Att inte svara borde vara brott mot offentlighetsprincipen

DN avslöjade ett upprop från 261 opolitiska tjänstemän, som oroade sig för att regeringskansliets värdegrund skulle hotas efter att Stefan Löfven röstats bort som statsminister. UD-chefen som organiserade uppropet ville inte kommentera saken. Vilket ju är en ganska märklig inställning till sitt uppdrag och sina uppdragsgivare – oss skattebetalare. På något sätt borde ju en tjänstemans svar i en intervju vara en del i offentlighetsprincipen. Såhär såg det alltså se ut när en tjänsteman i den offentliga förvaltningen intervjuas av DN (2018-10-12):

I er mejlkonversation framstår det som att du är initiativtagare, eller i alla fall leder det här arbetet. Hur ser du på det?

– Det vill jag inte svara på.

Du skriver i ett mejl till initiativtagarna där du kallar er för ”förtruppen”. Vad menar du med det?

– Det vill jag inte svara på.

När ni går igenom vilka personer som ska kontaktas så skriver du att det på listan finns en del ”influencers”. Vilka menade ni då?

– Det vill jag inte svara på.

Hur ser du på anklagelserna om att det här skulle röra sig om en socialdemokratisk kampanj?

– Det är befängt och underligt. Av det enkla skälet att alla är opolitiska tjänstemän som har undertecknat det.

Vad har du själv för kopplingar till Socialdemokraterna?

– Det tänker jag inte svara på.

Skulle det inte vara lättare för dig att resonera eller bemöta den bilden som ges? Man säger att det här är ett helt opolitiskt brev som skrivs av opolitiska tjänstemän. Men så som det framstår så leds arbetet med utskicket av dig, som har nära band till Socialdemokraterna?

– Nej, jag tänker inte svara på det.

https://www.dn.se/nyheter/politik/ud-chefen-som-ledde-namninsamlingen-det-var-inget-upprop/

Är regeringen vinnare eller förlorare i klaveret?

När utrikesminister Margot Wallström hade ett resonemang i riksdagen tog hon upp Mellanösterns konflikter mellan Palestina och Israel och nämnde ”utomrättsliga avrättningar”. Givetvis tog det hus i helsicke och Israels premiärminister och deras hela diplomatiska maskineri drog igång. MW blev intervjuad i SVTs Agenda av Mats Knutson och hon lyckades slingra sig eftersom intervjufrågorna var snirkliga och invecklade – vilket gav MW möjlighet att vara lika snirklig tillbaka. Det tråkiga var att Mats Knutson aldrig ställde de korta och nödvändiga frågorna: ”Vem utför utomrättsliga avrättningar? När skedde dessa?”

Efter detta kände sig regeringen och Utrikesdepartementet gå ut med en förklaring, med bl a följande stycke:

”Det är mot denna bakgrund olyckligt att svenska regeringsföreträdares uttalanden om situationen i Mellanöstern missuppfattas och ges orimliga proportioner. Den senaste missuppfattningen gäller fredagens interpellationsdebatt i riksdagen. Utrikesministern sa inte, vilket påståtts, att utomrättsliga avrättningar förekommer i Israel, utan förde ett principiellt folkrättsligt resonemang om rätten att försvara sig och om vikten av proportionalitets- och distinktionsprincipen.

Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog, utan att behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Och det är olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.”

http://www.regeringen.se/uttalanden/2015/12/uttalande-av-statsminister-stefan-lofven-och-utrikesminister-margot-wallstrom-med-anledning-av-utvecklingen-i-israel-och-palestina/

Nåväl. Jag har fått lära mig att en vinnare säger: ”Jag har inte uttryckt mig tillräckligt klart” – medan en förlorare säger ”Du missförstår mig”. Ganska klart vilken kategori vår regering tillhör.

Fortfarande väntar jag på svaret på vilka ägnat sig åt ”utomrättsliga avrättningar”. Vem/vilka och när?

När sedan statsminister Löfven gick ut och sade att knivdåden mot israeler inte är terrorism. Men en stund senare ändrade han sig och sade att det var det…

En gammal lärdom är ju att om du trampat i klaveret, stå kvar! För om du kliver ut låter det lika illa som när du klev i.

Röda missar krävde blåblodig omplåstring

Vad skrev kungen, vad sade von Sydow?

För att plåstra om de skadade diplomatiska förbindelserna mellan Saudi och Sverige skickade den socialdemokratiskt ledda regeringen adelsmannen Björn von Sydow till Saudi med ett brev från den svenske kungen. Vad som sades i mötet och vad som stod i kungens brev är under diplomatisk sekretess. Under UD:s presskonferens i lördags upprepade utrikesministern ett inövat: ”Vi har kunnat reda ut missförstånd om att vi skulle ha kritiserat islam eller förolämpat den saudiska staten.”

