Kategori: Aftonbladet

Nyhetsbrev från din medietränare 210429

 

Medan jag väntar på andra vaccinsprutan ägnar jag mig åt att fundera vilka råd jag kunde ha givit några av aktörerna på dagens mediescen. Dessutom några konstateranden och kommentarer om konstiga tv-program, regeringens s.k. ”initiativ”, nya slask-ord, vikten av förberedelser till intervjuformat, utelämnande av fakta, märkliga frågor till Folkhälsan, Gislavedsläsken och om hur döden undviks i covid-argumentationen.

Att våga ta en paus

Nu har Ebba Busch dragits in i en polisutredning om ärekränkning i samband med hennes husköp. Nu kommer hon, när hon agerar som partiledare, hela tiden få frågor om förtalet, oavsett vad hon själv vill tala om. Varje KD-utspel kommer att dras ner till hennes husaffär.

Om jag hade varit Ebba Buschs rådgivare…

hade jag sagt att hon ska pausa sitt partiledarskap och låta sin viceordförande ta över under tiden hon löser förtalsfrågan.

Märta Stenevi Papegoja i 30 minuter

SVTs intervjuprogram ”30 minuter” leds av Anders Holmberg där han träffar våra politiker. Nu senast var det MPs Märta Stenevi som fick frågor om Bromma flygplats. Stenevi hade några huvudbudskap, vilka hon upprepade flera gånger under intervjun, så att Holmberg var tvungen att säga: Det har du redan sagt.

Stenevis teknik fungerar bra vid normala intervjuer som redigeras och klipps ner till inslag på 10 sekunder. Men ”30 minuter” sänds oklippt och då känns de upprepade papegojsvaren som en förolämpning mot publiken. Länk till programmet 30 minuter

Om jag varit Märta Stenevis rådgivare…

hade vi tränat in intervjusvar som anpassats till det aktuella programformatet, där budskapen sägs endast en gång.

Den lilla flickan och det stora Migrationsverket

”P1 Morgon” publicerade den 8 april ett inslag om utvisning av barn som bott länge i Sverige. Migrationsverket har bestämt att den 13-åriga Hadicha i Stockholm ska utvisas till Uzbekistan. Många blev nog upprörda över att en ensam flicka ska utvisas. Jag fick inte ihop historien, så jag kontaktade reportern Randi Mossige-Norheim och frågade om flickan ensam skulle utvisas. Svaret från Mossige-Norheim var: ”Hadicha skulle inte utvisas ensam, utan med småsyskon och mamma. Det borde såklart framgått av reportaget.” Att utelämna fakta på detta sätt är att lura publiken i ett mycket angeläget ämne. Länk till programmet 30 minuter

Om jag varit Mossige-Norheims rådgivare…

så hade hela berättelsen om hela familjen publicerats. Utelämnande av fakta sänker trovärdigheten för hela frågan.

Ska vi lyda myndigheterna i solidaritet med vården?

Myndigheternas argument i coronatider har byggt på en solidaritetstanke där vi ska bli sjuka i lagom takt så att vården ska kunna ta hand om oss. Vi har sett den orangea branta kurvan och den blå utsträckta kurvan, för att visa att det är på det blå vi ska vara, under strecket för sjukvårdens kapacitet. Jag vet inte hur effektiv solidaritetstanken är – att vi tvättar händerna, håller avstånd, så att sjukhusen ska kunna klara sitt jobb och för att personalen inte ska bli alltför utarbetad. Jag försöker komma på liknande exempel: inte har väl någon kampanj om trafiksäkerhet drivits med tesen, att man ska sänka farten för att akutens personal inte ska behöva jobba för hårt? Sänk farten, tänk på kirurgernas och ortopedernas insatser …

Om jag varit myndigheternas rådgivare…

hade mitt förslag varit: håll avstånd, annars riskerar du bli smittad, sjuk och dö. Det är ju vad det hela handlar om.

