Nyhetsbrev från din medietränare 21 mars 2021

Nu under pandemin och vidhängande karantän med distans, förvånas jag av diskussionen om det behövs en andra spruta, när jag sitter och väntar på den första! Media har mer än någonsin blivit fönstret mot världen och den världen är full av saker värda att kommentera. Här några kallsupar ur mediefloden.

Mello – eget beröm luktar illa

Melodifestivalens ”general”, Christer Björkman, lämnar nu för att börja en ny karriär i USA. Under den svenska finalen ville jag sjunka ner i soffan av pinsamhet, när Björkman med illa spelad överraskning deltog i hyllningar till sig själv i sitt eget program. Det hade annars varit intressant att sammanfatta hans arbete i ett fristående program, där man får följa honom i ett ”bakom-program” och där programmakarna rapporterat med viss integritet. Och inte som nu enligt ett Nordkoreanskt koncept.

Att tala i egen sak

När chefer inom SVT/SR försvarar public service (PS), kan det vara OK. Det kan till och med vara deras skyldighet. Men hur är det med journalister som använder intervjuer för att ifrågasätta politiker som vill ändra på PS:s förutsättningar och inriktning? Är det verkligen opartiskt och sakligt att göra intervjuer med den inriktningen? I Ekots lördagsintervju får Ebba Bush frågor av Monica Saarinen i detta ämne. Ha gärna debatter om saken, men ska SVT/SRs journalister verkligen få använda intervjun som ”vapen” mot PS:s kritiker? Att ställa frågor i egen sak, känns oärligt.
Märkligt nog ställs inte frågor ”åt andra hållet” dvs att någon journalist ställer kritiska frågor till politiker som försvarar public service…. hur kan det komma sig?

Oprah, Meghan och Harry

Slå media med media, lär Bogart ha sagt till Frank Sinatra, efter att denne hade slagit en journalist på käften. Råden gäller än och är något som Meghan och Harry försökt tillämpa genom att vara med i Oprah Winfreys program. Dessvärre blev det bara värre, främst för att Maghan inte var påläst eller drog på sanningen. Jag vill inte gå så långt som den brittiska journalisten Piers Morgan, som säger att Meghan ljuger och att han inte ens skulle tro henne om hon läste upp väderleksrapporten.
Alltså, blir Archie prins när hans farfar blir kung, även fast han har en mörkare nyans. Alltså, när man skippar de kungliga plikterna, så skippar man också det kungliga livvaktsskyddet. Inget konstigt med det.
Oprah Winfrey är mer underhållare än intervjuare. Hon vill hellre vara trevlig än att ställa angelägna frågor. Jag saknade följdfrågorna från Oprah, som när Harry sade att han numera endast hade sitt modersarv att leva på. Intrycket jag får av paret är att de är bortskämda bidragsberoende barnungar som gör sig till offer när papsen stryper penningflödet. Att Harry har motsvarande 100 miljoner kronor att leva på, var något som Oprah inte frågade om. Oprah kunde ju också fråga om varför de ger en intervju samtidigt som de vill vara i fred och mer privata.

”De 61 orden” i presskommunikén från det brittiska hovet

Texten är föredömligt formulerad av Buckingham Palace, där de faktiskt kommenterar prins Harrys och Meghan Markels anklagelser mot ”firman”.

Hela familjen blir bedrövad när vi inser omfattningen av hur utmanande de senaste åren har varit för Harry och Meghan.
Frågorna som reses, speciellt den om ras, inger oro. Även om vissa hågkomster kan variera, så tas frågorna på allvar och kommer att tas upp privat inom familjen.
Harry, Meghan och Archie kommer alltid att vara mycket älskade familjemedlemmar.
Vanligtvis brukar ju hovet inte säga något alls, men denna gång har de skickat ut ett svar som de hoppas stoppa fortsatta spekulationer. Slutsatsen är: Det är en intern familjeangelägenhet.
Kommentarer och spekulationer fortsätter ändå, som vi redan sett.

