Kategori: Journalistik

Stor händelse – men vem behöver lååånga direktsändningar?

När något stort händer, som på Drottninggatan, har vi vant oss vid direktsändningar i alla kanaler. Förutom SVT och TV4 har även tidningarna ständigt pågående tv-sändningar. Visst får vi veta saker direkt, men för det mesta går sändningarna på tomgång.

De flesta inslagen bygger på frågan ”hur känns det” och rykten/spekulationer – men mycket lite fakta. Vad tusan ska en person svara på hur det känns när men precis sett blod och död? I det läget önskar jag att personen lite ouppfostrat svarar: ”Var tror du, var är det för djävla fråga?” Dessutom såg vi hur journalister jagar personer som sagt att de verkligen inte vill vara med på tv. Men här jagas det stora journalistpriset!

Det verkar ligga en ära i att ha låååånga direktsändningar. Men frågan är om det är det bästa vi i publiken vill ha. Vore det inte bättre att ha täta koncentrerade nyhetssändningar? Jag vill ha bra redigerade med eftertanke – istället för att koka soppa på en spik, sprida sådant som helt enkelt inte var sant, rena rykten.

Tobés SJ-kort

Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé använde bonuspoäng intjänade på SJ med att lösa in dem mot vin och chips. Vet inte vilket som upprörde mest – om det var vindrickandet, chipsen eller att nyttja ”skattebetalarnas” poäng. Men tilltaget resulterade i anklagelser i media om fiffel, brott mot riksdagens regler samt krav på hans avgång. Men nu har en chefsåklagare beslutat lägga ner förundersökningen om brott eftersom Riksdagen inte lidit någon ekonomisk skada. Det är långt mellan ”folkets moraliska domstol” och lagen. Men nog har politiker i allmänhet och möjligen Tobés lever lidit skada av det hela.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6665737

Journalister ”På spåret” underhåller

Alla fyra finalister i ”På spåret” var journalister. Kanske kan även programledarna kalla sig för journalister … Gillar själv programmet, men urvalet av deltagare ger ju en tankeställare. Journalister ägnar sig allt mer åt underhållning och allt mindre till att vara ”demokratins stöttepelare” genom att upplysa, ifrågasätta, spegla viktiga händelser i vår omvärld – så att vi som medborgare kan fullgöra vårt uppdrag vid valurnorna vart fjärde år.

En annan reflektion runt Resuméartikeln (se endan), när en av deltagarna säger: ” Det är alltid så hemskt att se sig själv”. Under mina medieträningar brukar deltagare säga samma sak, brukar svara dem med ett leende: ”Du ser dig själv relativt sällan. Tänk på vilken plåga du utsätter din omgivning för som hela tiden tvingas se dig!” Frågar mig hur den uppväxande iPhone-generationen kommer att förhålla sig till sin egen bild…

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/03/03/journalisttatt-i-pa-sparet-finalen/

Kritik, men inget åtal. Olämpligt, men inte brottsligt

Visst minns vi alla ”Vi har fått en helikopter anpassat för svenskt klimat, som ofta är rent arktiskt…” upprepat ett flertal gånger i samband med att Uppdrag Granskning synade Sjöfartsverkets upphandling av helikoptrar. Visst verkade det skumt att det italienska bolaget skulle leverera flygetygen. Många märkligheter radades upp av de grävande journalisterna. Skuldfrågan kändes självklar för oss i publiken. Vi hade ju inget annat att gå på. Men märkligt nog har förundersökningen nu lagts ned om misstänkta oegentligheter runt Sjöfartsverkets upphandling av räddningshelikoptrarna!

Det intressanta med tidningen ”Journalistens” rubriksättning är: ”Allvarlig JO-kritik mot Sjöfartsverket” och ingressen inleds med: ”Justitieombudsmannen riktar nu allvarlig kritik mot Näringsdepartementet och Sjöfartsverket för att man mörkat allmänna handlingar…”

Ja, jo. Visst har verket agerat fel, men inte så mycket att det är brottsligt. Just den lilla faktabiten hade varit värd att lyfta upp till rubrik och ingress. För publikens skull.

http://www.journalisten.se/nyheter/allvarlig-jo-kritik-mot-sjofartsverket

Enkelt att göra det svaga passiva språket mer kraftfullt och aktivt

Lyssnade på en nyhet på SR Ekot idag. Det handlade om ett skogsbolag som är misstänkt mutbrott. Det misstänkta bolagets talespersoner använde det juridiskt präglade passiva och defensiva språket som är svagt och defensivt. Men det är enkelt att göra ett mer kraftfullt intryck genom att formulera sig lite annorlunda.

