Tagg: Mats Knutson

Nyhetsbrev från din medietränare 4 juni 2020

Finns det något annat att skriva om än Covid-19? Möjligen kan vi variera med Corona eller helt enkelt: den nya pandemin… Så vi gör som myndigheterna säger: håll avståndet, håll ut!

 Krocket?

Vad ska de äldre över 70 år göra, ska de sitta isolerade hemma? Nej, säger Folkhälsan och funderar på lämplig sysselsättning som kan utföras utomhus med distans. Kan det vara boule? Nej, alltför franskt (cigaretter, croissant, calvados = ohälsa). Golf – är för snobbigt. Då föreslog Folkhälsans GD Johan Carlsson den folkliga sysslan: Krocket!

 

Sverige mobbat

När Cypern meddelade att turister nu är välkomna, men inte från Sverige, ansåg en svensk minister att svenskarna är mobbade. Sverige tycks gärna ta på sig offerkoftan då vi konstaterar att alla där ute hatar oss. Men vad har Cypern sagt? Alla är välkomna, men inte från: Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Beneluxländerna och Ryssland. Och Sverige. Det blir förstås en mer spännande rubrik med att det bara handlar om Sverige…

 

Daglig presskonferens om Covid-19 …. med mera?

Vad har MSB för roll på myndigheternas dagliga presskonferens? Har de något vettigt att säga om Covid-19? Ofta känns det som en morgonandakt som för tankarna till Martin Ljungs sång: Vi skaa klaaara av det … https://www.youtube.com/watch?v=2Ky7LYKwokU

På senare tid har MSB kidnappat presskonferensen för att tala om grillning, skogsbränder och låta Naturvårdsverket tala om naturreservat. Här ser vi hur MSB missbrukar sin ställning genom att trycka ut information som ingen efterfrågar på dessa corona-presskonferenser. Myndigheterna lever farligt nu, speciellt när dödstalen ligger på oacceptabelt höga nivåer. Detta leder till urholkat förtroende när informationen känns alltmer irrelevant. Detta bekräftas också av Sifos senaste mätningar, där regering, FHM, SoS och MSB för dykande siffror för förtroendet.

 

Tiga är guld

”Vind i ryggen för Löfven” SVTs Mats Knutson skriver i en analys: Trots en begynnande politisk debatt om Sveriges sätt att bekämpa coronasmittan tycks opinionsstödet inte påverkas för det största regeringspartiet. Tvärtom fortsätter den uppåtgående trenden för Socialdemokraterna. Sedan februari har S ökat från 23,2 procent till 31,5 procent, i SVT/Novus väljarbarometer. https://bit.ly/2U3U1gz Hur kan jag kommentera detta? Ju osynligare – desto högre förtroende = Den som inget gör – gör inget fel!

 

Tegnells tvåa och Hallengrens pekande finger

Två nyskapande (i alla fall ovanliga) intervjusvar av Anders Tegnell:

  • ”Jag vet inte, det vetenskapliga underlaget är alltför bristfälligt” Detta är den typiske vetenskapsmannens svar. Dessvärre har det av många tolkats som att mannen inte vet vad han talar om. När politiker hamnar i detta läge, brukar de istället tala om något helt annat som är irrelevant och flyr frågan. Tegnell säger som det är.
  • ”Vi kunde ha gjort bättre om vi vetat mer” Detta har tolkats som att han är självkritisk och övertolkats som att FHM haft fel i sin strategi. När han förklarar uttalandet, så trycker han på att FHM hela tiden varit öppen för ny kunskap och att de agerat därefter, men hållt sig till den ursprungliga strategin.

När socialminister Lena Hallengren får frågan om hon håller med om Tegnells analys anser hon att ”Han kan ju fortfarande inte ge ett exakt svar på vilka åtgärder man skulle ha vidtagit. Den frågan tycker jag kvarstår.” Här finns inte ett spår av ödmjukhet av typen ”om jag vetat mer”. Här har andra gjort fel. När jag hör Lena Hallengren kommer jag osökt tänka på talesättet: När du pekar finger åt någon annan, brukar tre fingrar riktas mot dig själv.

 

Kineserna blåser WHO som blåser Carlsson

I Fokus (20/5-20) beskrivs hur Folkhälsans GD, Johan Carlsson lät sig invaggas i falsk trygghet av WHO som i sin tur låtit sig luras av kineserna om att ta det lugnt och att faran för pandemin var över … varpå ett felaktigt lugnande besked gavs från Folkhälsan till svenska folket: ”Coronaviruset kommer inte att spridas i det svenska samhället under nuvarande omständigheter” sade Carlsson till SvD som dessutom uttryckte sin beundran för Kina. Varför ska vi plötsligt tro på diktaturen, enpartistaten Folkrepubliken Kina, vars ryggmärgsreflex är att till varje pris slå vakt om det kommunistiska partiets maktmonopol?