 

Cogito, ergo sum (Jag tänker, alltså finns jag)

– Hur tänker du…

– Jo, jag tänker såhär…

”Tänker” är säkert dagens vanligaste slask-ord i intervjuer. Både intervjuare och den som intervjuas går omkring och tänker. Hörde senast ett tiotal under en och samma minut i ”Söndagsintervjun”.

Om jag varit intervjuarnas rådgivare…

hade jag istället föreslagit några varianter:

Vad anser du om..?

Vad tror du om..?

Vad tycker du om..?

Vad är din inställning till…?

 

Paradise Hotel

Varför blir så många förvånade över vad som händer när ungdomar isoleras med sprit och att det sedan händer saker i ungdomligt oförstånd. Är det inte själva programidén, att sånt ska hända, som nu hänt? Är det inte bara ”bra tv” där samvaro och övergrepp ofta balanserar på gränsen – vilket ökar intresset för programmet och därmed tittarsifforna. Nu har jurister bedömt det som skett, som brottsligt och programmet dragits in. Produktionen har lyckats hålla sig kittlande nära den gränsen i 15 säsonger. Ska dock erkänna att jag aldrig sett programmet eftersom jag inte ingår i målgruppen.

 

Straffbart att förneka Förintelsen

Regeringen vill göra det olagligt och straffbart att förneka Förintelsen, uppger SVT den 14/4 2021. Justitieminister Morgan Johansson ska tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska se hur en sådan lagstiftning ska se ut. Kraftfullt initiativ!

Den 25/4 skriver DN: ”EU pressar Sverige att göra det straffbart att förneka Förintelsen” och hotar ta Sverige till EU-domstolen. Justitieministerns initiativ bleknar och SVT har åkt på en blåsning eller medvetet skrivit upp regeringens ”initiativ”.

Några av ”intressantaste” frågorna på myndigheternas pressträff

  • Ny forskning visar att cornonaviruset inte sprids via ytor. En fråga från en reporter: ”Så vi har tvättat händerna helt i onödan under ett helt år…”
  • När coronaläget förbättrats och Folkhälsan meddelade att det var fritt fram att krama sina barnbarn. Frågan från media var då: ”Vilka ska de krama som inte har några barnbarn?”

 

Politisk majoritet för läsk på äldreboendet!

Offentligt huvudmannaskap innebär politikerstyrning. Vem som helst kan bli politiker och då blir det hur som helst. Ett sorglustigt exempel på detta är läskstoppet på äldreboenden som beslutades av socialnämnden i Gislaveds kommun. Det blev ett liv om detta och kommunstyrelsens ordförande bedömde, nu efter uppståndelsen, att det finns en majoritet för att ändra socialnämndens beslut.

Jag tar mig för pannan: Ni ska inte besluta någonting alls, möjligen att kommunen ska sluta vara klåfingrig om vad privatpersoner äter och dricker. Länk till artikel i Aftonbladet

 

 

 

UG:s björntjänst till Aftonbladet-profilen

UGs ambition från början sägs ha varit att granska medias hantering av #metoo och hur journalisterna blev aktivister och kastade flera publicistiska principer överbord. Media struntade i reglerna för namnpublicering eller inget normalt ifrågasättande av kvinnornas berättelser. Detta skedde troligen för att man ville undvika att hamna på de utpekade förövarnas sida. Nu hamnade UG snett, enligt min mening. Det granskade uppdraget kvarstår och har inte gjorts än.

En fördel för UGs program har sagts att ”Aftonbladet-profilen” fick ge sin version. Nu tycker jag inte att han bemötte anklagelserna, utan gav oss istället berättelsen om ett vilt liv med droger, raggningar, sex och sin egen maktberusning. Allt detta var ju inte direkt till hans fördel, det var en björntjänst.

Upprörd Granskning ser misstänkt förövare som offer

Om Uppdrag Granskning om #metoo https://www.svtplay.se/video/18177558/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-metoo-och-fredrik-virtanen-metoo-och-fredrik-virtanen

Det var uppenbarligen en stökig tid för medieprofilen, där han inte bara var berusad av sin egen framgång utan av andra substanser också. Nu fick vi inte möta en förövare, utan ett offer, en ångerfull person, utan arbete som skriver en bok för att försörja sig och oroar sig för tiden när barnen växer upp och lär sig googla.

