Kategori: SVT

Anna Hedenmos lilla lustmord på slingrande politiker

Anna Hedenmo ställde en serie frågor till Isabella Lövin och Gustav Fridolin i SVT Agenda 15/5-16. Här är Hedenmos frågor. Jag har utelämnat MPs svar, eftersom de inte gav svar på frågorna:

– Stämmer det att MP redan i höstas gjorde upp med S om att pröva Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten på affärsmässig grund och inte klimatmässig?

– Finns det en uppgörelse med S?

– Är det redan avgjort med S, gav ni upp kampen mot den här försäljningen redan i höstas genom en uppgörelse med S?

– Det fanns alltså en uppgörelse…

– Kan jag bara få ett ja eller ett nej – fanns det en uppgörelse i höstas med S?

– Betyder det ett nej eller ja?

– Jag tolkar det som ett nej…

– Är svaret nej?

(Här bryter Fridolin in …)

– Men var det en uppgörelse mellan S och MP i höstas om det här?

– Det finns alltså en uppgörelse, tolkar jag det som.

– OK, har ni kastat in handduken här när det gäller brunkolet?

– OK, jag tror inte att vi kommer längre på det här spåret just nu …

Vad skulle de då ha sagt? Jag kan inte ge något råd om detta, eftersom jag faktiskt inte vet vad som är sant. Fanns det en uppgörelse i höstas eller inte? Det är fortfarande höljt i dunkel. Uppenbarligen ville språkrören inte tala om som det var och försökte istället dölja sanningen.

I dagens DN skriver Johan Hilton: ”Det medietränade samhället håller på att förvandlas till ett hot mot demokratin. I tv-sända partiledarutfrågningar svarar politiker på allt utom frågorna” http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-hilton-har-stod-en-ung-politiker-och-lat-som-en-aderforkalkad-papegoja/

Jag ger Johan Hilton rätt i att beteendet är ett hot mot demokratin. Men han har fel om att det skulle vara ett resultat av medieträning. De viktigaste punkterna under en sådan träning är att alla svar ska innehålla tre ingredienser: det ska vara sant, relevant och intressant. I språkrörens fall undvek de sanningen genom att tala om irrelevanta saker i förhållande till den fråga som ställdes.

Det är inte resultatet av medieträning, det är dålig mediehantering.

Mitt vanligaste råd som medietränare är: Säg som det är. Säg ja till ett beslut och stå för det. Säg nej till ett beslut och stå för det. Något mellanting finns inte.

Se Anna Hedenmos citerade frågor kan ses mellan 2:26 och 5:55. Sevärda minuter.

http://www.svtplay.se/video/8318097/agenda/agenda-svt

 

Hur röstar vi i ESC?

Läser en intressant mening på en blogg: ”Eurovision har länge plågats av blockröstning, där länder röstar på sina grannar.” Men hur funkar det egentligen? Är det verkligen så att ett land röstar på ett annat land och att länder håller ihop i olika block?

Jag funkar så här: Mina föräldrar flydde från Estland 1944. Själv föddes jag i Sverige sex år senare. Uppvuxen i Sverige, men har en estnisk kulturidentitet. Vem röstar jag då på i ESC? Sverige går ju inte att rösta på, så vem blir det då? För mig är det självklart att lägga min röst på Estland, oavsett låtens och artistens kvaliteter.

Tidigare år har kommentatorerna förvånat konstaterat: ”Oj, Tyskland ger Turkiet en tolva. Och där kom en tolva från Estland till Ryssland, trots vänskapen länderna emellan!”

Men sanningen är ju den att turkarna i Tyskland (de är ganska många!) lägger sin röst på sitt gamla land. Liksom alla ryssar i Estland (också ganska många) hejar på ”sin” sång. Ganska enkelt egentligen.

I takt med folkomflyttningarna i Europa, kommer vi se mer av detta. Svenskar i Norge röstar på Sverige. Finnar i Sverige röstar på Finland …

När den ryske sångaren tröstade sig med att han i alla fall vann ”folkets” röster – så var det troligen hans egna landsmän i förskingringen han ska tacka. I takt med den ryska utvandringen kommer allt fler ”länder” att rösta på sitt gamla land.

Nu när vi hör allt mer ryska på Stockholms gator, kommer ”Sverige” att rösta på Ryssland.