Exempel: ”Vi har ingen anledning att sluta jaga”.

Ett kraftfullare sätt vore: ”Vi kommer givetvis att fortsätta jaga”

 

Eller: ”Han är ju övertygad om att varken XXX eller YYYY själv har gjort någon överträdelse.”

Bättre: ”Han själv är övertygad om att både XXX och YYY självklart agerat rätt och helt efter de regler som gäller”

 

I journalistiska sammanhang gäller det att frigöra sig från det juridiskt präglade språket, eftersom jurister inte jobbar med kommunikation, de jobbar med riskminimering.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6617178

I SvD finns en artikel om samma sak, där säger en av de inblandade föredömligt: ”Vi anser att vi har skött allt till punkt och pricka.” Men dessvärre är rubriken: ”Jag har inget att skämmas för”

Anna Kinberg Batra, Peter Rawet och Sean Spicer

Anna Kinberg Batra

”Det är svårt att känna entusiasm för en politisk ledare som konsekvent låter bli att svara på frågor från journalister. När Anna Kinberg Batra ställs inför besvärliga frågor, är det snarare regel än undantag att hon att pratar runt med svårbegripliga fraser i stället för att ge ett rakt svar”. Detta skriver Gabriel Romanus i en debattare i Expressen: http://www.expressen.se/debatt/lat-en-liberal-leda-alliansen-i-stallet/

Moderatledaren Anna Kinberg Batras svarsteknik lämnar mycket övrigt att önska. Även om hon till slut kommer fram till ett relevant intervjusvar – irrar hon först runt i retoriken vilket gör att lyssnaren ändå får intrycket att hon flyr frågan. I Agenda (22/1) blev faktiskt Camilla Kvarfort till slut förbannad på AKB: ”Varför vill du inte svara på frågan?!”

Men det är klart, det är ju svårt att svara enkelt på sådana här frågor:

– Är det inte längre viktigt att isolera SD, pga deras människosyn?http://www.svtplay.se/video/11935042/agenda/agenda-22-jan-21-15?start=auto

 

Peter Rawet

Det är inte bara svårt att svara på intervjufrågor – minst lika svårt är det att ställa frågorna. Det visade SVT:s Peter Rawet i samband med Trumps ”inauguration” där han ställde de mest märkliga frågorna som var så långt man kunde komma från SVTs ledord: ”opartiskhet och saklighet”. Även om jag inte gillar Trump – så känns frågorna fel… Och engelskan ska vi inte tala om. Skicka mannen på intervjukurs och varför inte en nybörjarkurs i engelska

https://www.youtube.com/watch?v=267O8jmwtsU

 

Sean Spicer och Vita Husets ”alternativa fakta”

Visst kan hånet mot Vita husets uttalande vara befogat. Just att ordet ”fakta” nu fått en relativ betydelse är ju något nytt. Annars har vi ju hört uttryck som ”min utgångspunkt är…” eller ”min syn på saken är…” – vilket ju kan vara helt legitimt och beror ju på vilken roll man har, tex synen på rikets budget och skattenivåer – vilket ju beror på vilken ideologi man företräder. Får mig att tänka på Jack Nicholsons rollfigur säger i filmen ”Galen i Kärlek”: ”Jag har aldrig ljugit för dig. Det har alltid varit en version av sanningen”. Men om det handlar om antal personer som deltagit på ett evenemang är det ju lite svårt att se det som ”alternativa fakta”.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vita-huset-om-publiken-vi-gav-alternativa-fakta/

Visst ska man säga ifrån mot pressens korkade, insinuanta och elaka frågor. Men att vara tuff mot media är inte samma sak som att vara fientlig, något som Vita husets pressisar tycks anse. Vi får väl se om uppförandet kommer att smitta av sig till hur svenska politiker hanterar pressen. Alltför kamratliga relationer är inte bra – men heller inte rent fientliga. Vi får väl se hur lång presschefen Sean Spicers period blir. Period.

https://www.youtube.com/watch?v=r2ewy0uNmgQ

 

Vi lever i förvirringens tid

Har ni sett kille på gatan som har en pappersboll som han föser mellan tre tändsticksaskar? Publiken ska gissa under vilken ask bollen ligger och satsa en slant. Killen har sina kompisar bland publiken som satsar och vinner hela tiden. Man när någon annan satsar kommer förlusterna. Ibland låtsas killen klumpigt missa bollen, men det är ett trick. Spelaren tror sig ha sett under vilken ask bollen låg, men si, det var bara ett spel som lurade ögat.

