Nyhetsbrev från din medietränare 4 juni 2020

Finns det något annat att skriva om än Covid-19? Möjligen kan vi variera med Corona eller helt enkelt: den nya pandemin… Så vi gör som myndigheterna säger: håll avståndet, håll ut!

 Krocket?

Vad ska de äldre över 70 år göra, ska de sitta isolerade hemma? Nej, säger Folkhälsan och funderar på lämplig sysselsättning som kan utföras utomhus med distans. Kan det vara boule? Nej, alltför franskt (cigaretter, croissant, calvados = ohälsa). Golf – är för snobbigt. Då föreslog Folkhälsans GD Johan Carlsson den folkliga sysslan: Krocket!

 

Sverige mobbat

När Cypern meddelade att turister nu är välkomna, men inte från Sverige, ansåg en svensk minister att svenskarna är mobbade. Sverige tycks gärna ta på sig offerkoftan då vi konstaterar att alla där ute hatar oss. Men vad har Cypern sagt? Alla är välkomna, men inte från: Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Beneluxländerna och Ryssland. Och Sverige. Det blir förstås en mer spännande rubrik med att det bara handlar om Sverige…

 

Daglig presskonferens om Covid-19 …. med mera?

Vad har MSB för roll på myndigheternas dagliga presskonferens? Har de något vettigt att säga om Covid-19? Ofta känns det som en morgonandakt som för tankarna till Martin Ljungs sång: Vi skaa klaaara av det … https://www.youtube.com/watch?v=2Ky7LYKwokU

På senare tid har MSB kidnappat presskonferensen för att tala om grillning, skogsbränder och låta Naturvårdsverket tala om naturreservat. Här ser vi hur MSB missbrukar sin ställning genom att trycka ut information som ingen efterfrågar på dessa corona-presskonferenser. Myndigheterna lever farligt nu, speciellt när dödstalen ligger på oacceptabelt höga nivåer. Detta leder till urholkat förtroende när informationen känns alltmer irrelevant. Detta bekräftas också av Sifos senaste mätningar, där regering, FHM, SoS och MSB för dykande siffror för förtroendet.

 

Tiga är guld

”Vind i ryggen för Löfven” SVTs Mats Knutson skriver i en analys: Trots en begynnande politisk debatt om Sveriges sätt att bekämpa coronasmittan tycks opinionsstödet inte påverkas för det största regeringspartiet. Tvärtom fortsätter den uppåtgående trenden för Socialdemokraterna. Sedan februari har S ökat från 23,2 procent till 31,5 procent, i SVT/Novus väljarbarometer. https://bit.ly/2U3U1gz Hur kan jag kommentera detta? Ju osynligare – desto högre förtroende = Den som inget gör – gör inget fel!

 

Tegnells tvåa och Hallengrens pekande finger

Två nyskapande (i alla fall ovanliga) intervjusvar av Anders Tegnell:

  • ”Jag vet inte, det vetenskapliga underlaget är alltför bristfälligt” Detta är den typiske vetenskapsmannens svar. Dessvärre har det av många tolkats som att mannen inte vet vad han talar om. När politiker hamnar i detta läge, brukar de istället tala om något helt annat som är irrelevant och flyr frågan. Tegnell säger som det är.
  • ”Vi kunde ha gjort bättre om vi vetat mer” Detta har tolkats som att han är självkritisk och övertolkats som att FHM haft fel i sin strategi. När han förklarar uttalandet, så trycker han på att FHM hela tiden varit öppen för ny kunskap och att de agerat därefter, men hållt sig till den ursprungliga strategin.

När socialminister Lena Hallengren får frågan om hon håller med om Tegnells analys anser hon att ”Han kan ju fortfarande inte ge ett exakt svar på vilka åtgärder man skulle ha vidtagit. Den frågan tycker jag kvarstår.” Här finns inte ett spår av ödmjukhet av typen ”om jag vetat mer”. Här har andra gjort fel. När jag hör Lena Hallengren kommer jag osökt tänka på talesättet: När du pekar finger åt någon annan, brukar tre fingrar riktas mot dig själv.

