Nyhetsbrev från din medietränare 5 maj 2020

Den senaste månadens medieflöde har mest handlat om Covid-19 med allt från faktaförvanskningar, fultolkningar, deep fake, cheep fake till argument om kinesiska virusodlingar. https://www.expressen.se/ledare/varlden-maste-stoppa-kinas-virusodlingar/  Här några nedslag och lite intervju- och PR-tips.

Sex på distans?

Hört i ”Ring P1” där inringaren frågar om corona-viruset kan spridas vid sexuell kontakt, varpå programledaren Janne Josefsson svarar: ”Det är ju svårt att ha sex om man ska hålla två meters avstånd!”

”SVT agerar statstelevision i krisen”

I en debattartikel i DN 4/4-20 beskriver Björn Rosengren skillnaden mellan SVTs och TV4:as nyhetsrapportering om Covid-19. SVT förmedlar det budskap som statsmakten, regeringskansliet och etablissemanget vill nå ut med till medborgarna. Alltmedan TV4 låter fristående experter och medborgare komma till tals med kritik mot regeringens beslut och strategialternativ. TV4 var också spetsigare (hårdare) än det som sändes från SVT. När det gäller drabbade fokuserade SVT mer på personalen i den offentliga vården medan TV4 valde att fokusera på patienter och privata aktörer inom vård och äldreomsorg. Rosengrens slutsats är att SVT i tider av kris mer återgår till sin gamla roll av statstelevision som förmedlar statsmaktens budskap, medan TV4 har ett mer ifrågasättande utifrånperspektiv.

https://www.dn.se/debatt/svt-agerar-statstelevision-i-krisen-da-behovs-oppet-tv4/

 

MSB – Myndigheten för Skräck och Bekymmer?

En liten panik utbröt efter att en enhetschef på MSB började spekulera om framtida risker för dricksvattenbrist i Sverige. Detta hände på Folkhälsans presskonferens om Corona. Jag kan verkligen inte förstå MSB, som kommer med otydliga, spekulativa och alarmistiska påståenden, som skrämmer skiten ur befolkningen. MSBs enhetschef har inte synts till efter detta, utan ersatts av en dementimaskin om att faran med vattenbristen inte är aktuell, utan är en signal från myndigheten om framtida faror och hot.

 

Kan du garantera…?

Kategoriska intervjufrågor om du kan ”garantera” något, lurar in dig i en fälla, vilket oftast är journalistens avsikt. En sådan fråga ställdes av journalisten Therese Bergstedt på SVT Rapport (10/4) till en representant från Läkemedelsverket och handlade om narkosmedlet garanterat skulle räcka till alla som läggs i respirator. Givetvis kom det förväntade svaret: ”Jag kan inte garantera …” Frågan sätter den svaranden i en nästintill omöjlig situation. Min rekommendation vid den typen av omöjliga frågor är att svara: ”Jag kan garantera att vi kommer att göra vårt yttersta för att hitta säkra narkosmedel för de patienter som så behöver.” Du kan alltid garantera dina insatser – medan resultatet nästan alltid är omöjligt att garantera.

 

”Jag vet inte” – är ett bra svar

När en intervjuad inte kan svaret, brukar de använda två metoder: att undvika ge ett relevant svar, fly iväg och tala om något helt annat. Den andra (och farligare) metoden är att gissa svaret – och riskera att bli en lögnare.

Under Folkhälsans presskonferenser hör vi allt oftare svaret: ”Jag vet inte” – följt av: det är för tidigt, siffrorna är inte klara än, det finns en eftersläpning i rapporteringen, forskningsläget är osäkert … Det är alltid bättre att säga som det är: Jag vet inte – och lägga till vari osäkerheten ligger.

”Inte” är inget vidare

Drottning Elizabeth, 94: ”Vi vet att coronaviruset inte kommer att besegra oss”, sade hon i sitt tal till sin nation. Hade nog rekommenderat henne säga: ”Vi vet att vi kommer att besegra coronaviruset”, vilket visar vilken väg vi kommer att gå – inte vilken väg viruset inte kommer att gå.

 

Fem tips för bättre intervjuer via mobilen

I dessa corona-tider görs många intervjuer via mobilen. Under Folkhälsans pressträffar ser vi alltför många ”ful”-bilder på journalister som ställer sina frågor via länk med sina mobiler. Här kommer några förbättringstips för alla som syns via sin mobil:

  1. Ljuset. Sitt så att ljuset faller i ditt ansikte, undvik motljuset från fönster i din bakgrund. Komplettera med någon lampa mot ditt ansikte.
  2. Ljudet. Tänk på akustiken. Undvik eko i kala rum, hitta ställen med mycket textil eller bokhyllor som dämpar ekon. Ersätt gärna datorns, paddans eller mobilens mikrofon med en extern ”mygga” vilket kan ge ett bättre ljud istället för de inbyggda mikrofonerna.
  3. Filmningsvinkeln. Ofta får vi se lågt placerade kameror där näsborrar och dubbelhakor får en alltför stor roll. Ha istället kameran i höjd med, eller lite högre, än ögonen.
  4. Bakgrunden. Vad har du bakom dig, tavlor på sned, ostädade rum? Konstiga tapetmönster? Miljön är viktig för att ge dig rätt inramning. Här är en välfylld bokhylla en bra bakgrund och som ger en bra akustik. Tänk igenom vilka boktitlar som syns…
  5. Formatet. Placera mobilen så den filmar i liggande format. Många filmar med mobilen i stående format, vilket inte utnyttjar hela bildytan. Uppspelat på TV blir formatet smalt där den fulla bredden inte utnyttjas.

