Minskar tv-publiken eller ökar licensskolket?

Radiotjänst meddelar att det är 20 000 färre som betalar tv-licens. Detta förklaras med att tv-innehavet i hushållen minskar. Samtidigt meddelar andra källor att vi tittar allt mer på skärmar. Har antalet licensskolkare ökat eller är public service-utbudet allt mindre relevant? Frågan är om inte Radiotjänsts betalningsmodell blivit allt mindre relevant.

Om någon skulle komma på tanken att idag starta public service radio och TV, hur skulle då betalningen och finansieringen gå till? Är det någon som tror att man skulle skapa ett inkassobolag och lägga det i Kiruna och ha spanare ute för att pejla in dem som ”skolkar” från avgiften? Nej, de skulle givetvis göra det till en betalkanal, precis liknande dem som vi redan har. Betala och titta. Om du inte betalar så kan du inte ta del av utbudet.

Problemet skulle då vara att alla inte skulle betala och därmed ligga utanför mottagarnas skara och därmed inte kunna ta del av public service-utbudet.

Men dagens konstruktion – en obligatorisk mottagarlicens och inte en skatt. Men där alla förväntas och förutsätts betala denna licens. Det är troligen en kvarleva från en tid då det inte fanns tekniska möjligheter att ha ett betal-tv-system.

Hur skulle det då se ut om SVT/SR/UR skulle finansieras av ett betalsystem? Troligen ett rättvisare system och framförallt en större medvetenhet inom SVT/SR/UR vad det innebär att vara i folkets tjänst med ett relevant utbud. Slutsatsen är att skrota licensen och införa ett modernt betalsystem.

Skrota licensen och gör om SVT till betalkanal

Vad sägs om att låta SVT sända kodade program, där endast de som betalat TV-licensen på 2 076 kronor/år kan se programmen? Det skulle alltså vara valfritt för publiken: betala och titta. Betalar du inte, får du inte se SVT-programmen. Precis som på andra betalkanaler: Netflix, HBO och liknande.

För den som inte vill betala, får nöja sig med gratiskanalerna (TV3, TV4 och liknande) där reklamen betalar för ditt tittande.

SVTs nuvarande system känns föråldrat och inkonsekvent, att programmen tillgängliggörs som public service – där alla kan se, trots att många inte betalat den obligatoriska avgiften. När systemet infördes, fanns ju inte de system för kodade program som är möjliga idag. Istället infördes ett dyrt och personalkrävande system med kontrollanter som sprang omkring med antenner i bostadsområdena.

Ett kodat public service skulle skapa ett renare system, där den som vill betala får del av programutbudet och den som inte vill betala, slipper. Detta skulle också vara ”apparatoberoende” – vi skulle slippa diskussionen om någon tittar på SVT via sin dator eller padda – vilket ju varit uppe i domstol nyligen. Vi skulle också slippa jakten på licensskolkare.