Nyhetsbrev från din medietränare, oktober 2022

2022-10-24

Mediefloden strömmar på allt snabbare, så det är svårt att hinna med. Men en del intressanta klunkar fastnar och är värda att kommenteras, trots min nuvarande politiska depression när det i valet gällde att inte att välja det parti man gillade mest – utan välja det parti man ogillade minst.

Juridik eller journalistik

När Swedbanks förra VD står inför rätta för bland annat grovt svindleri i Baltikum lyfte försvaret upp frågan om medias roll i avslöjandena kring affären. Har Uppdrag Granskning vilselett svenska folket och åklagaren vars åtal byggde på medieuppgifter?

Var finns Finansinspektion, Ekobrottsmyndighet och polisväsende? De tycks inte på eget initiativ ha undersökt brottsmisstankar – utan väntar på att media ska gräva fram bevis som sedan ligger som underlag för åtal och domstolsförhandlingar. Likväl som banken ställs till svars, bör också de rättsvårdande myndigheterna granskas för sin brist på aktivitet och förmodade passivitet.

Retoriska krumelurer

Det är alltid uppiggande att höra fyndiga retoriska krumelurer, sådana som man kommer att minnas.

  • ”Det vi har sett är fyra resultatlösa veckor som lägger grunden för fyra resultatlösa år. Sverige ser ut att få en regering som ägnar kraft åt interna problem i stället för att lösa Sveriges problem”, sade Magdalena Andersson vid en pressträff i väntan på att Ulf Kristersson skulle bilda sin regering. En eloge till hennes talskrivare.
  • När Liberalernas Johan Pehrson skulle beskriva Tidö-avtalet sade han att det var ömsom ”salt och sött”. Bra formulering, men problemet var att han sade det så många gånger, att det tappade i värde. Annars påminner sött och salt mest om mitt favoritgodis, Gott o blandat.
  • Natos Jens Stoltenberg och USA:s utrikesminister Antony Blinken hade fina krumelurer i olika varianter: ”Om Putin slutar, slutar kriget. Om Zelenskyj slutar, slutar Ukraina att existera.”

Finskt klarspråk om Ukraina

– What’s the way out of the conflict?

– The way out of the conflict, is for Russia to leave Ukraine. That’s the way out of the conflict. Thank you…, svarade den finska premiärminister Sanna Marin.

Kort och hett om Putin

Den estniske utrikesministern Urmas Reinsalu, fick en fråga av DW, Deutsche Welle:

– Would you see Vladimir Putin go to jail?

– To hell.

Desarmering 1: Hilma i pappas film

Befriande ärlighet från skådespelerskan Tora Hallström när hon säger: ”Det är klart att jag fått rollen för att pappa är regissören.” Något liknande från mamman, Lena Olin, har jag inte hört om sina roller i Lasse Hallströms filmer. Toras uttalande kan ju vara det vi kallar för ”desarmering”, dvs att förekomma obehagliga frågor med ett eget offensivt påstående.

Desarmering 2: Vandel i garderoben?

Eftersom ordet vandel förekommer i den nya regeringsdeklarationen har det givetvis diskuterats i media. Hur ska man kunna bedöma om en person lever ett skötsamt liv, när vi lever i en demokrati? Kan det leda till diskriminering och hur kommer det att fungera i praktiken och kan det leda till en godtycklig tillämpning? Tja, media tycks själva veta vad vandel betyder när de nya ministrarna utfrågas om sina lik i garderoben. Svaren från ministrarna blir som ett slags desarmering och syndabekännelse på vad de har i garderoben:

”Som folk är mest… kört för fort och åkt dit… ”

”Ett ganska tråkigt liv, alltså”, är journalistens slutsats.

Vandel skulle alltså vara tecken på ett tråkigt liv.

 

Desarmering 3: Tillbaka kaka

SR P1:s eminenta ”Medierna” tog upp vandeln som en ”tillbaka kaka” dvs journalister utfrågades om deras skelett i garderoben. Det möttes mest av fniss och att försyndelserna hade skett i förgången historisk tid. Dessutom tyckte flera att det mest handlade om trams och att det sänkte förtroendet för media.

 

Slöja på och av

Reklamen är trendkänslig och känner av det politiskt gångbara och mångfaldsmässigt korrekta. Ofta reagerar reklambyråerna snabbare än opinionen. Reklambyråerna och företagen vill visa upp en varierad skara av modeller, med olika härkomst och med olika accessoarer. Men när iranska kvinnor började slita av sig slöjorna i Teheran, kändes reklamens mångfaldsbudskap mossigt. Matleverantören Mathem drog snabbt tillbaka sin annons med en slöjbeklädd kvinna efter omfattande kritik.