 

Kineserna blåser WHO som blåser Carlsson

I Fokus (20/5-20) beskrivs hur Folkhälsans GD, Johan Carlsson lät sig invaggas i falsk trygghet av WHO som i sin tur låtit sig luras av kineserna om att ta det lugnt och att faran för pandemin var över … varpå ett felaktigt lugnande besked gavs från Folkhälsan till svenska folket: ”Coronaviruset kommer inte att spridas i det svenska samhället under nuvarande omständigheter” sade Carlsson till SvD som dessutom uttryckte sin beundran för Kina. Varför ska vi plötsligt tro på diktaturen, enpartistaten Folkrepubliken Kina, vars ryggmärgsreflex är att till varje pris slå vakt om det kommunistiska partiets maktmonopol?

I beslutskedjan om denna pandemi har främst den svenska regeringen brustit i att skaffa sig olika underrättelser från flera håll som de faktiskt har till sitt förfogande: våra diplomater och attachéer, Sidas folk i världen, militära underrättelser, MUST, svenska företag verksamma i Kina m fl. Som någon sade: Vi lär väl inte få veta sanningen om Covid-19 förrän om 30 år i en HBO-serie.

https://www.fokus.se/2020/05/fem-fragor-om-smittspridningen-i-wuhan-som-kina-vagrat-besvara/

 

Nyhetsbrev från din medietränare 5 maj 2020

Den senaste månadens medieflöde har mest handlat om Covid-19 med allt från faktaförvanskningar, fultolkningar, deep fake, cheep fake till argument om kinesiska virusodlingar. https://www.expressen.se/ledare/varlden-maste-stoppa-kinas-virusodlingar/  Här några nedslag och lite intervju- och PR-tips.

Sex på distans?

Hört i ”Ring P1” där inringaren frågar om corona-viruset kan spridas vid sexuell kontakt, varpå programledaren Janne Josefsson svarar: ”Det är ju svårt att ha sex om man ska hålla två meters avstånd!”

”SVT agerar statstelevision i krisen”

I en debattartikel i DN 4/4-20 beskriver Björn Rosengren skillnaden mellan SVTs och TV4:as nyhetsrapportering om Covid-19. SVT förmedlar det budskap som statsmakten, regeringskansliet och etablissemanget vill nå ut med till medborgarna. Alltmedan TV4 låter fristående experter och medborgare komma till tals med kritik mot regeringens beslut och strategialternativ. TV4 var också spetsigare (hårdare) än det som sändes från SVT. När det gäller drabbade fokuserade SVT mer på personalen i den offentliga vården medan TV4 valde att fokusera på patienter och privata aktörer inom vård och äldreomsorg. Rosengrens slutsats är att SVT i tider av kris mer återgår till sin gamla roll av statstelevision som förmedlar statsmaktens budskap, medan TV4 har ett mer ifrågasättande utifrånperspektiv.

https://www.dn.se/debatt/svt-agerar-statstelevision-i-krisen-da-behovs-oppet-tv4/

 

MSB – Myndigheten för Skräck och Bekymmer?

En liten panik utbröt efter att en enhetschef på MSB började spekulera om framtida risker för dricksvattenbrist i Sverige. Detta hände på Folkhälsans presskonferens om Corona. Jag kan verkligen inte förstå MSB, som kommer med otydliga, spekulativa och alarmistiska påståenden, som skrämmer skiten ur befolkningen. MSBs enhetschef har inte synts till efter detta, utan ersatts av en dementimaskin om att faran med vattenbristen inte är aktuell, utan är en signal från myndigheten om framtida faror och hot.

 

Kan du garantera…?

