I den verkliga verkligheten (alltså utanför media) styrs vi av kvalitetsmått och gränsvärden, inom felmarginalen. Hustaken hållfasthet beräknas efter ”100-års-stormen” eller ett fall på miljonen att det kan finnas en glasbit i en barnmatsburk. Affärslogiken hanterar osäkerhet och faror med ett statistiskt synsätt. Det är för att skapa en känsla av säkerhet.
Media gör precis tvärtom. Den kan inte hantera detta, utan blåser på med livsfara och skräck direkt. Det går inte att som myndighet tala om förhöjda nivåer av hälsofarliga ämnen som håller sig inom gränsvärdet. Media tolkar det giftiga som livsfarligt. Minns ni akrylamiden som Livsmedelsverket larmade om 2002? Då kom det omtumlande beskedet från forskare att chips och en lång rad andra stärkelserika matvaror innehåller höga halter av ett ämne som kan orsaka cancer. Mycket av publiciteten riktade sig mot chips och pommes fritt, men också havregrynsgröt och kaffe fick sin beskärda del. Senare tog Livsmedelsverket tillbaka ”larmet”. Med detta visade tydligt att media går i spinn och kan inte hantera sådan materia med förnuft. Samma sak är det med de återkommande sjukdomarna: fågelinfluensan, svininfluensan och nu ebola.
”Vi oroar oss för fel saker”
17 % av amerikanarna tror att ebola är det mest akuta hälsoproblemet, efter att en (1) amerikan avlidit av sjukdomen! Alltså inte cancer, som dödar 600 000 amerikaner i år! Givetvis är detta en effekt av medias överdrivna rapportering som jagar skräck i befolkningen. Vilket leder till helt fel slutsatser och folk oroar sig för fel saker, istället för att äta mindre fet mat och sluta röka. Om detta skrev Erik Helmerson i pappers-DN (18/11-14).
Media kan alltså inte komma med det balanserade rådet: var lite försiktig, ät mindre fett och socker, sluta röka, tvätta händerna, hosta inte andra i ansiktet…
Och allt detta beror på att vi, i publiken, gillar att bli skrämda. Alla dessa vampyr- och skräckfilmer som vi älskar, när vi som barn gillat ett ”BUH” och så hoppar vi till.
Men varje vecka har jag minst en dödlig sjukdom, om jag nu ska tro på Expressens löpsedel. Om jag hostar – har jag cancer. Om jag inte hostar – har jag cancer …
Cancerlarmen passar in i medielogikens jakt på dramatik, säger en professor i medie- och kommunikationsvetenskap (Gunilla Jarlbo i Metro 29/10-14). Andra självklara risker rapporteras inte, som rökning, för de passar inte in. Sedan verkar forskarvärlden motsägelsefull. Den ena veckan skadligt, den andra veckan nyttigt. Professorn säger att det är tur att vi har ett så kort minne, för annars hade vi inte ens vågat gå upp ur sängen efter alla larm.
http://www.metro.se/nyheter/cancerlarmen-sa-gick-det-sedan/EVHnjB!ux1u41vreWeM/