Folkhälsan

Deltagare på Folkhälsans presskonferenser har fortfarande inte fått ordning på tekniken – efter ett år! Syns jag? Hörs jag? Tryck på mute-knappen. Oj, nu blev det svart!
En annan fundering är om journalistkåren fått högre eller lägre trovärdighet – efter alla mer eller mindre korkade frågor som Tegnell & Co tålmodigt besvarar.

Hotet mot demokratin

I en intervju i SVTs ”30 minuter” sade Löfven något som efteråt tolkats som att ett borgerligt samarbete med SD skulle hota demokratin. Jag kan inte svara på vad han sade, eftersom jag inte riktigt förstod statsministerns ord …

30 minuter

I intervjuprogrammet ”30 minuter” i SVT kan jag notera Anders Holmbergs val av klädsel. Nooshi Dadgostar och Lena Hallengren möts av t-shirt under kostymen. Stefan Löfven och Annie Lööf möts av vit skjorta, slips och kostym. Kan någon förklara skillnaden i klädval?

Nyhetsbrev från din medietränare 200325

Just nu befinner vi oss i en medial flodvåg som svämmas över av ett virus. Svårt att hitta något annat att reflektera över. Här kommer några dopp i floden.
MSB:s kommunikationsdirektör Morgan Olofsson sade några kloka ord på presskonferensen, att nu när vi inte har något vaccin, är det bara kommunikation vi har för att bekämpa viruset. Låt oss då kommunicera klokt. 

 

Hur slår du ihjäl myggan?
Vi hör allt oftare krav på att politiker ska ta till mer krafttag mot oss, så som man gör i andra länder. En klok person i min närhet påpekade att de radikala åtgärderna vi ser i andra länder kan bero på att det där är vanligare med ministerstyre – något som vi i Sverige inte tillåter. Politikerna där förväntas agera, vilket leder till kortsiktiga panikåtgärder mot viruset, som i själva verket förvärrar samhällets totala plåga. Det är som att slå ihjäl myggan på ditt ben med en slägga.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ministerstyre 

Collateral damage*
AP-fondens VD Kerstin Hessius blev ganska illa åtgången i SVTs Agenda då hon försökte förklara sin debattartikel i SvD (19/3-20). Agendas Anna Hedenmo avbröt och debatterade istället för att lyssna på vad Hessius ville ha sagt. En journalists uppgift bör vara att undersöka och förklara komplicerade ämnen och sammanhang. Här fick vi bara höra hur Hedenmo inte ville förstå vad Hessius menade. Hessius intressanta poäng var att åtgärderna mot smittan skadar fler människor än vad smittan skulle orsaka. Och allt leder till en ännu större belastning på sjukvården.
https://www.svtplay.se/video/25731480/agenda/agenda-22-mars-21-15 (ca 23 minuter in i programmet)
* På svenska: (oavsiktliga) sidoskador, militär term för skadeverkningar som uppstår av misstag.

Statsministerns tal till nationen
Fem-minuters talet som Statsminister Stefan Löfven höll under söndagskvällen är troligen en av de mest omdiskuterade minuterna i svensk TV på sistone. Dels för att det var förinspelat och ingen journalist kunde ställa frågor. Dels för att det var en svensk flagga i bakgrunden. Göran Greider (som exponeras mer i SR/SVT än svenska flaggor) har tröttnat på de svenska flaggorna. Vilken flagga han föredrar istället, är okänt. Att Löfvens tal var inspelat gör ju ingen skillnad för publiken – t.o.m kanske bättre – liksom det mesta vi ser på TV. Att journalistiska frågor skulle höja informationsvärdet har jag svårt att förstå. De senaste veckornas pressträffar ger tydliga bevis på att journalisternas frågor knappt tillför någon kvalitetshöjning av informationsvärdet.