I beslutskedjan om denna pandemi har främst den svenska regeringen brustit i att skaffa sig olika underrättelser från flera håll som de faktiskt har till sitt förfogande: våra diplomater och attachéer, Sidas folk i världen, militära underrättelser, MUST, svenska företag verksamma i Kina m fl. Som någon sade: Vi lär väl inte få veta sanningen om Covid-19 förrän om 30 år i en HBO-serie.

https://www.fokus.se/2020/05/fem-fragor-om-smittspridningen-i-wuhan-som-kina-vagrat-besvara/

 

Är regeringen vinnare eller förlorare i klaveret?

När utrikesminister Margot Wallström hade ett resonemang i riksdagen tog hon upp Mellanösterns konflikter mellan Palestina och Israel och nämnde ”utomrättsliga avrättningar”. Givetvis tog det hus i helsicke och Israels premiärminister och deras hela diplomatiska maskineri drog igång. MW blev intervjuad i SVTs Agenda av Mats Knutson och hon lyckades slingra sig eftersom intervjufrågorna var snirkliga och invecklade – vilket gav MW möjlighet att vara lika snirklig tillbaka. Det tråkiga var att Mats Knutson aldrig ställde de korta och nödvändiga frågorna: ”Vem utför utomrättsliga avrättningar? När skedde dessa?”

Efter detta kände sig regeringen och Utrikesdepartementet gå ut med en förklaring, med bl a följande stycke:

”Det är mot denna bakgrund olyckligt att svenska regeringsföreträdares uttalanden om situationen i Mellanöstern missuppfattas och ges orimliga proportioner. Den senaste missuppfattningen gäller fredagens interpellationsdebatt i riksdagen. Utrikesministern sa inte, vilket påståtts, att utomrättsliga avrättningar förekommer i Israel, utan förde ett principiellt folkrättsligt resonemang om rätten att försvara sig och om vikten av proportionalitets- och distinktionsprincipen.

Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog, utan att behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Och det är olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.”

http://www.regeringen.se/uttalanden/2015/12/uttalande-av-statsminister-stefan-lofven-och-utrikesminister-margot-wallstrom-med-anledning-av-utvecklingen-i-israel-och-palestina/

Nåväl. Jag har fått lära mig att en vinnare säger: ”Jag har inte uttryckt mig tillräckligt klart” – medan en förlorare säger ”Du missförstår mig”. Ganska klart vilken kategori vår regering tillhör.

Fortfarande väntar jag på svaret på vilka ägnat sig åt ”utomrättsliga avrättningar”. Vem/vilka och när?

När sedan statsminister Löfven gick ut och sade att knivdåden mot israeler inte är terrorism. Men en stund senare ändrade han sig och sade att det var det…

En gammal lärdom är ju att om du trampat i klaveret, stå kvar! För om du kliver ut låter det lika illa som när du klev i.

Åkesson-paradoxen

En intervju är inte ett läxförhör. Även om många intervjuade under en medieträning lätt återfaller att vara elev i skolbänken, där intervjuaren blir läraren som förrättar läxförhör, där en fråga visar om du läst läxan eller inte. Men en intervju är något annat, det är kampen mellan två bilder, journalistens eller den intervjuades.

När jag häromkvällen såg SVTs intervju med Jimmie Åkesson var vi definitivt i skolan. Kanske inte Åkesson, men Mats Knutson och Anna Hedenmo var lärarna som förrättade läxförhör. ”Hur många miljarder? Hur har ni räknat? Har ni räknat fel?”

Reportrarna sitter med facit i hand och rättar med rödpenna. Trist och tråkig tv, där det är svårt för publiken att hänga med i sifferexercisen. Det sägs att tv-mediet inte är lämpat för att överföra fakta, det handlar mer om att förmedla en känsla.

Det är möjligt att intervjuarna lyckades med att förmedla känslan att Åkesson inte hade läst läxan, inte var påläst och därför mindre trovärdig. Men jag tror att effekten blev den motsatta.

Skulle Åkessons sympatisörer låta sig övertygas av felräknade miljarder hit eller dit? Tvärtom tror jag att de stärks i sin övertygelse om att det är den elaka medieeliten som vill sätta dit småfolket. Åkesson-paradoxen skulle alltså vara: ju hårdare tryck från (medie)eliten mot SD-företrädare, ju mer rätt har man i sin övertygelse och världsbild om att eliten vill förstöra Sverige.

Det var mycket enklare förr, när SD-folket var fåordiga skinnskallar med bombarjackor. Nu har man en välkammad glasögonprydd företrädare i välskräddad kostym som dessutom är verbalt utvecklad.

Det krävs alltså en annorlunda och mer begåvad journalistik för att kunna slå hål på SD-s ideologi. Nuvarande metoder fungerar uppenbarligen inte.