”Stek storyn om Kaplan…”

I ett öppet brev till Miljöpartiets medlemmar och sympatisörer skriver språkrören Romson och Fridolin bland annat följande:

”Alltför många miljöpartister har de senaste dagarna uttryckt kritik mot de pågående granskningarna av partiets företrädare och ifrågasatt ”orättfärdiga” frågor. …Vi ska aldrig köpslå med medier för att försöka påverka vad de väljer att granska.”

Kan det vara så att just ett sådan köpslående/beteende varit vanligt i MPs relation till media? Och att detta nu för första gången blivit öppet och känt – för att en journalist (Anders Holmberg på SVT) inte spelade med.

Trots att MP genomgått ganska många mediala kriser (båtfärg, Bromma-flygningar…) under sin regeringstid verkar relationerna med media fortfarande ligga på amatörmässig nivå. Kanske för att partiet helt enkelt inte behövt ha någon professionalitet i utövandet. Man har helt enkelt hela tiden omgetts av en välvilligt inställd mediekår. Journalisternas sympatier till MP ju skiljer sig dramatiskt från folkets (enligt Kent Asps undersökning där allmänhetens sympatier för MP ligger på 12%, medan journalisters sympatier ligger på 41% och över 50% för journalister inom SR/SVT).

Nu för första gången, tvingas alltså, partiledningen ta till hårdare ord om vilka värderingar och policys som ska gälla.

Hela brevet http://www.mp.se/just-nu/oppet-brev-till-medlemmar-och-sympatisorer

”Nej”, var svaret som vi inte fick höra på frågan: – ”Ska du förbjuda svenska banker att göra affärer med skatteparadis?”

Camilla Kvartoft är en bra intervjuare som inte ger sig i första taget. När hon intervjuade finansmarknadsminister Per Bolund (MP) i SVT:s Agenda, frågade hon fem gånger innan hon gav upp och utan att vi fått något svar om  han ville ha ett förbud för svenska banker att göra affärer med skatteparadis. Här fick vi istället se en minister som balanserade i en opinionsstorm, och försökte signalera krafttag – utan att svara ”nej” på frågan. Inslaget sänt den 10/4 -16 och handlade om förtroendet för bankerna efter Panama­läckan. (Min kursivering nedan)

CAMILLA: Är du beredd att förbjuda svenska banker att göra finansiella affärer med svartlistade skatteparadis?

PER: Till att börja med har ju svenska regeringen jobbat väldigt intensivt och hårt, och också lyckats med att faktiskt sluta informationsutbytesavtal med väldigt många länder som förut har varit ovilliga att dela med sig av information. Och därmed har man kunnat gömma undan skattepengar där. Så att nu har vi börjat få mer ett generellt regelverk där vi faktiskt ser till att vi hittar de här pengarna, att de faktiskt går att få fram. Och därför har vi också skjutit till mer pengar till Skatteverket för att kunna använda all den nya informationen som de får till sig så att vi kan hitta de här pengarna.

CAMILLA: Men det har ju inte räckt. Är du beredd att gå längre och faktiskt förbjuda svenska banker att göra affärer just till exempel i Panama?

PER: Nu tycker jag ju, i första hand så ska vi använda oss av den här informationen som vi nu får fram genom de här avtalen. Men det är klart, är det länder som verkligen sticker ut och vägrar ta något som helst ansvar. Ja, då får vi fundera på om det finns möjligheter att gå vidare på andra sätt.

CAMILLA: Varför bara fundera? Varför inte agera?

PER: Ja, för att jag tycker ju att det allra bästa är ju om vi kan fortsätta att bedriva affärer med andra länder, och det är klart att det är ju det som vi skulle vilja eftersträva. Men det är klart att blir det så att man verkligen använder … Att vissa länder vägrar att medverka, och att man bara uppenbart vill tjäna pengar på grå eller till och med svart verksamhet. Ja, då får vi ju fundera på om det finns andra åtgärder vi kan vidta. Men vi har också vidtagit en hel del åtgärder. Till exempel så har vi ju reglerat när det gäller just personer i politiskt utsatt ställning. Till exempel de statschefer och ministrar som vi har sett har varit inblandade. Där finns det nu särskilda krav som är väldigt strikta i Sverige. Och även så håller vi på att införa en ny penningtvättslag som ska börja gälla 2017. Och i sammanhanget med det så kommer vi också ta in den här informationen som nu har kommit och se om man kan skärpa den lagen ännu mer än vad som var tänkt från början.