 

Politisk service eller publik service?

Moderata kulturministern Parisa Liljestrand, fick frågan: Ska public service uppdrag bli smalare? – ”Det får vi återkomma om, jag tycker att public service ska värnas, att finansieringen ska kvarstå och att det är viktigt att vi ser public service som en samhällsnyttig och samhällsviktig funktion.”

Varför ska politiker ha någon åsikt alls om saken? Bör inte PS själv bestämma om programutbud och finansiering? Ett sätt att slippa det politiska och statliga oket är att övergå från skattefinansiering till att bli betalkanal, enda sättet att värna om den oberoende journalistiken, precis som för resten av media.

 

Kontakt

Om du har behov av medieträning, krisråd eller föreläsning om dessa ämnen, når du mig på: mart@maandi.se

Efterlyser ett mer kraftfullt offensivt språk, Kristersson!

Hur formulerar M sitt budskap? Är det kraftfullt offensivt eller svagt och defensivt? Hittade nyligen ett exempel på hur Moderaternas budskap är höljt i dunkel i rubriken i ett inslag från Sveriges Radio Lyssna på radioinslaget här

M: Lika skatt för lön och pension inte viktigast” här beskriver rubriken bara det som inte är viktigt. Vad som däremot är viktigt nämns inte! Här kan ju journalistens redigering ha påverkat skrivningen och att Ulf Kristersson uttryckt sig klarare, men jag är tveksam (han har inte visat detta tidigare). Ulf Kristersson fortsätter med att kritisera S för att kopiera M:s skattesänkningar.

” – Att skatten blir lika är inte det viktigaste. Jag tror till exempel inte att Socialdemokraterna över huvud taget hade kommit på idén att sänka skatten för några pensionärer alls om inte vi hade gått före och sänkt skatten för dem som jobbar, säger Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson.”

Här får vi fortfarande inte veta vad M vill. Utan Kristersson fortsätter med sin intrasslade stil med negationer – istället för att ha offensiva formuleringar. I slutet av artikeln ger journalisten en sammanfattning och låter Kristersson avsluta med ett citat:

”Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson vill sänka skatten både för dem som arbetar och för pensionärer.  – Ja, vi kommer sänka skatten i den kommande budgeten med samma inriktning som Socialdemokraterna har, men vi tycker också att det är viktigt att sänka skatten för människor som jobbar så att fler människor jobbar och blir skattebetalare.”

Mitt förslag till Ulf Kristersson: ”M vill sänka skatten för alla. För både pensionärer och de som jobbar”

Ekots trovärdighet havererar

På fredagseftermiddagen beskrev Ekot M-politikern Ulf Kristerssons politiska karriär med betoning på hans misslyckanden. Efter att Ekot kritiserats för detta, tog de bort inlägget och motiverade det med att den varit felaktigt formulerad och inte kollats tillräckligt av redaktörerna. Vidare sade de att det fanns skäl att ifrågasätta ordvalet och urvalet av fakta i publiceringen och därför tog de bort den så snart det gick.

Problemet med Ekots attityd är att de saknar självinsikt och förminskar frågan till att texten varit felaktigt formulerad, ett litet stavfel som inte kollats tillräckligt och att de ifrågasätter sitt eget ordval och urval av fakta. Om de bara tar bort texten, så är problemet ur världen. De inser tydligen inte att de faktiskt uppför sig helt tvärtom mot deras egna ledord: ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.”

Intressant att se hur Ekots agerande försvarades från vänsterkanten – är det ju sådana vänner som Ekot minst av allt behöver just nu.

Läs Ekots förklaring

 

SR Ekots fladdrande är ryggradslös journalistik

När Stefan Löfven skulle bli partiordförande presenterade Ekot en lista över hans meriter och egenskaper, uteslutande positivt. När Moderaternas kandidat till partiledarposten, Ulf Kristersson, presenterades av Ekot blev det mest negativa saker som listades. Efter en del protester beklagade Ekot sin publicering och tog bort listan.

Men Löfven hade ju inte haft någon ren politisk karriär bakom sig – och hade inte granskats på samma sätt som Kristersson, som varit med i politiken länge.

Var listan verkligen fel? Kan vi verkligen jämföra dessa två personers ”CV” på detta sätt. Det är klart att vi måste ställa frågorna:

Varför publicerar Ekot en sådan lista?

Varför tar de bort listan efter kritik?

Det ska alltså löna sig att klaga – är det så vi ska tolka saken?

Var finns den publicistiska ryggraden?