Nyhetsbrev från din medietränare, oktober 2022

2022-10-24

Mediefloden strömmar på allt snabbare, så det är svårt att hinna med. Men en del intressanta klunkar fastnar och är värda att kommenteras, trots min nuvarande politiska depression när det i valet gällde att inte att välja det parti man gillade mest – utan välja det parti man ogillade minst.

Juridik eller journalistik

När Swedbanks förra VD står inför rätta för bland annat grovt svindleri i Baltikum lyfte försvaret upp frågan om medias roll i avslöjandena kring affären. Har Uppdrag Granskning vilselett svenska folket och åklagaren vars åtal byggde på medieuppgifter?

Var finns Finansinspektion, Ekobrottsmyndighet och polisväsende? De tycks inte på eget initiativ ha undersökt brottsmisstankar – utan väntar på att media ska gräva fram bevis som sedan ligger som underlag för åtal och domstolsförhandlingar. Likväl som banken ställs till svars, bör också de rättsvårdande myndigheterna granskas för sin brist på aktivitet och förmodade passivitet.

Retoriska krumelurer

Det är alltid uppiggande att höra fyndiga retoriska krumelurer, sådana som man kommer att minnas.

  • ”Det vi har sett är fyra resultatlösa veckor som lägger grunden för fyra resultatlösa år. Sverige ser ut att få en regering som ägnar kraft åt interna problem i stället för att lösa Sveriges problem”, sade Magdalena Andersson vid en pressträff i väntan på att Ulf Kristersson skulle bilda sin regering. En eloge till hennes talskrivare.
  • När Liberalernas Johan Pehrson skulle beskriva Tidö-avtalet sade han att det var ömsom ”salt och sött”. Bra formulering, men problemet var att han sade det så många gånger, att det tappade i värde. Annars påminner sött och salt mest om mitt favoritgodis, Gott o blandat.
  • Natos Jens Stoltenberg och USA:s utrikesminister Antony Blinken hade fina krumelurer i olika varianter: ”Om Putin slutar, slutar kriget. Om Zelenskyj slutar, slutar Ukraina att existera.”

Finskt klarspråk om Ukraina

– What’s the way out of the conflict?

– The way out of the conflict, is for Russia to leave Ukraine. That’s the way out of the conflict. Thank you…, svarade den finska premiärminister Sanna Marin.

Kort och hett om Putin

Den estniske utrikesministern Urmas Reinsalu, fick en fråga av DW, Deutsche Welle:

– Would you see Vladimir Putin go to jail?

– To hell.

Desarmering 1: Hilma i pappas film

Befriande ärlighet från skådespelerskan Tora Hallström när hon säger: ”Det är klart att jag fått rollen för att pappa är regissören.” Något liknande från mamman, Lena Olin, har jag inte hört om sina roller i Lasse Hallströms filmer. Toras uttalande kan ju vara det vi kallar för ”desarmering”, dvs att förekomma obehagliga frågor med ett eget offensivt påstående.

Desarmering 2: Vandel i garderoben?

Eftersom ordet vandel förekommer i den nya regeringsdeklarationen har det givetvis diskuterats i media. Hur ska man kunna bedöma om en person lever ett skötsamt liv, när vi lever i en demokrati? Kan det leda till diskriminering och hur kommer det att fungera i praktiken och kan det leda till en godtycklig tillämpning? Tja, media tycks själva veta vad vandel betyder när de nya ministrarna utfrågas om sina lik i garderoben. Svaren från ministrarna blir som ett slags desarmering och syndabekännelse på vad de har i garderoben:

”Som folk är mest… kört för fort och åkt dit… ”

”Ett ganska tråkigt liv, alltså”, är journalistens slutsats.

Vandel skulle alltså vara tecken på ett tråkigt liv.

 

Desarmering 3: Tillbaka kaka

SR P1:s eminenta ”Medierna” tog upp vandeln som en ”tillbaka kaka” dvs journalister utfrågades om deras skelett i garderoben. Det möttes mest av fniss och att försyndelserna hade skett i förgången historisk tid. Dessutom tyckte flera att det mest handlade om trams och att det sänkte förtroendet för media.

 

Slöja på och av

Reklamen är trendkänslig och känner av det politiskt gångbara och mångfaldsmässigt korrekta. Ofta reagerar reklambyråerna snabbare än opinionen. Reklambyråerna och företagen vill visa upp en varierad skara av modeller, med olika härkomst och med olika accessoarer. Men när iranska kvinnor började slita av sig slöjorna i Teheran, kändes reklamens mångfaldsbudskap mossigt. Matleverantören Mathem drog snabbt tillbaka sin annons med en slöjbeklädd kvinna efter omfattande kritik.

 

Politisk service eller publik service?