Men eftersom inget sades om brevets innehåll eller det muntliga budskap är det väl fritt fram för oss andra att fylla tomrummet med egna spekulationer.

Vad sägs om: Vi vet ju hur kvinnor är … Låt oss med anor reda ut det här, oss män emellan.

Eller nåt sånt…

http://www.dn.se/nyheter/politik/saudikrisen-ar-over-bagge-landerna-vann/

UDs ”smäll-i-dörrar-diplomati”

Många gånger måste jag bekämpa min första naturliga instinkt: att lämna rummet med en kraftig smäll i dörren när jag blir förbannad. Det är en dum instinkt, för det gör det mycket svårare att sedan komma tillbaka in i rummet, be om ursäkt, reparera skadan för att ta sig vidare. Att vara diplomatisk är att vara tvärtom, att hela tiden hålla huvudet kallt, tänka sig för och värna om gemensamma intressen. Därför är det dumt av stater att kalla hem sina ambassadörer vid upplevda oförrätter. Israel gjorde det och Saudi gjorde det nu. (Israel har i tysthet återinsatt sin ambassadör efter en månad.)

Men även om motståndaren agerar med temperament, finns det ju även ett ansvar för den andra parten att i första läget inte uppträda provocerande. Tänka sig för, vad blir konsekvensen av mitt agerande osv. Var det klokt av Sverige att agera på ett sådant sätt, där man visste att reaktionen skulle bli den spontana? På vilket sätt har Sveriges intressen i världen stärkts av den senaste tidens internationella utspel? Vart har alla balanserade diplomater tagit vägen? Håller de som bäst på med att försöka översätta vad ”feministisk utrikespolitik” heter på olika språk och vad det egentligen betyder?

Tror att det är ett slags rekord som UD nu har: att vara osams med både israeler och araber – samtidigt. Det har nog inga andra diplomater lyckats med.

Diplomatiskt språk och journalistik

Hur ska följande tolkas: ”Inga svenska plan skulle landa på estniskt territorium, och detsamma gällde Finland.” Expressen gjorde en rubrik på detta som känns ganska avlägsen: ”Wallström gick med på Putins krav – JAS-planen stoppas.” Kanske var det citerade PM:et från UD korrekt, men det diplomatiska språket kan lätt tas ur sitt sammanhang och misstolkas. Kabinettssekreterare Annika Söder borde ju givetvis på fint medieträningsmanér ha svarat något mer självständigt på ryske ambassadörens fråga om svenska plan kommer att landa i Estland under den förestående övningen: ”Ryssland har inget med att göra var Sverige övar och landar, det bestämmer vi själva som suveräna stater.” Typ. Nu har det korrekta men oförsiktiga uttalandet orsakat en förtroendekris för UD.

http://www.expressen.se/nyheter/wallstrom-gick-med-pa-vladimir-putins-krav/

http://www.dagensps.se/artiklar/2015/02/16/98721680/index.xml?referred_from=/nyhetsbrev/ps-morgon-kvall/2015/02/16/14204210/index.xml

Ministerpost blev magplask

Lördagens förstanyhet på Ekot var att Stefan Löfven frågat Göran Persson om han ville bli utrikesminister. Direkt efter startade diskussionen om en eventuell come-back för GP. Dessutom roade sig många twittrare att fundera på vilka andra som kunde vara tänkbara kandidater i en kommande S-regering. Sedan var det förstås synd om Margot Wallström, som bara fick fredagen i rampljuset för att än en gång petas av GP. Även Håkan Juholt kunde vara aktuell som kulturminister.

Varför allt detta?  Var det för att dra bort uppmärksamheten från Fredrik Reinfeldts sommartal, eller var det för att skapa uppmärksamhet för GPs sommartal i Grillby (vem bryr sig om Grillby?).  Eller var det för att skära bort borgarnas skrämselargument om att Sjöstedt kunde bli utrikesminister.

Ekots Tomas Ramberg säger sig dock ha använt formuleringen att Löfven kommer att kontakta GP ”i händelse av en S-seger”. Därifrån är ju steget ganska långt till det nyhetsflöde som uppstod.

GP själv sade något om att han var intresserad bara om han fick ta med sig korna till UD. Varpå Carl Bildt sagt: ”Jodå, kor på UD skulle ju förvisso vara en förändring. Mer idisslande. Mindre twittrande. Alltid gläder det någon”

Nyheten som började stort, blev enligt Löfven ett magplask. Men vem vet?