Kategoriska intervjufrågor om du kan ”garantera” något, lurar in dig i en fälla, vilket oftast är journalistens avsikt. En sådan fråga ställdes av journalisten Therese Bergstedt på SVT Rapport (10/4) till en representant från Läkemedelsverket och handlade om narkosmedlet garanterat skulle räcka till alla som läggs i respirator. Givetvis kom det förväntade svaret: ”Jag kan inte garantera …” Frågan sätter den svaranden i en nästintill omöjlig situation. Min rekommendation vid den typen av omöjliga frågor är att svara: ”Jag kan garantera att vi kommer att göra vårt yttersta för att hitta säkra narkosmedel för de patienter som så behöver.” Du kan alltid garantera dina insatser – medan resultatet nästan alltid är omöjligt att garantera.

 

”Jag vet inte” – är ett bra svar

När en intervjuad inte kan svaret, brukar de använda två metoder: att undvika ge ett relevant svar, fly iväg och tala om något helt annat. Den andra (och farligare) metoden är att gissa svaret – och riskera att bli en lögnare.

Under Folkhälsans presskonferenser hör vi allt oftare svaret: ”Jag vet inte” – följt av: det är för tidigt, siffrorna är inte klara än, det finns en eftersläpning i rapporteringen, forskningsläget är osäkert … Det är alltid bättre att säga som det är: Jag vet inte – och lägga till vari osäkerheten ligger.

”Inte” är inget vidare

Drottning Elizabeth, 94: ”Vi vet att coronaviruset inte kommer att besegra oss”, sade hon i sitt tal till sin nation. Hade nog rekommenderat henne säga: ”Vi vet att vi kommer att besegra coronaviruset”, vilket visar vilken väg vi kommer att gå – inte vilken väg viruset inte kommer att gå.

 

Fem tips för bättre intervjuer via mobilen

I dessa corona-tider görs många intervjuer via mobilen. Under Folkhälsans pressträffar ser vi alltför många ”ful”-bilder på journalister som ställer sina frågor via länk med sina mobiler. Här kommer några förbättringstips för alla som syns via sin mobil:

  1. Ljuset. Sitt så att ljuset faller i ditt ansikte, undvik motljuset från fönster i din bakgrund. Komplettera med någon lampa mot ditt ansikte.
  2. Ljudet. Tänk på akustiken. Undvik eko i kala rum, hitta ställen med mycket textil eller bokhyllor som dämpar ekon. Ersätt gärna datorns, paddans eller mobilens mikrofon med en extern ”mygga” vilket kan ge ett bättre ljud istället för de inbyggda mikrofonerna.
  3. Filmningsvinkeln. Ofta får vi se lågt placerade kameror där näsborrar och dubbelhakor får en alltför stor roll. Ha istället kameran i höjd med, eller lite högre, än ögonen.
  4. Bakgrunden. Vad har du bakom dig, tavlor på sned, ostädade rum? Konstiga tapetmönster? Miljön är viktig för att ge dig rätt inramning. Här är en välfylld bokhylla en bra bakgrund och som ger en bra akustik. Tänk igenom vilka boktitlar som syns…
  5. Formatet. Placera mobilen så den filmar i liggande format. Många filmar med mobilen i stående format, vilket inte utnyttjar hela bildytan. Uppspelat på TV blir formatet smalt där den fulla bredden inte utnyttjas.

 

Flamma stolt mot dunkla …

Under flera decennier har den svenska flaggan varit en lite skämmig symbol och sågs som en unken nationalistisk symbol som ofta ersattes av parti- eller internationella flaggor. När den svenska flaggan övergavs, erövrades den istället av ”Sverigevännerna” på SD-kanten. Och när KD-ledaren lät sig flankeras av stora svenska flaggor i Almedalen, anklagades hon att ”fiska i grumliga vatten”.