Moderata kulturministern Parisa Liljestrand, fick frågan: Ska public service uppdrag bli smalare? – ”Det får vi återkomma om, jag tycker att public service ska värnas, att finansieringen ska kvarstå och att det är viktigt att vi ser public service som en samhällsnyttig och samhällsviktig funktion.”

Varför ska politiker ha någon åsikt alls om saken? Bör inte PS själv bestämma om programutbud och finansiering? Ett sätt att slippa det politiska och statliga oket är att övergå från skattefinansiering till att bli betalkanal, enda sättet att värna om den oberoende journalistiken, precis som för resten av media.

 

Kontakt

Om du har behov av medieträning, krisråd eller föreläsning om dessa ämnen, når du mig på: mart@maandi.se

Nyhetsbrev från din medietränare

200720 

Trots att tidningarna så här års är så tunna att de tar slut redan innan man fått upp farten, så finns det ett och annat att kommentera. Här några nedslag i den mediala rännilen.

 

Putins nya grundlagar

Den svenska medierapporteringen om den riggade ryska folkomröstningen har fokuserat på Putins förlängda maktinnehav. En ännu viktigare punkt, som lyfts upp av estniska politologer och som inte uppmärksammats i Sverige, är att den nya ryska grundlagen är överordnad internationell rätt. Det innebär att domstolsutslag i den internationella domstolen i Haag inte gäller för Ryssland eller dess president. Det heller inte tillåtet att ifrågasätta eller ändra den officiella ryska historieskrivningen. Det ryska territoriet ska dessutom vara oinskränkt och det är inte tillåtet att avstå territorium till annan (tex återlämna Krim)

Den nya ryska grundlagen bryter mot internationell rätt och överenskommelser, vilket är tillräckligt att utesluta Ryssland ur Europarådet, anser de estniska politologerna. Väntar på en sådan analys i svensk media.

 

Diplomaten och Gui Minhai

Ambassadör Anna Lindstedt åtalades och friades för att ha agerat egenmäktigt och hotat rikets säkerhet samt skadat de vänskapliga relationerna mellan Sverige och Folkrepubliken Kina. Jag vet inte om hon var ambitiös och gjorde allt för att få Gui Minhai släppt eller bara naiv. UD:s strategi mot henne tycks vara det som inom krishanteringen kallas för ”containment” dvs att isolera och distansera sig från Lindstedt. UD säger att Lindstedt agerade på egen hand och helt utan UDs vetskap.

Men tänk om Lindstedt hade lyckats? Vad hade UD då sagt: ”Detta är en oerhörd framgång och resultatet av den tysta svenska diplomatin!” Vi får väl se om UD lyckas övertyga åklagaren att överklaga.

 

Utrikesministern

Jag gillade Ann Linde från början, främst för hennes kunniga och kraftfulla agerande som utrikeshandelsminister, då hon var påläst och förberedd. Nu som utrikesminister har något gått förlorat: hon borde veta att man aldrig ”vinner” en intervju genom att vara aggressiv, som hon var i Deutsche Welle – även om programmet heter ”Conflict zone”. Hur mycket diplomati krävs nu för att reparera skadan på ”Sverigebilden”?

https://www.youtube.com/watch?v=4bCTt3PAPVU

 

Behöver vi ”Uppsnack” inför Folkhälsans presskonferens?

Inför Folkhälsans presskonferens sitter några journalister och spekulerar i minst fem minuter om vad Tegnell & Co ska säga om fem minuter. Ibland tar uppsnacket mer än fem minuter, så ”hoppsan, presskonferensen har redan börjat!” Låt oss nu istället invänta vad de kloka har att säga – utan spekulationer.

 

Bilden av media i media

Hur ser det ut på myndigheternas gemensamma presskonferens om covid-19? Vad får tv-publiken se och höra från journalisterna lokalen och via länk? Har redaktionerna tänkt på vilka journalister som kommer att synas för en stor publik och vilka frågor de ställer? Det verkar inte så. Undrar om förtroendet för ”tredje statsmakten, demokratins stöttepelare” har ökat eller minskat efter dessa presskonferenser.

 

”Eftersnack”

Som om vi inte lyssnat, så ska det sagda repeteras en gång till, för tredje gången. Visserligen är upprepningen kunskapens moder, men detta upplevs mest som tjat.

 

”Viktigt att banker tjänar pengar”

sade Swedbanks vd Jens Henriksson i samband med sin halvårsrapport. Han tycks känna sig tvingad att argumentera mot dem som inte gillar att banker går med vinst. Jag undrar just vad kritikerna gjort med dina sparpengar i en bank som går med förlust? Stoppat in dem i närmaste madrass?