En generaldirektör försvarar de sina
På ett, i mitt tycke, föredömligt sätt kunde vi se hur Folkhälsomyndighetens (FOHM) generaldirektör Johan Carlsson tog sin statsepidemiolog Anders Tegnell i kraftfullt försvar. Tegnell har stått pall för en ständig skur av nästintill illvilliga frågor från media och därpå följande hat och hot. ”Tegnell har fått kritik som om det var en liten firma som han och några till driver. Det är närmast ovärdigt det han utsatts för”, sade FOHM:s generaldirektör. Sådana generaler hade vi nog önskat oss fler av, som så kraftigt tar sin personal i försvar.

Uppdrag Granskning på gång?
Noterade att en av Uppdrag Gransknings grävare, Petter Ljunggren, var på plats under en av Folkhälsomyndighetens presskonferenser. Något nytt gräv på gång, kanske?

Vetenskap, sannolikhet mot skräck och oro
De senaste veckorna har vi sett en kollision mellan vetenskap, statistik och oro/skräck/hot. FOHM står på sin sida och bekräftar eller resonerar i vetenskapliga termer. Medan media ser experternas resonemang som inkompetens.  Oro, skräck och hot är mäktiga känslor som media gärna utnyttjar för att fånga vår uppmärksamhet. Media beskriver verkligheten på ett tillspetsat sätt. Vi har sett en serie av sådana rapporter som avlöst varandra: HIV-AIDS, akrylamid, strålande mobiltelefoner, Ebola, galna kosjukan, fågel- och svininfluensan, sars och nu den aktuella corona-pandemin. Ofta när jag passerar kvällstidningarnas löpsedlar, känner jag att jag har en livsfarlig sjukdom: Andfådd i trappor – jag har kol. Hostar – jag har cancer. Jag hostar inte – jag har dold cancer. Vi i medias publik älskar att bli skrämda. Varför skulle vi annars gilla skräckfilmer, thrillers och våldsamma kriminalromaner?

Varför hånar Wolodarski de statliga bolagen för att de är statliga?

DNs chefredaktör Peter Wolodarski skriver följande i sin Söndagskrönika:” Skäms han (Adaktusson) inte en aning när hans partiledare (Ebba Bush Thor) använder nedsättande och felaktiga uttryck som statstelevision och statsradio?” På vilket sätt är prefixet stats- nedsättande och felaktigt när det gäller SVT/SR?

Visserligen ägs SVT/SR av en stiftelse, men både finansiering, sändningstillstånd som tillsättande av styrelse beslutas av regeringen. Alltså helt under statlig kontroll. Vad annars kan dessa bolag kallas för? Och om vi skulle kalla dem för ”stats-” så anser alltså Wolodarski att det skulle vara nedsättande.

Fråga följande företag, där det statliga ägandet är 100%, vad de anser om saken: Akademiska Hus, Almi Företagspartner, Apotek Produktion & Laboratorier, Arlandabanan Infrastructure, Bilprovningen, Dramaten, Green Cargo, Göta kanalbolag, Infranord, Jernhusen, Lernia, Metria, Miljömärkning Sverige, Operan, Orio, RISE, Research Institutes of Sweden, Samhall, Saminvest, SBAB, Svensk Exportkredit, Specialfastigheter, Svenska rymdaktiebolaget, Statens Bostadsomvandling, Sveaskog, Svedab, Svenska Skeppshypotek, Svenska Spel, Svevia, Swedavia, Swedesurvey, Swedfund International, Teracom Group, Vasallen, VisitSweden, Voksenåsen.

Skulle det vara nedsättande att kalla dem för statliga, Wolodarski?

https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-journalisten-adaktusson-hade-aldrig-accepterat-detta/

Sedan är det ju en helt annan sak om det är sunt att regering (och stat) har ett så stort inflytande över mediehusen SVT och SR. En fråga som jag tänker återkomma till.