…

CAMILLA: Ja, till exempel, du kritiserade finansminister Anders Borg tidigare för att han hade hårda ord men lam handling då, när det gällde bankerna. Kan du erbjuda någonting mer än lam handling här?

PER: Ja, vi har ju nu fattat beslut om lagar som gör att vi har väldigt hårda sanktioner. Det handlar om att man kan få böter på upp till 10 % av omsättningen i banken så det kan ju mycket väl handla om miljardbelopp. Och är det väldigt, väldigt stora brister som finns, ja då kan man till och med dra in tillståndet för en bank. Så att det är ju verkligen sanktioner som ingen …

CAMILLA: Men du är inte beredd att förbjuda en svensk bank till exempel att faktiskt hjälpa till att sätta upp såna här brevlådeföretag i skatteparadis?

PER: Jo, vi gör ju massor med åtgärder för att förhindra att just det ska inträffa, och att man också ska … Försöker man placera sina pengar utomlands för att undvika skatt så ska den informationen komma till skatteverket. Och dessutom nu 2016 så automatiseras dessutom det här informationsutbytet så att vi automatiskt får den informationen. Och det är precis på det sättet som jag hävdar att vi måste jobba och jobba vidare, att se till så att vi hela tiden skärper reglerna och samarbetar internationellt.

 

Hasse Svens, varför så oärligt om Estland?

I ett reportage i SVT Rapport och Aktuellt tog du upp migrationsfrågan i Estland. Vi fick se hur esterna börjat bygga ett taggtrådsstängsel och du visade ett demonstrationståg med estniska flaggor som var riktat mot invandring.

Hur är det med denna nyhet? Inget var fel, men sammanhanget och slutsatserna var direkt fel.

Det är sant att flyktingströmmen via Ryssland till Estland har ökat i takt med att Finland och Norge stängt sina gränser. Men det viktigaste skälet till att stängslet byggs, är för att säkra Schengens yttre gräns och för att avtalet kräver att Estland ska ha en bevakad gräns. Varför skulle det vara fel att följa Schengens regler?

Sant är också att demonstrationen ägde rum för en månad sedan som en protest mot regeringen. Men den genomfördes partiet EKRE, som har 6 av parlamentets 101 platser. Partiets åsikter ligger nära det svenska SD med främlingsfientlighet och motstånd mot samkönades rättigheter och mot EU. På vilket sätt skulle detta obskyra parti vara representativt för Estland?

Att nu dessa två komponenter binds ihop, framstår bilden av ett nationalistiskt främlingsfientligt land som låser ute folk utifrån genom ett inhumant taggtrådsstängsel!

Ett likande reportage hade kunnat göras om Sverige, som genom ID-kontroller och hårdare gränsbevakning håller migrationen nere. Klipp ihop detta med främlingsfientliga SD-demonstrationer och bilden är klar. Men är det sant och relevant? Vill säga att det är oärligt.

Jag vet att man aldrig bör bråka med en journalist, eftersom de ändå alltid får sista ordet. Men den här gången kunde jag inte låta bli.

http://www.svtplay.se/klipp/7456895/sju-kvotflyktingar-till-estland-som-forstarker-gransen

 

Nyhetsbrev från din medietränare

Mitt nyhetsbrev går till dem som jag medietränat eller bara visat intresse. Meddela mig om du vill sätta upp dig på listan eller om du vill sprida brevet i ditt nätverk

Det var ett märkligt år, 2015, där det blivit allt lägre i tak i den offentliga debatten. Hellre konflikt än konsensus – tycks vara ledstjärnan för året. Dessutom såg vi två motsatta trender samtidigt: stort stöd för en gränslös yttrandefrihet (Charlie Hebdo) till att se universitetsstuderande kräva ”triggervarningar” och censur för obehagligt kränkande innehåll i läroböckerna! Inom politiken har det ju svängt rejält från att inte ha murar till ha dem … 

Att svara rakt på sak

Lyssnade på en estnisk radiostation där en polis intervjuades inför nyårshelgen. Det handlade om försiktighet med fyrverkerier och nykterhet i trafiken. På frågan om vad polisen önskade sig inför nyåret var svaret: ”Att folk slipper besöka sina släktingar på sjukhusets akutavdelning och slipper gå på deras begravningar.” Inget tjafs, bara rakt på sak.