 

Flamma stolt mot dunkla …

Under flera decennier har den svenska flaggan varit en lite skämmig symbol och sågs som en unken nationalistisk symbol som ofta ersattes av parti- eller internationella flaggor. När den svenska flaggan övergavs, erövrades den istället av ”Sverigevännerna” på SD-kanten. Och när KD-ledaren lät sig flankeras av stora svenska flaggor i Almedalen, anklagades hon att ”fiska i grumliga vatten”.

Nu under covid-19, så har det plötsligt vänt: S-rosen byttes ut mot en liten svensk flagga på statsministerns kavajuppslag och presskonferenserna pryddes av en ståtlig blå-gul fanborg. Nu var det enighet av annat och där etablissemanget har återerövrat den svenska nationalsymbolen. Rätt så!

Konsten att stjäla sig ett medieutrymme

När teamet runt Stefan Löfven bestämde att statsministern inte skulle delta i Almedalen, visste de troligen att en turné i landet skulle ge ökad publicitet under en hel vecka. Almedalens vecka är ju uppdelad i partidagar, en dag per parti under åtta dagar. Det är relativt tyst runt ett parti under sju dagar, allt fokus under en dag. Men genom att befinna sig på olika orter under en veckas tid, får team Löfven publicitet varje dag och stjäl sig ett medieutrymme. Lokaltidningarna toppar varje dag på sin ort och riksmedia rapporterar dagligen. En ytterligare poäng var ju att Löfven kunde distansera sig från Almedalens ”elit” och få en mer folklig färg. Smart tänkt

Varför klarade Belinda Olsson inte av Jimmie Åkesson?

Foto: Politikerveckan via Flikr

Det var bekymmersamt att SVT-Debatts Belinda Olsson inte klarade av att intervjua Jimmie Åkesson på ett anständigt sätt. När det går så snett, är risken stor att SDs opinionssiffror stiger till de höjder som Åkesson förutspådde i sitt tal i Almedalen igår.

Hela tiden kändes det något lurt med frågorna; vad var hon ute efter, vart ville hon komma? En utbränd man som fick frågor om sitt spelmissbruk eller något twitterfenomen (#Backasara, ”Backar du Sara?”) som varken publiken eller Åkesson visste något om eller hur frågan skulle hanteras. Belinda Olsson ville pressa honom till att ”backa Sara”. Vart skulle frågan leda om han svarat blankt ”ja”?

Vi såg hur sympatierna vändes till förmån för ”intervjuoffret”, där sparkarna riktades nedåt, från en elitperson mot den som var den svagare parten (utbränd spelmissbrukare). Detta skedde alltså i ett läge där SDs sympatisörer har en ”underdog-position” med en misstro mot eliter, etablissemang och samhälle. De kritiska frågorna motverkar sitt syfte och istället för att avslöja blottor i partiprogrammet avslöjas elitens övergrepp mot vanligt folk.

Jag har svårt att tro att Belinda Olsson var illa förberedd. Hon hade ju över 80 medarbetare från SVT på plats i Visby, så redaktionellt stöd borde hon ju ha fått.

Kan det vara så att hon är rädd för vad journalistkompisarna skulle säga om hon genomfört en korrekt intervju, utan att försöka ”sätta dit” Åkesson?

http://www.svt.se/nyheter/live/direkt-fran-almedalen-1?pid=171298956

Almedalen alldeles för trevligt, borde bli tråkigare!

Under denna vecka utmärker sig två grupper i min omgivning: De som tycker att det är jobbigt att vara i Almedalen och de som önskar att de vore där. Skattebetalarnas syn på detta är att de anser att skattepengarna används fel av offentliga aktörer som lägger pengar på evenemang i Almedalen. Visst kan det vara ett problem med att offentlig sektor lobbar för/emot politikerna.

Men en viktig målgrupp för alla deltagare i Almedalen ju media, där det finns minst 1174 föranmälda journalister på plats.

Skattebetalarnas största invändning tycks ändå spåras i följande resonemang: kommunala företrädare och myndighetsförteträdare minglar under trevliga former med rosévin. Skattebetalarna vill troligen hellre att de sitter på kontoret och surar, istället för att mingla bland folk! Borde Almedalen bli tråkigare?

Dessutom lever Skattebetalarna i en märklig föreställningsvärld, där vd:n säger: ”Privata aktörer har naturligtvis rätt att spendera sina pengar hur de vill, de behöver inte ha effektivitetskrav på sig. När det gäller offentliga aktörer har de ett ansvar att använda skattepengar ändamålsenligt ”…

Vilken planet lever Skattebetalarna på? Har de inte hört talas om aktieägare, revisorer och media som håller ett vakande öga på ineffektivitet och ändamålsenlig resursanvändning?

http://www.svd.se/skattepengar-laggs-pa-mingel