Media anpassar sig till ministrarnas regi

”Vi har ju självklart försökt få hit någon från den svenska regeringen, men tyvärr har ingen velat komma” sade Agendas programledare häromkvällen. Regeringen sitter och velar på sin kammare, får vi anta. Och de kommer undan med det.

Men när en minister åker ut till ett utanförskapsområde efter skjutningar – finns en svärm av journalister där för att föreviga detta välregisserade fototillfälle. Borde inte medias representanter reagera som politikerna – genom att inte följa ministerns regi och svara på inbjudan med: tyvärr har ingen journalist velat komma” #svpol #agenda #journalistik #svt

SVT vingklipper de egna granskande journalisterna

Antag att en kommunal tjänsteman har blivit fälld i Högsta Domstolen för ett brott. Påföljden är dagsböter och samhällstjänst. Kommunen beslutar att stå för rättegångskostnaderna. SVT:s Uppdrag Granskning dyker upp och kräver en intervju med kommunalrådet som ansvarar för personalnämnden och som tagit beslutet att stå för kostnaderna.

Kommunalrådet svarar då:

– Men SVT har ju agerat precis på samma sätt, ”tagit ansvar för den anställde”.

– Eh, svarar då reportern från UG.

En av SVTs journalister misstänktes för människosmuggling och fälldes för detta i Högsta Domstolen. SVT har bestämt att betala journalistens rättegångskostnader på 152 384 kr. Förstår inte SVT de journalistiska konsekvenserna av sitt agerande? Genom att ställa sig över lagen har SVT vingklippt de egna journalisternas granskningar.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-efter-domen-mot-onnevall-vi-har-ett-ansvar?fbclid=IwAR1DHAkCvdPi7fdhDWGgbng5k40oykbgizXcg072Pa-io-zfSiuAFmF23j8

I veckan beslutas om kollektivanslutning till SVT

Den gamla TV-licensen kommer att ersättas med en ny skatt som kallas för avgift. Kan också ses som en kollektivanslutning till SVT. Kommer Public Service att få ökad frihet eller ökat beroende av politiken? Misstänker det senare. Allt är frid och fröjd så länge vi har ”snälla” partier som gillar yttrandefrihet, men vad händer om partier som vill begränsa Public Services yttrandefrihet (som vi sett i tex Danmark och Italien)?

Jag kan inte förstå politikernas förtjusning till denna tvångsvisa anslutning till SVT/SR/UR.

Nej, skippa licensen och gör om SVT till betalkanal istället. Den tekniken fanns inte då licensen infördes. Nu finns den. Betala och titta, betala inte = svartruta. Ge publiken makt över Public Service med frivillig anslutning.

Briljante Croneman bedömer och berömmer intervjuare

DN:s krönikör Johan Croneman klassificerar, bedömer och berömmer  olika intervjuares stil:
Anna Hedenmo: frågor som säger något om hennes eget intellekt.
Fredrik Skavlan: skarpa frågor för att förklara sin egen förträfflighet.
Jane Björk & Co: ställer de frågor som de (felaktigt) tror att tittarna vill ha svar på.
Croneman berömmer däremot Jessika Gedin som frågar om sånt som hon själv vill veta. Dessutom utnyttjar hon tystnaden där hon har både modet och vettet att hålla käft och vänta – de flesta av oss skyr tystnaden under ett samtal, det gör oss nervösa och osäkra, Jessika Gedin utnyttjar den skräcken för att återta initiativet.
https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-jessika-gedin-ar-sveriges-basta-programledare/

Är statsministerdebatten det bästa som SVT kan erbjuda?

SVT har en mängd duktiga och pålästa politiska kommentatorer, analytiker och journalister. Den länge emotsedda duellen mellan de två statsministerkandidaterna hade höjt förväntningarna för fredagskvällen. Betygsättningen efteråt har inte varit nådig. De bägge kandidaterna gjorde hyfsade insatser. Deras respektive sympatisörer stärktes i att just deras kandidater ”vann”. Bägge sidorna var i stort sett nöjda.