Vi lever i förvirringens tid

Har ni sett kille på gatan som har en pappersboll som han föser mellan tre tändsticksaskar? Publiken ska gissa under vilken ask bollen ligger och satsa en slant. Killen har sina kompisar bland publiken som satsar och vinner hela tiden. Man när någon annan satsar kommer förlusterna. Ibland låtsas killen klumpigt missa bollen, men det är ett trick. Spelaren tror sig ha sett under vilken ask bollen låg, men si, det var bara ett spel som lurade ögat.

Ryska turister sägs ha åkt runt på Gotland med rysk-registrerade bilar och frågat ut svenska militärer vad de sysslar med och vilka förband de tillhör. Svensk militär rapporterar om händelserna i media. Detta ger upphov till en diskussion om ryskt spioneri och att deras aktiviteter mot Sverige har ökat. Sedan kommer kritiken med förnuftsmässiga argument:

  • Är det rimligt att ryssarna gör så?
  • Vad kan ryssarna vinna på att agera på detta sätt?
  • Vad kan de få fram, som inte redan läst i öppna källor och i svensk press?
  • Inte särskilt troligt att det skulle röra sig om spioneri eller ovänliga aktioner från ett grannland.
  • Är inte militären ute för att öka sin budget (särintresset)?
  • Det måste vara ett utslag av russofobi… (psykiatrisk diagnos)

Ryssland och Sovjet har en lång tradition av att genom vilseledning underminera andra länders myndigheter, militär och media. Deras term för detta är maskirovka. Detta var troligen syftet, från första början, med de ryska bilarna på Gotland = Att agera klumpigt för att ifrågasätta militärens trovärdighet. Vilseledning och förvirring. Trovärdigheten har sjunkit för Sveriges media och myndigheter.

1 – 0 till Ryssland.

Hur röstar vi i ESC?

Läser en intressant mening på en blogg: ”Eurovision har länge plågats av blockröstning, där länder röstar på sina grannar.” Men hur funkar det egentligen? Är det verkligen så att ett land röstar på ett annat land och att länder håller ihop i olika block?

Jag funkar så här: Mina föräldrar flydde från Estland 1944. Själv föddes jag i Sverige sex år senare. Uppvuxen i Sverige, men har en estnisk kulturidentitet. Vem röstar jag då på i ESC? Sverige går ju inte att rösta på, så vem blir det då? För mig är det självklart att lägga min röst på Estland, oavsett låtens och artistens kvaliteter.

Tidigare år har kommentatorerna förvånat konstaterat: ”Oj, Tyskland ger Turkiet en tolva. Och där kom en tolva från Estland till Ryssland, trots vänskapen länderna emellan!”

Men sanningen är ju den att turkarna i Tyskland (de är ganska många!) lägger sin röst på sitt gamla land. Liksom alla ryssar i Estland (också ganska många) hejar på ”sin” sång. Ganska enkelt egentligen.

I takt med folkomflyttningarna i Europa, kommer vi se mer av detta. Svenskar i Norge röstar på Sverige. Finnar i Sverige röstar på Finland …

När den ryske sångaren tröstade sig med att han i alla fall vann ”folkets” röster – så var det troligen hans egna landsmän i förskingringen han ska tacka. I takt med den ryska utvandringen kommer allt fler ”länder” att rösta på sitt gamla land.

Nu när vi hör allt mer ryska på Stockholms gator, kommer ”Sverige” att rösta på Ryssland.

Hasse Svens, varför så oärligt om Estland?

I ett reportage i SVT Rapport och Aktuellt tog du upp migrationsfrågan i Estland. Vi fick se hur esterna börjat bygga ett taggtrådsstängsel och du visade ett demonstrationståg med estniska flaggor som var riktat mot invandring.

Hur är det med denna nyhet? Inget var fel, men sammanhanget och slutsatserna var direkt fel.

Det är sant att flyktingströmmen via Ryssland till Estland har ökat i takt med att Finland och Norge stängt sina gränser. Men det viktigaste skälet till att stängslet byggs, är för att säkra Schengens yttre gräns och för att avtalet kräver att Estland ska ha en bevakad gräns. Varför skulle det vara fel att följa Schengens regler?

Sant är också att demonstrationen ägde rum för en månad sedan som en protest mot regeringen. Men den genomfördes partiet EKRE, som har 6 av parlamentets 101 platser. Partiets åsikter ligger nära det svenska SD med främlingsfientlighet och motstånd mot samkönades rättigheter och mot EU. På vilket sätt skulle detta obskyra parti vara representativt för Estland?

Att nu dessa två komponenter binds ihop, framstår bilden av ett nationalistiskt främlingsfientligt land som låser ute folk utifrån genom ett inhumant taggtrådsstängsel!

Ett likande reportage hade kunnat göras om Sverige, som genom ID-kontroller och hårdare gränsbevakning håller migrationen nere. Klipp ihop detta med främlingsfientliga SD-demonstrationer och bilden är klar. Men är det sant och relevant? Vill säga att det är oärligt.

