Tagg: krishantering

Rosenbad och ”Fawlty Towers”

Att hantera en kritisk händelse är en sak. En helt annan är att hantera hur hanteringen skötts efteråt. Detta blir allt tydligare i den pågående rapporteringen runt IT-läckan på Transportstyrelsen. Informationen efter att GD fått sparken, sköttes så dåligt att hela regeringen hamnat i en kris. Troligen var orsaken att de inblandade inte insåg konsekvenserna av IT-läckan – eller visste, men höll statsministern utanför – för att han senare helt sanningsenligt kunde förneka all kännedom (deniability).

Men det tycks vara flera osanningar (rentav lögner?) runt hela affären. Vem visste och när fick de veta? Vem i formerades och vilka hölls utanför? Vilka åtgärder vidtogs och när? Varför stoppades inte läckaget? Bristande insikt om konsekvenserna eller var det för att de inblandade ville dölja och mörka det hela?

Det är allt mer klart att hanteringen efteråt har brustit och därmed drabbar regeringen. Om ansvariga för Transportstyrelsen direkt stoppat IT-läckaget och isolerat frågan inom Transportstyrelsen, så hade de efterföljande konsekvenserna inte spridit sig och vuxit till den regeringskris som vi nu ser.

Vi kan se hur ansvariga brutit mot de tre grundregler som gäller vid all slags krishantering:

  1. Säg det så fort du kan

Regeringen och innan dess ansvariga för Transportstyrelsen dröjde in i det längsta med att kommunicera vad som hänt. Flera ansvariga kände till IT-läckan i nästan två år, men teg om saken. Kommunikationen skedde först då media fått tag på nyheten.

  1. Säg som det är

Förklaringarna till GD:ns avgång var kryptiska och inte helt sanningsenliga. IT-läckan doldes in i det längsta. Hela sanningen har vi troligen inte fått veta än.

  1. Säg det själv (den som har ansvaret, inte någon underhuggare)

Statsministern var en av de sista som sade något om saken, långt efter att många av hans ministrar tvingats ut på banan.

Därför har skandalen vuxit och kommer att växa ytterligare.

Skickligt yrkesfolk sätter en ära i ”It’s my job to know” men i Rosenbad tycks det vara tvärtom och tankarna går till ”Fawlty Towers” och Manuel: I do know nothing, I’m from Barzelona”

”Jag visste inte…”

Så lät alltså Fridolins försvar om flygplanet som gick från Arlanda till Bromma för att plocka upp honom. Han säger sig gärna ha tagit sig till Arlanda, om han bara vetat att planet stod där. Hans förklaring kanske funkar som krishantering, men troligen är skadan redan skedd och det kommer att finnas ett löjets skimmer över honom då han diskuterar flyg och framtida nedläggning av Bromma.

Men om Fridolins förklaring är riktig, borde ju även den omkringliggande organisationen (försvaret, regeringskansliet m fl.) få bära en del av skulden. Kanske är det en hovsam undfallenhet som präglar relationen till överheten: ”Ministern ska hämtas upp på Bromma, då hämtas han upp på Bromma – oavsett var planet står.” Att komma på tanken att föreslå någon annan lösning tycks inte finnas på kartan.

Twittrandet löper amok och bygger egna sanningar. ”Hinner man verkligen servera nötter mellan Arlanda och Bromma, ” var en fråga. Det är helt enkelt för kul att vrida till verkligheten på detta sätt. Att planet gick tomt mellan flygplatserna, var inte lika roligt.

Det har ju funnits liknande fall där administratörers undfallenhet har skapat skandaler. Alla dessa kreditkort och taxiräkningar – där misstag, slarv och missbruk accepterats av regeringskansliets personal – utan att de säger: ”Nu är reglerna såhär, rutinerna ska följas.”

Men de tycks välja den andra vägen i relationen med rikets styrande och landet lagstiftare – så de får göra som de vill. Vi minns riksdagsledamoten som hade oredovisade taxikvitton i en skokartong pga kvittoångest! Om det hade förekommit på någon min arbetsplats, hade det blivit löneavdrag och eventuell ångest hade varit som bortblåst.

Riksdagens och regeringens kreditkort har alltså hanterats löst och ledigt, utan att någon administratör dragit i handbromsen. Tills den dag då någon journalist begär ut allt – och det blir ett himla liv.

http://www.expressen.se/nyheter/regeringskansliet-kande-till-flygningarna/

Brutal humor på Twitter

Twittrare reagerar mycket snabbt och fyndigt på alla slags nyheter. Torsdagens udda händelser var Uppsala-vänsterns förbud mot snuslukt inom landstingets verksamheter. Dessutom Expressens avslöjande om att regeringsplanet åkt mellan Arlanda och Bromma för att hämta upp ministrar där. Det pikanta är ju då MPs vilja att lägga ner Bromma, samtidigt som Fridolin tydligen var en sådan upphämtad resenär. På Twitter kallades rutten för #Fridolinjen och hela affären för #Brommagate. Det lades också upp en simulerad 7-mimnuters flygning mellan Arlanda och Bromma. https://www.youtube.com/watch?v=rZQfzhkHqhc

Sådant twitterflöde är det nästan omöjligt att försvara sig mot, för det finns ingen hejd på vad twittrare kan påstå och skoja om. Ingen dementi eller debattartikel rår på en sådan twitterstorm.  Vi får väl se hur krishanteringen fortskrider. Fortsättning följer …

http://www.expressen.se/nyheter/flog-fyra-mil-for-att-hamta-ministrar/

Skilsmässohantering i media

En fd minister ska skilja sig för att han hittat en ny kärlek. En skvallertidning har fått tag i nyheten. För att blåsa skvallertidningen på sitt scoop, går den fd ministern till en kvällstidning och bekräftar hela historien. Avsikten med detta motiveras av en vilja att skydda familjen från (skvallrig) publicitet.

Ministerns hantering får stort beröm på många helsidor i många tidningar. Dagens Industri citerar experter som säger ”Genidrag av X” på en hel helsida. På vilket sätt ”genidraget” minskat publiciteten och skyddat familjen är för mig oklart. Genom att själv gå till en kvällstidning, öppnar han dörren för all annan media att legitimt berätta historien. Även i de tidningar som i annat fall hade avverkat saken med en mindre notis.