Makthavarintervjuer

Årets första ”Medierna” handlade om medietränade makthavare och ansvarsutkrävande intervjuer samt om spelet bakom kulisserna på bägge sidor. Björn Häger berättade om Lars Orups fråga till Tage Erlander om vad ett nygift par skulle göra för att få en bostad. Erlander rekommenderade dema att ställa sig i bostadskö (då väntetiden var 10 år i Stockholm). https://www.youtube.com/watch?v=ZaWD6OhVIVI

Erlanders svar sägs ha lett till (S) nederlag i kommunalvalet 1966. Det var en tid då journalisterna tog över, blev hjältar och politikerna blev skurkar. Det gällde inte att få svar på frågor, utan sätta dit dem och där konfrontation fick ett egenvärde.

Monica Saarinen, som leder Ekots Lördagsintervju, konstaterar att journalisterna kanske är medskyldiga till att de intervjuade är nervösa och inte vill svara på frågorna. Hennes dröm är: ”Jag bjuder in, ställer frågor och de svarar på frågorna, det vore väl fantastiskt.” Mona Sahlin noterar: ”Idag möter man färre journalister som verkligen kan politik, så just nu är det en oerhört farlig tendens i politik och journalistik att det är menlöshet och ytlighet som belönas, på båda sidor om maktsfären.” SVTs Mats Knutson berättar om hur de förbereder sig för de stora partiledarintervjuerna: ”Vi kör rollspel och en person som spelar politikern ifråga och så går vi igenom hela sändningen och så svarar personen som vi tror att politikern kommer att svara…” Så det handlar alltså om en ”kapprustning”, där medieträningen är den intervjuades sätt att förbättra sina odds (Välkommen!). Länken till Medierna:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=6331834

Kontroll över intervjun

Det engelska hovet kräver att medieföretag ingår ett 15 sidigt avtal innan en intervju görs med prins Charles. Alla frågor ska godkännas i förväg, inga spontana följdfrågor får ställas, redigering och slutklippning ska godkännas. Hela programmet kan stoppas av prinsens folk. Är det så klokt att försöka kontrollera media på detta ”nordkoreanska” sätt? Vore det inte bättre att försöka kontrollera det enda som man kan kontrollera: det egna agerandet och ha kontroll över budskapet och alla de ord som passerar ens läppar? Lite träning kanske?

http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/prince-charles-the-15-page-contract-that-reveals-how-the-prince-of-wales-tries-to-control-the-media-a6756541.html

Handgriplig presskontakt

Den engelske prinsen Charles har inte bara livvakter utan också en pressekreterare som handgripligt skyddar prinsen från obehagliga frågor. Här ett exempel på hur Kristina Kyriacou, också kallad för ”The Colonel”, tar hand om en reporters mikrofon.

https://www.youtube.com/watch?v=L-x9MxWOPqU#action=share

Är regeringen vinnare eller förlorare i klaveret?

När utrikesminister Margot Wallström hade ett resonemang i riksdagen tog hon upp Mellanösterns konflikter mellan Palestina och Israel och nämnde ”utomrättsliga avrättningar”. Givetvis tog det hus i helsicke och Israels premiärminister och deras hela diplomatiska maskineri drog igång. MW blev intervjuad i SVTs Agenda av Mats Knutson och hon lyckades slingra sig eftersom intervjufrågorna var snirkliga och invecklade – vilket gav MW möjlighet att vara lika snirklig tillbaka. Det tråkiga var att Mats Knutson aldrig ställde de korta och nödvändiga frågorna: ”Vem utför utomrättsliga avrättningar? När skedde dessa?”

Efter detta kände sig regeringen och Utrikesdepartementet gå ut med en förklaring, med bl a följande stycke:

”Det är mot denna bakgrund olyckligt att svenska regeringsföreträdares uttalanden om situationen i Mellanöstern missuppfattas och ges orimliga proportioner. Den senaste missuppfattningen gäller fredagens interpellationsdebatt i riksdagen. Utrikesministern sa inte, vilket påståtts, att utomrättsliga avrättningar förekommer i Israel, utan förde ett principiellt folkrättsligt resonemang om rätten att försvara sig och om vikten av proportionalitets- och distinktionsprincipen.

Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog, utan att behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Och det är olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.”

http://www.regeringen.se/uttalanden/2015/12/uttalande-av-statsminister-stefan-lofven-och-utrikesminister-margot-wallstrom-med-anledning-av-utvecklingen-i-israel-och-palestina/

Nåväl. Jag har fått lära mig att en vinnare säger: ”Jag har inte uttryckt mig tillräckligt klart” – medan en förlorare säger ”Du missförstår mig”. Ganska klart vilken kategori vår regering tillhör.

Fortfarande väntar jag på svaret på vilka ägnat sig åt ”utomrättsliga avrättningar”. Vem/vilka och när?

När sedan statsminister Löfven gick ut och sade att knivdåden mot israeler inte är terrorism. Men en stund senare ändrade han sig och sade att det var det…

En gammal lärdom är ju att om du trampat i klaveret, stå kvar! För om du kliver ut låter det lika illa som när du klev i.

Aningslöst eller inte alls så farligt?

När SVT:s reporter säger: ”Hon är arresterad, men har mutat en polis för att få låna en telefon.” Sedan intervjuar hon fästmannen som enligt textremsan är sympatisör med det förbjudna Muslimska brödraskapet. Vilken risk utsätter den svenska reporter dessa människor för? Eller är det inte alls så farligt (som reportern vill påskina) att vara en del av brödraskapet? Jag antar att den egyptiska ambassaden rapporterar hem om vad som sägs i svensk media – och utsätter alltså den arresterade kvinnan och hennes fästman för ytterligare risker.  Aningslöst eller inte alls så farligt?

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/protesterna-mot-militaren-fortsatter

Varför klarade Belinda Olsson inte av Jimmie Åkesson?

Foto: Politikerveckan via Flikr

Det var bekymmersamt att SVT-Debatts Belinda Olsson inte klarade av att intervjua Jimmie Åkesson på ett anständigt sätt. När det går så snett, är risken stor att SDs opinionssiffror stiger till de höjder som Åkesson förutspådde i sitt tal i Almedalen igår.

Hela tiden kändes det något lurt med frågorna; vad var hon ute efter, vart ville hon komma? En utbränd man som fick frågor om sitt spelmissbruk eller något twitterfenomen (#Backasara, ”Backar du Sara?”) som varken publiken eller Åkesson visste något om eller hur frågan skulle hanteras. Belinda Olsson ville pressa honom till att ”backa Sara”. Vart skulle frågan leda om han svarat blankt ”ja”?

Vi såg hur sympatierna vändes till förmån för ”intervjuoffret”, där sparkarna riktades nedåt, från en elitperson mot den som var den svagare parten (utbränd spelmissbrukare). Detta skedde alltså i ett läge där SDs sympatisörer har en ”underdog-position” med en misstro mot eliter, etablissemang och samhälle. De kritiska frågorna motverkar sitt syfte och istället för att avslöja blottor i partiprogrammet avslöjas elitens övergrepp mot vanligt folk.

Jag har svårt att tro att Belinda Olsson var illa förberedd. Hon hade ju över 80 medarbetare från SVT på plats i Visby, så redaktionellt stöd borde hon ju ha fått.

Kan det vara så att hon är rädd för vad journalistkompisarna skulle säga om hon genomfört en korrekt intervju, utan att försöka ”sätta dit” Åkesson?

http://www.svt.se/nyheter/live/direkt-fran-almedalen-1?pid=171298956

Ska de vara stolta eller ska de skämmas?

Politiker inom riksdag, kommun och landsting har listat de bästa politiska journalisterna. Högst upp ligger SR/SVTs Tomas Ramberg, följt av Mats Knutson och Margit Silberstein. I bedömningen av den bästa redaktionen, så ligger även här SR och SVT i topp.  Frågan är om det är bra eller dåligt att public service ligger så högt på en sådan lista och vara gillad av dem som man är satt att bevaka? Hur nyttig för den politiska granskningen är det att det föreligger en slags symbios mellan politiken och public service? Politiken skyddar public service genom lagar och myndighetsbeslut som ger dem 7 miljarder kronor om året från licenspengarna. Priset för detta kan ju vara alltför inställsamma journalister som är alltför mesiga i relationen till den politiska klassen?

http://www.resume.se/nyheter/media/2015/06/29/politikerna-han-ar-bast/

SR bäst på politik | Journalisten