Nu under covid-19, så har det plötsligt vänt: S-rosen byttes ut mot en liten svensk flagga på statsministerns kavajuppslag och presskonferenserna pryddes av en ståtlig blå-gul fanborg. Nu var det enighet av annat och där etablissemanget har återerövrat den svenska nationalsymbolen. Rätt så!

Pinsamma frågor – för vem?

Hakelius skriver en helt lysande krönika om detta ämne idag. Läs den!

/http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article20235434.ab

———————–

Kronprinsessan Victoria fick en fråga av SVTs reporter Rolf Fredriksson i samband med Förintelsens minnesdag i Auschwitz som väckt en del känslor och kritik:

”Har kronprinsessan funderat kring familjehistorien? Det finns ju släktingar längre tillbaka som var anhängare av nazisterna. Sen finns det Folke Bernadotte som med de vita bussarna räddade folk ur koncentrationslägren?”

Victoria svarar: ”Nazismen är någonting fasansfullt och det är en av mänsklighetens värsta historier. Det är en lång historia och vi har mycket information och det går att ta del av den om man önskar.”

Efter kritiken twittrar reportern: ”Lyssna på kronprinsessans svar att vi har ansvar att se informationen idag o föra diskussion. Mognare än en del andra. Och kanske bättre att barnbarnet är så engagerad antinazist i dag.”

Det verkar som de upprörda bara hört första delen av frågan som handlar om ”anhängare till nazisterna” och inte sista delen om Folke Bernadotte och de vita bussarna.

Jag anser dock att Victoria klarade av situationen, som ju var mest pinsam för reportern.

http://www.expressen.se/nyheter/ilskan-mot-svts-fraga-till-prinsessan-victoria/

Je suis hypocrite

Allt fler frågasätter dem som säger «Je suis Charlie» och vad det konkret innebär. I Sverige hade tidningen fällts för hets mot folkgrupp och i USA hade den inte överlevt många sekunder innan den dragits in på grund av rasism. Nej, åsiktskorridoren är alldeles för trång för Charlie Hebdo även i Sverige, där den effektivt hade malts ner av både höger och vänster, trots världens äldsta tryckfrihetslagar. http://www.svt.se/opinion/article2594925.svt

http://www.expressen.se/debatt/svenska-vanstern-ar-ingen-charlie-hebdo/

Hur står det till med SVTs lokala journalistik?

Under semestern i Spanien tittade jag på svtWorld, med bland annat regionala nyheter från olika delar av landet.

Jag upptäckte inte ett enda nyhetsinslag som skulle kunna vara ett resultat av något slags granskande journalistiskt arbete. Ett dagis hade blivit ”grönt” för att barnen lärt sig källsortera sina sopor, troligen hade dagiset meddelat tv-stationen. En björn hade skadeskjutits. En forskare från Umeå har konstatera att det finns ett samband mellan alzheimer och herpes. Ett museum har en utställning av en bilkonstnär som målar en tavla om dagen. Och så går det på….

Det verkar som att det mesta hade redaktionen fått genom att läsa tidningar. Jag förstår inte hur just denna journalistik skulle vara ett nödvändigt inslag i att upprätthålla demokratin. Av grävet, avslöjandet och snokandet – intet! När den lokala journalistiken ifrågasätts talar sig kåren varma för hur viktig den lokala bevakningen är och om vilka katastrofer som skulle inträffa om ingen kollar i diariet eller luskar fram spännande korrespondens … Men av diarium eller annat luskande såg jag inte ett spår av i svt:s regionala rapportering!

Jag kanske är orättvis, men det vore intressant att mäta hur många inslag som har ”journalistisk verkshöjd” och hur mycket är klippt ur tidningar och polisens dygnsrapporter.

Gränslös självgodhet i en värld omgiven av puckon

En kund klagar på ett företags utbud. En direktör svarar på klagomålen som illa underbyggda ”bara en massa tyckanden” och gör dessutom narr av kundens titel. Dessutom konstarerar direktören att kunden ”inte mäktar med att se helheten i företagets utbud”. Hur är detta möjligt i dagens kundtillvända värld, där alla företag lyssnar till kunderna, tar till sig klagomålen och ofta rättar sig efter klagomålen? Jo, därför att företaget är ett medieföretag som heter SVT.