Men de flesta var eniga om att SVT var kvällens största förlorare. Upplägget har kallats för ”bollibompa-tv”. Dessutom en del missar, där sk ”vanliga människor” egentligen var förklädda vänstersympatisörer (som kallat borgare för bajskorvar!). I ett läge där public service ifrågasätts allt hårdare för vänstervridning och partiskhet – förstår jag helt enkelt inte att SVT tar en sådan risk att detta rykte stärks ytterligare och där opartiskheten ifrågasätts… Det duger inte att bara vifta bort en del av opinionen genom att säga att de som är kritiska mot public service är främlingsfientliga högerextremister och inget att bry sig om. Jag vill nog påstå att kritiken inte enbart kommer från detta håll, utan även från bredare grupper, sanna demokrater som vill värna om den fria journalistiken – så som grundlagarna vill värna. Många är oroade av att seriös journalistik i allt större grad har ersatts av underhållning.

Jag kan förstå mediernas kamp om publik och uppmärksamhet – där det finns ett ekonomiskt beroende av tittarsiffror och publiken storlek påverkar reklamintäkternas storlek. Men public service? När de själva säger att de inte är beroende av det kommersiella – då kan jag inte fatta att de måste ”popularisera” sina program till barnslig nivå …

Grundlagarna har gett medierna en särställning och skyddad roll, där tanken varit att medierna ska ge människor underlag för att skapa sig en självständig bild av samhällsfrågorna. Har SVT verkligen motsvarat grundlagarnas syfte eller ha de svikit dem?

Belinda Ohlsson har fått en hel del kritik för sin insats som programledare. Helt orättvist, här är det chefer och redaktionsledning som måste ta sitt ansvar. Hon var fel person på fel ställe. Camilla Kvartoft och Anders Holmberg har tidigare visat att de är kapabla för sådana arbetsuppgifter. De eller några av deras kompisar borde ha fått göra även detta program.

Ska journalister granska journalister?

Det har sagts att Uppdrag Gransknings ursprungliga ambition med att undersöka medias hantering av #metoo och de kastade flera publicistiska principer överbord. Ett mycket lovvärt och nödvändigt initiativ, som dessvärre misslyckades. Media måste granskas, men av vem? SVT:s ansvariga säger: ”Vi har ständiga diskussioner inom redaktionen, vi lär oss ständigt.” Vad de kommit fram till är hemligt. Men är journalister de mest lämpade för att genomföra en sådan granskning? Hittills tycks de inte ha varit speciellt framgångsrika. Att kritiskt granska kollegor (och kompisar?) är inte särskilt trovärdigt. Media har emellanåt kritiserat polisen när poliser granskar poliser, så kan ju samma kritik riktas mot journalister. Vad sägs om att istället låta PR-konsulter granska journalisterna? PR-konsulter har ofta likvärdiga utbildningar, jobbat med samma frågor – från olika håll, har gemensamma men olika erfarenheter från publicistik. Jag ställer gärna upp!

UG:s björntjänst till Aftonbladet-profilen

UGs ambition från början sägs ha varit att granska medias hantering av #metoo och hur journalisterna blev aktivister och kastade flera publicistiska principer överbord. Media struntade i reglerna för namnpublicering eller inget normalt ifrågasättande av kvinnornas berättelser. Detta skedde troligen för att man ville undvika att hamna på de utpekade förövarnas sida. Nu hamnade UG snett, enligt min mening. Det granskade uppdraget kvarstår och har inte gjorts än.

En fördel för UGs program har sagts att ”Aftonbladet-profilen” fick ge sin version. Nu tycker jag inte att han bemötte anklagelserna, utan gav oss istället berättelsen om ett vilt liv med droger, raggningar, sex och sin egen maktberusning. Allt detta var ju inte direkt till hans fördel, det var en björntjänst.