Visst påverkas vi av speakern/reporterns tonfall och de märkliga antydningarna. UG målar skickligt upp sin egen bild för att känslomässigt påverka oss.

”Skäringer vill inte vara med på en intervju, istället kontaktats vi av hennes pr-agent” – bara det visar ju att det är något skumt med Skäringer. PR-agent!

Att så många journalister inte vill vara med i UG, är troligen för de vet vad UG kan ställa till med och att man är nästintill chanslös i programmet. Men UGs tolkning är att de som inte vill vara med – har givetvis något att dölja.

Den enda poäng där UG har rätt, enligt min mening, är att alltför många i media skippade sin kritiskt ifrågasättande roll – i rädslan att hamna på fel sida i #metoo-debatten. Men att #metoo nu granskas på detta sätt av UG och kasta sin skugga på alla kvinnor som trätt fram, tja vad ska man säga?

UG avslutar med ”En publicering som krossade en människas liv”. Undrar vad de människor säger som blivit jagade och uthängda i UG under årens lopp? Dessutom tycks UG ha bestämt att det var den misstänkte förövaren som var offret, inte den anmälande kvinnan!

Hade Cissi Wallins motfilmning någon effekt som hon publicerade för några dagar sedan? Vi får ju aldrig veta om det hade någon påverkan på programmets redigering. Men för egen del hade det en effekt, jag gick in i programmet med Wallins bild där hon skapat sympati för sin person och hennes sak. Jag har ju ingen aning om vad som är rätt eller fel i sakfrågan, eftersom ord står mot ord (som också UG ständigt påpekar – samtidigt som de försöker misstänkliggöra Wallin mer än medieprofilen).

Men det är ju uppenbart att medieprofilen levde runt och festade hårt, sade och gjorde ett och annat mot/med kvinnor. Som juristerna säger: det ligger i farans riktning…

Så min rekommendation kvarstår: om du blir intervjuad, se till att du gör en egen inspelning. Det jämnar ut oddsen något, journalisten skärper sig och du har bevis för vad som klippts och klistrats. Och att du kan sätta scenen innan media sätter sin.

UG tar upp en del vänskapsband som påverkat rapporteringen. I ett litet land med en liten journalistkår kan vara besvärande med att journalister känner varandra kors och tvärs, har barn ihop och går på samma fester eller bor grannar. Om SVT/UGs redaktionsmedlemmar skulle granskas kunde vi säkert hitta intressanta kopplingar där också.

Mediehusen – amatörer på krishantering

#metoo har riktat strålen mot flera mediehus. Medierna är ju byggda för att granska och vara kritiska mot andra – men de har ingen beredskap mot den omvända situationen. Medierna har tagits på sängen och agerandet känns igen från när medierna jagat andra; företag och organisationer. Vi kan konstatera att det hela skötts taffligt som troligen beror på ovana att hantera kritik som riktas mot dem själva. Mediernas tro att vara ”ofelbar och höjd över alla andra” har invaggat dem i en falsk trygghet.

Vi kunde se samma handfallenhet när plötsligt Miljöpartiet drabbades av kritik. De hade haft en skyddad tillvaro, där medierna undvikit kritik och istället favoriserat dem. Men när vändningen kom med konstiga (påstådda) flygresor ARN-BMA, giftig båtfärg, olaglig diesel – så stod partiet helt handlingsförlamat. Samma sak nu – när mediehusen kritiseras för sitt snaskiga inre liv – så blottas obeslutsamhet och amatörism i att hantera krissituationer.

Det är inte bara mediehusen som haft sextrakasserier. Det har andra också haft, bara att de kunnat hantera dem skickligare och utan att det märks utåt. Min erfarenhet är att andra mer krisvana organisationer kunnat hantera #metoo-läget skickligare. Jag är säker på att landets HR-avdelningar kunnat avskilja åtskilliga personer från jobbet de senaste veckorna. Utan att det märkts utåt eller dragit på sig intern kritik så som det varit inom Aftonbladet (se länk nedan).

