detta, utan ersatts av en dementimaskin om att faran med vattenbristen inte är aktuell, utan är en signal från myndigheten om framtida faror och hot.

 

Kan du garantera…?

Kategoriska intervjufrågor om du kan ”garantera” något, lurar in dig i en fälla, vilket oftast är journalistens avsikt. En sådan fråga ställdes av journalisten Therese Bergstedt på SVT Rapport (10/4) till en representant från Läkemedelsverket och handlade om narkosmedlet garanterat skulle räcka till alla som läggs i respirator. Givetvis kom det förväntade svaret: ”Jag kan inte garantera …” Frågan sätter den svaranden i en nästintill omöjlig situation. Min rekommendation vid den typen av omöjliga frågor är att svara: ”Jag kan garantera att vi kommer att göra vårt yttersta för att hitta säkra narkosmedel för de patienter som så behöver.” Du kan alltid garantera dina insatser – medan resultatet nästan alltid är omöjligt att garantera.

 

”Jag vet inte” – är ett bra svar

När en intervjuad inte kan svaret, brukar de använda två metoder: att undvika ge ett relevant svar, fly iväg och tala om något helt annat. Den andra (och farligare) metoden är att gissa svaret – och riskera att bli en lögnare.

Under Folkhälsans presskonferenser hör vi allt oftare svaret: ”Jag vet inte” – följt av: det är för tidigt, siffrorna är inte klara än, det finns en eftersläpning i rapporteringen, forskningsläget är osäkert … Det är alltid bättre att säga som det är: Jag vet inte – och lägga till vari osäkerheten ligger.

”Inte” är inget vidare

Drottning Elizabeth, 94: ”Vi vet att coronaviruset inte kommer att besegra oss”, sade hon i sitt tal till sin nation. Hade nog rekommenderat henne säga: ”Vi vet att vi kommer att besegra coronaviruset”, vilket visar vilken väg vi kommer att gå – inte vilken väg viruset inte kommer att gå.

 

Fem tips för bättre intervjuer via mobilen

I dessa corona-tider görs många intervjuer via mobilen. Under Folkhälsans pressträffar ser vi alltför många ”ful”-bilder på journalister som ställer sina frågor via länk med sina mobiler. Här kommer några förbättringstips för alla som syns via sin mobil:

  1. Ljuset. Sitt så att ljuset faller i ditt ansikte, undvik motljuset från fönster i din bakgrund. Komplettera med någon lampa mot ditt ansikte.
  2. Ljudet. Tänk på akustiken. Undvik eko i kala rum, hitta ställen med mycket textil eller bokhyllor som dämpar ekon. Ersätt gärna datorns, paddans eller mobilens mikrofon med en extern ”mygga” vilket kan ge ett bättre ljud istället för de inbyggda mikrofonerna.
  3. Filmningsvinkeln. Ofta får vi se lågt placerade kameror där näsborrar och dubbelhakor får en alltför stor roll. Ha istället kameran i höjd med, eller lite högre, än ögonen.
  4. Bakgrunden. Vad har du bakom dig, tavlor på sned, ostädade rum? Konstiga tapetmönster? Miljön är viktig för att ge dig rätt inramning. Här är en välfylld bokhylla en bra bakgrund och som ger en bra akustik. Tänk igenom vilka boktitlar som syns…
  5. Formatet. Placera mobilen så den filmar i liggande format. Många filmar med mobilen i stående format, vilket inte utnyttjar hela bildytan. Uppspelat på TV blir formatet smalt där den fulla bredden inte utnyttjas.

 

Flamma stolt mot dunkla …

Under flera decennier har den svenska flaggan varit en lite skämmig symbol och sågs som en unken nationalistisk symbol som ofta ersattes av parti- eller internationella flaggor. När den svenska flaggan övergavs, erövrades den istället av ”Sverigevännerna” på SD-kanten. Och när KD-ledaren lät sig flankeras av stora svenska flaggor i Almedalen, anklagades hon att ”fiska i grumliga vatten”.

Nu under covid-19, så har det plötsligt vänt: S-rosen byttes ut mot en liten svensk flagga på statsministerns kavajuppslag och presskonferenserna pryddes av en ståtlig blå-gul fanborg. Nu var det enighet av annat och där etablissemanget har återerövrat den svenska nationalsymbolen. Rätt så!

Varför hånar Wolodarski de statliga bolagen för att de är statliga?

DNs chefredaktör Peter Wolodarski skriver följande i sin Söndagskrönika:” Skäms han (Adaktusson) inte en aning när hans partiledare (Ebba Bush Thor) använder nedsättande och felaktiga uttryck som statstelevision och statsradio?” På vilket sätt är prefixet stats- nedsättande och felaktigt när det gäller SVT/SR?

Visserligen ägs SVT/SR av en stiftelse, men både finansiering, sändningstillstånd som tillsättande av styrelse beslutas av regeringen. Alltså helt under statlig kontroll. Vad annars kan dessa bolag kallas för? Och om vi skulle kalla dem för ”stats-” så anser alltså Wolodarski att det skulle vara nedsättande.

Fråga följande företag, där det statliga ägandet är 100%, vad de anser om saken: Akademiska Hus, Almi Företagspartner, Apotek Produktion & Laboratorier, Arlandabanan Infrastructure, Bilprovningen, Dramaten, Green Cargo, Göta kanalbolag, Infranord, Jernhusen, Lernia, Metria, Miljömärkning Sverige, Operan, Orio, RISE, Research Institutes of Sweden, Samhall, Saminvest, SBAB, Svensk Exportkredit, Specialfastigheter, Svenska rymdaktiebolaget, Statens Bostadsomvandling, Sveaskog, Svedab, Svenska Skeppshypotek, Svenska Spel, Svevia, Swedavia, Swedesurvey, Swedfund International, Teracom Group, Vasallen, VisitSweden, Voksenåsen.

Skulle det vara nedsättande att kalla dem för statliga, Wolodarski?

https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-journalisten-adaktusson-hade-aldrig-accepterat-detta/

Sedan är det ju en helt annan sak om det är sunt att regering (och stat) har ett så stort inflytande över mediehusen SVT och SR. En fråga som jag tänker återkomma till.