Kritiken bemöts med en gränslös självgodhet helt utan självinsikt, det hela känns i allra högsta grad omodern och som ett eko från en förgången tid. Förvånande, speciellt nu när det är extra viktigt för mediebolag att lyssna på omvärlden, väljer SVT att slå dövörat till.

Kritiken går ut på att SVT låter politisk journalistik bli mer underhållning och sport-tv med sketcher och frågesport med försnack, själva tävlingen, eftersnack och att partiledaren inför programmet får frågan: hur känns det?

Läs ordväxlingen mellan docent Kjell Magnusson och SVTs programdirektör Robert Olsson. Vad hade hänt om ett företag svarat på liknande sätt på frågor från tex en kritisk journalist?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svt-later-politiken-bli-till-underhallning_3890174.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/docenten-missar-helheten-hos-svt_3899768.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/journalisterna-far-en-roll-de-inte-bor-ha_3906186.svd

Löfven på pall eller Reinfeldt i ett hål

Stefan Löfven gillade inte sin pall under söndagens debatt med Fredrik Reinfeldt. SVT motiverade det hela med att det skulle se bättre ut i rutan, om deltagarna var lika långa. Nu var det ju så att Löfvens pall syntes ganska bra i sändningen och gav upphov till ett intressant twitterflöde. ”Kommer han stå pall?” osv. Ett löjets skimmer lade sig över debatten och uppmärksamheten riktades mot den lilla lådan istället för statsministerkandidaterna.

Ett tips till SVT är ju annars att fixa jämlikheten ”modell S” genom att såga upp ett hål i podiet som Reinfeldt stå i. #expressen

http://www.expressen.se/nyheter/val2014/darfor-stod-lofven-pa-en-pall-under-duellen/

Slingriga svar på slingriga frågor

En kollega presenterade mig nyss som medietränare till en nyanställd på firman: ”en sån som lär intervjuade att inte svara på frågor”.

Så kan men se på det, men i själva verket är det precis tvärtom. Vad jag lär ut är att svara rakt på, kort och koncist – och framförallt: säg som det är. Det är de allra vanligaste råden till mina ”elever”. Men att det förekommer slingande svar under intervjuer, beror snarast på de slingriga frågor som journalister ställer.

I somras blev Annie Lööf intervjuad av Kristina Hedberg på SVT om Noun-affären och vem som visste vad i samband med affären. Hedberg frågade Lööf: ”Du har sagt att du hatar människor som ljuger. Vem hatar du mest: Fredrik Reinfeldt eller Maud Olofsson?”

Hur kan man svara rakt på en sådan fråga? Ska Lööf hålla sig ”i boxen” och välja ett av alternativen eller svara utvidgat på frågan? Då blir ju svaret av det slag som kan kallas för undvikande eller slingrande.

Min slutsats är att oftast är det omöjliga frågor som ger upphov till undvikande svar. Då gäller det att ställa sig utanför själva intervjun och recensera situationen. ”Men det är ju en omöjlig fråga att svara på, så som du formulerar det. Jag vill säga följande …”

Som man ropar får man svar.

Jobbdebatten i SVT

Häromkvällen kunde vi se ett haveri från SVT, men en debatt som var okunnigt och orutinerat modererad. Undrade just om de ordinarie programledarna hade akterseglats och lämnats kvar i Almedalen. Lite ovanligt känslosvall fick vi dock se från politikerna när Ali Esbati (V) talade om RUT som ”tjänstefolk” och Martin Ådahl (C) gick i taket. Vet inte riktigt vem som vann just denna replikväxling – se själv. http://www.svt.se/nyheter/val2014/centertoppen-ta-tillbaka-det