Slutsatsen? Träna för kris – men hoppas att den inte kommer.

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/11/03/mitt-i-mediestormen-internt-missnoje-mot-sofia-oos-franvaro-pa-aftonbladet/?utm_campaign=Resume_171103_Username&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=29ce33d4f82746ff87f08cbbff5dd6eb&elq=c10048bcfba744b6a7d19345c58cad04&elqaid=11745&elqat=1&elqCampaignId=8238

 

Har trovärdigheten för Aftonbladet någon betydelse?

Många röster i media (SvD) oroar sig för medias trovärdighet. Senast riktas nu oron speciellt mot Aftonbladet där en mycket profilerad medarbetare anklagas för sexbrott mot flera kvinnor. Att sedan Aftonbladet undvikit frågan och undvikit namnpublicering och själv agerat annorlunda nu än i tidigare liknande fall – där den utpekade inte varit journalist – och namngivit denne pga ett allmänintresse.

Nu får alla de som anser att media mörkar fakta och att journalistskrået håller ihop, de får vatten på sin kvarn. Igen säger något. Trovärdigheten minskar för media.

Men borde vi inte fråga oss om ”media” nu längre verkligen är ett sammanhållet begrepp i samma bransch? Köper vi inte olika publikationer i olika syften? Djuplodande och analyserade tidskrifter för den avancerade debatten. Morgontidningar i papper och på nätet för att få veta vad som hänt det senaste dygnet. Kvällstidningar för att få underhållning i form av kändisskvaller och skandaler, hur man går ner i vikt och vem som rök ihop i den senaste TV-soffan? Är en morgontidning ens i samma bransch som en kvällstidning? Behöver Expressen och Aftonbladet samma grad av trovärdighet som SvD och DN? Trots att både Aftonbladet och Expressen kommer långt ner i mätningar av trovärdighet – har de en miljonhövdad publik varje dag.

Det är därför meningslöst att försöka hävda trovärdighetens betydelse för all media.

Det är som att mäta förtroendet för ”Harry Potter”? – It’s entertainment, stupid. Det är kvällspressen också.

Stor händelse – men vem behöver lååånga direktsändningar?

När något stort händer, som på Drottninggatan, har vi vant oss vid direktsändningar i alla kanaler. Förutom SVT och TV4 har även tidningarna ständigt pågående tv-sändningar. Visst får vi veta saker direkt, men för det mesta går sändningarna på tomgång.

De flesta inslagen bygger på frågan ”hur känns det” och rykten/spekulationer – men mycket lite fakta. Vad tusan ska en person svara på hur det känns när men precis sett blod och död? I det läget önskar jag att personen lite ouppfostrat svarar: ”Var tror du, var är det för djävla fråga?” Dessutom såg vi hur journalister jagar personer som sagt att de verkligen inte vill vara med på tv. Men här jagas det stora journalistpriset!

Det verkar ligga en ära i att ha låååånga direktsändningar. Men frågan är om det är det bästa vi i publiken vill ha. Vore det inte bättre att ha täta koncentrerade nyhetssändningar? Jag vill ha bra redigerade med eftertanke – istället för att koka soppa på en spik, sprida sådant som helt enkelt inte var sant, rena rykten.

Överklassens diskreta charm och SD

Trodde för ett kort tag, mycket kort, att jag befann mig på samma sida som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg. Hennes rubrik var: ”Det är elitens fel att SD växer” verkade vara en lovande rubrik, här håller jag med. Sedan fortsätter hon: ”Överallt växer misstron mot eliten. Den är mycket större än det sedvanliga politikerföraktet. Eliten är de människor i maktpositioner som talar till oss utan att vidgå vad deras egna aktiviteter betytt för att öka orättvisorna. De snackar som om vi inte skulle fatta att det är deras egna göranden och låtanden som är orsaken till våra problem.”