Ryska turister sägs ha åkt runt på Gotland med rysk-registrerade bilar och frågat ut svenska militärer vad de sysslar med och vilka förband de tillhör. Svensk militär rapporterar om händelserna i media. Detta ger upphov till en diskussion om ryskt spioneri och att deras aktiviteter mot Sverige har ökat. Sedan kommer kritiken med förnuftsmässiga argument:

  • Är det rimligt att ryssarna gör så?
  • Vad kan ryssarna vinna på att agera på detta sätt?
  • Vad kan de få fram, som inte redan läst i öppna källor och i svensk press?
  • Inte särskilt troligt att det skulle röra sig om spioneri eller ovänliga aktioner från ett grannland.
  • Är inte militären ute för att öka sin budget (särintresset)?
  • Det måste vara ett utslag av russofobi… (psykiatrisk diagnos)

Ryssland och Sovjet har en lång tradition av att genom vilseledning underminera andra länders myndigheter, militär och media. Deras term för detta är maskirovka. Detta var troligen syftet, från första början, med de ryska bilarna på Gotland = Att agera klumpigt för att ifrågasätta militärens trovärdighet. Vilseledning och förvirring. Trovärdigheten har sjunkit för Sveriges media och myndigheter.

1 – 0 till Ryssland.

Alltid polisens fel!

Bilbränder i Malmö. Polis intervjuas (SVT Rapport 19/9-16. Se 9:05 in i programmet). Reportern tycks vilja få fram att det är polisen som provocerat fram bränderna genom att de gripit kända kriminella.

”Så det är en konflikt mellan dem och polisen?”

”Nej vi ingriper och gör vårt jobb och det stör givetvis dem…”

Reportern vill ändå få fram att bränderna är en markering mot polisen. Men polisen säger att det ändå är den enskilde bilägaren som drabbas. Reportern håller sig kvar och undrar om polisen verkligen gjort allt för att hindra denna motreaktion och bilbränderna, eftersom polisen förutsett vad som skulle hända. Att bilar för 100-tusentals kronor förstörts (troligen familjens dyraste tillgång) är en ointressant för reportern. Det tycks vara viktigare att sätta dit polisen och inte bilbrännarna!

http://www.svtplay.se/video/10241573/rapport/rapport-19-sep-19-30?info=visa

DNs Croneman har förstått vitsen med medieträning

DNs sportkrönikör Johan Croneman frågar sig varför svenska fotbollsspelare är så starkt misstänksamma mot media och verkar tro att reportern är ute för att döda och säger helst ingenting. De har tydligen fostrats av sina agenter till att inte säga flaska för då får man bara taskiga rubriker och dålig publicitet vilket stör imagen och det påverkar sponsorerna och reklamintäkterna och lönen. Däremot konstaterar Croneman att NHL-spelare verkar vara extremt medietränade, proffsiga och duktiga på att hantera media och har fattat att kontakten med fansen och publiken i stor utsträckning går via press, radio, tv, och alla typer av sociala medier, och att man därför visar journalister rätt stor respekt.

Det är glädjande att Croneman upptäckt vitsen med god medieträning. Den är till nytta för publiken, för media och för den tränade. Tack för det!

http://www.dn.se/sport/johan-croneman-henrik-lundqvist-rena-drommen-att-intervjua/

Hillary, säg som det är! Du är en stark kvinna som inte bäddar ner sig i första taget

Lunginflammation kan vara allvarligt, men ännu allvarligare är att inte säga som det är – att dölja sanningen. Det har Hillary Clinton fått erfara.

I många konsultsituationer kommer frågan upp: Vad ska vi säga?

Det tuffaste rådet från rådgivaren: Säg som det är!

Sanningen kan göra ont, men att dölja sanningen kan försätta dig i en ännu värre situation.

Att inte säga som det är, kommer att flytta över fokus från en lunginflammation till att bli en fråga om trovärdigheten. De som inte säger som det är, hamnar lätt i en lögnarsituation och en kris kommer att förvärras. En president som kan botas med penicillin kan vi nog stå ut med, men inte med en president som ljuger eller undanhåller sanningen.

Det är synd att Clintons stab missade att hantera detta.

Vad ska då Hillary säga?

De tänkte säkert: … det kanske går över, ingen märker något…

Men nu när det ändå kom ut vore det lämpligt att ladda om med nya budskap. Då gäller det att välja något som hennes motståndare inte kan matcha, vad sägs om: ”Vi kvinnor går inte och lägger oss vid minsta sjukdom, så som män brukar göra!”