Jag vet att man aldrig bör bråka med en journalist, eftersom de ändå alltid får sista ordet. Men den här gången kunde jag inte låta bli.

http://www.svtplay.se/klipp/7456895/sju-kvotflyktingar-till-estland-som-forstarker-gransen

 

Två mycket intressanta sommarböcker

”Mitt krig mot Putin” av finansmannen Bill Browder. En spännande bild om vad som försiggår i Ryssland och vad som ledde fram till den s.k. Magnitsky-lagen i USA. Där ryska oligarker fick reseförbud samt sina tillgångar frysta. De hade varit medhjälpare till stölder av skattemedel från ryska staten samt medverkat till att Magnitsky mördades i fängelset. Vi får också veta medias kraft, när Browder börjar kriga mot oligarkerna och Putin. Hur fri publicitet via nätet, hur det går att kriga med Youtube-filmer och via kraftfull lobbying få USAs kongress att stifta lagar som riktar sig mot korrupta ryssar. En av de intressantaste böcker jag läst på länge.

”De ska ju ändå dö” av förre underrättelsemannen Gunnar Ekberg. Det är en insiktsfull berättelse från en turbulent period i Sveriges historia, där allt vändes upp och ner. Han avslöjades senare som en av IB:s hemliga agenter av Bengt Bratt och Jan Guillou. Göran Ekbergs uppgift var att infiltrera KFML och olika Palestinagrupper. Där träffade han Jan Guillou, Göran Rosenberg och Staffan Beckman (som var knuten till Sveriges Radio och vars fru Vanna var Mellanösternkorrespondent) SB skröt med att: ”Vanna har god kontroll över radion. Man kan säga att hon dirigerar nyhetsflödet om Israel och Palestina.” Alla rörde sig i marxistiska kretsar som hade kopplingar till både Sovjet, till Maos Kina och palestinska terrororganisationer. En reflektion att göra, när journalister ser sig som demokratins stöttepelare, när de periodvis varit demokratins dödgrävare. Och de har kommit undan med det!

The soft power of love

Den amerikanska filmen ”Ninotchka” (1939) med Greta Garbo i huvudrollen har spelat en mycket viktig del propagandan mot Sovjet. De sovjetiska ledarna har varit mycket bekymrade över filmens framgångar. Senare exempel på ”soft power” är tv-serien ”Dallas” som via de finska sändarna kunde ses längs hela Estlands nordkust under den sovjetiska ockupationen. Den kommunistiska ledningen hade långt gångna planer på att sätta upp stora nät på några öar mellan Finland och Estland, för att hindra tv-vågorna nå den estniska befolkningen. En stor betydelse i propagandakriget var den franska erotiska filmen ”Emanuelle” som finsk tv visade. Det sägs att det var en riktig folkvandring från de södra delarna av Estland till nordkusten inför denna sändning. Kurvan på nativitet fick ett hack uppåt nio månader senare! Make love, not war!

Dagens Nato-funderingar

Dagens Natofundering 1

Ryssland är helt ofarligt och därför behöver vi inte gå med i Nato. För om vi går med i Nato kommer Ryssland göra obehagliga saker med oss.

Dagens Natofundering 2

Om man ska klara sig som neutral och alliansfri, förutsätter det att ens grannar inte är det.

Dagens Natofundering 3

– Älskar du mig?

– Jag utgår från att du älskar mig. Men det är viktigt att jag får vara neutral och alliansfri i vårt förhållande.

Korrigerad verklighet

Inför årets Eurovisionschlager hade arrangörerna installerat en särskilt ljuddämpande teknik för att minska risken att burop skulle höras i sändningen eftersom det på senare år blivit kutym att bua ut det ryska bidraget. Tanken svindlar. Varför nöja sig med att förändra publikens när de höjer rösterna till burop – att även påverka röstandet, och helt enkelt ta bort de röster som inte passar. (Kan inte låta bli att tänka på Stalin sade: Problemet är inte de som röstar, utan de som räknar rösterna.) Skrattmaskiner har vi ju vant oss vid i amerikanska sit-coms. Nästa steg är väl att ta in det på Rapport och Aktuellts sändningar och varför inte i Debatt, och sudda bort olämpliga reaktioner och korrigera verkligheten.

http://www.dn.se/kultur-noje/burop-mot-ryssland-dampades-ned-i-tv/?utm_medium=twitter&utm_source=twitterfeed

Den nya komparationen: liten – störst – stor

SVT kallar den internationella militärövningen för ”världens största”, medan den ryska övningen för ”stor”, trots att den är ännu större. Verkar som att perspektivet är olika. Jag har verkligen ingen som helst aning om det finns ett samband mellan denna formuleringskonst och att antalet vänsteranhängare inom public service är tre/fyra gånger högre än hos dess publik.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/ryssland-i-stor-militarovning-2