Här gör Åsa Linderborg en liten glidning och byter perspektiv. Hon vill inte acceptera att hon själv tillhör en elit med makt – hon vill distansera sig från den och vara någon annan. Hon har rätt, men ändå fel. Hon tillhör ju den elit som SD:s sympatisörer har en misstro emot. Hon tillhör samma elit som de förhatliga riskkapitalisterna, men hon vill inte inse det. Det etablissemang hon själv tillhör, hanterar SD som den gamla överklassen gjorde mot den växande arbetarrörelsen. Med översitteri, besserwisseri och förakt skulle den obildade underklassen hållas på plats. Med hennes bakgrund gör det säkert ont att konstatera detta, men strategin måste ändras om SDs sympatisörer ska bli färre.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article1047734.ab

Sponsrade media minskar sin attraktivitet

Trodde aldrig att jag skulle hamna på samma sida som Björn Häger i mediefrågor. Vi har hamnat på samma sida i vår kritik, men av helt olika anledningar.

När Volvo sponsrar Svenska Dagbladets TV-satsning och när Aftonbladet låter Telia betala sin korrespondent i Silicon-Valley så kommer något att hända. Hägers utgångspunkt är att de kritiska frågorna kommer att utebli och grävandet kommer att avta. Det är hans tyngsta invändning.

Min invändning är en annan: Vi som jobbar med PR söker för, våra uppdragsgivares räkning, publicitet i redaktionell text och det gör vi av en speciell anledning: vi vill hitta arenor som har så hög trovärdighet som möjligt. Annonser är ju inte lika effektiva, eftersom någon ju köpt ett utrymme för att tala i egen sak. Det är ju tvärtom med en text som passerat en redaktionell bedömning och det som publiceras har därför en högre trovärdighet än annonsen intill.

Men om nu media i alltför hög grad gör sig beroende av sponsorer, kommer trovärdigheten troligen att sjunka. Därmed försvinner en attraktiv scen för PR. Dessutom kommer de företag som INTE sponsrar att få det mycket svårare, eftersom de står utanför finansierarnas skara.

Att sedan mediehuset (ibland i panik) söker nya finansieringskällor är en helt annan historia.

http://www.journalisten.se/kronika/ingen-guldspade-nar-neurath-aker-volvo

Underhållning från sjukbädden

Ett känt tv-ansikte har råkat ut för en trafikolycka och skadat sig allvarligt – kunde vi konstatera på bägge kvällstidningarnas förstasidor. Allvarliga frakturer och vilket drabbade kändisens framtida tv-framträdanden. Om denna tragiska händelse kunde vi läsa mer om på respektive tidnings sidor för NÖJE. Hur kul är det?

Dessutom hade en annan kändis ”blivit knäckt” av händelsen… Stackare!

http://www.expressen.se/noje/sjodins-jobb-i-fara–efter-cykelolyckan/

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article20662402.ab

Brutal humor på Twitter

Twittrare reagerar mycket snabbt och fyndigt på alla slags nyheter. Torsdagens udda händelser var Uppsala-vänsterns förbud mot snuslukt inom landstingets verksamheter. Dessutom Expressens avslöjande om att regeringsplanet åkt mellan Arlanda och Bromma för att hämta upp ministrar där. Det pikanta är ju då MPs vilja att lägga ner Bromma, samtidigt som Fridolin tydligen var en sådan upphämtad resenär. På Twitter kallades rutten för #Fridolinjen och hela affären för #Brommagate. Det lades också upp en simulerad 7-mimnuters flygning mellan Arlanda och Bromma. https://www.youtube.com/watch?v=rZQfzhkHqhc

Sådant twitterflöde är det nästan omöjligt att försvara sig mot, för det finns ingen hejd på vad twittrare kan påstå och skoja om. Ingen dementi eller debattartikel rår på en sådan twitterstorm.  Vi får väl se hur krishanteringen fortskrider. Fortsättning följer …

http://www.expressen.se/nyheter/flog-fyra-mil-for-att-hamta-ministrar/