Storebror i mediehus

Mitt favoritprogram ”Medierna” tog upp att alltfler mediehus uppför sig som ”storebror”. De skaffar sig mer och mer uppgifter om varje läsare för att bättre kunna styra in reklam till just rätt person som t.ex. facebookar på nätet …

Exempel en som nyss fått sitt körkort, får erbjudande om lån till ny bil. Jag råkade själv av misstag klicka på en kameraannons, och vips kommer en rad sådana annonser i mitt facebook-flöde.

Här har alltså tidningarna börjat med att samla in fakta om mig för att anpassa annonseringen.

För ett par år sedan gjorde ICA riktade rabatter till personer som nyss köpt tex blöjor och glass – med erbjudanden om just blöjor och glass. Det blev ett himla liv i media och de fick sluta med precis det som mediehusen själv nu håller på med… http://t.sr.se/1x2NTRs

Konsekvensneutraliteten saboterar

Medias konsekvensneutralitet – dvs att journalisten ska rapportera utan att tänka på konsekvenserna och följderna av sin publicitet. En företagsaffär är på gång, men kan spricka om något avslöjas i förväg och mängder kan jobb försvinna – publiciteten ska ske trots de olyckliga följderna.

Likaså rapporterar media exakt i realtid om var ubåtsjakten sker och med vilka insatser. Att berätta för sin publik är viktigare än att låta militären ostört göra sitt jobb. Rapporteringen avslöjar allt för ubåtens husse… och jakten blir ineffektiv. Visst vill vi som medborgare veta vad som händer och att hemligheter avslöjas. Men jag tror att de flesta också vill att de militära operationerna ska lyckas.

I det läget kanske jag har tålamod att invänta tills det är klart – och få historien berättad då det är dags. Nu kan det ju sluta med att vi ändå inte får veta vad det var som rörde sig där under ytan. Och allt för att medierna saboterat för militära insatserna med direktrapporter från egna helikoptrar och båtar i sökområdet.

Tala ur skägget…

Enligt Dagens Industri säger statsminister Stefan Löfven följande:

”Operationen pågår och det är vad vi vet, vi vet inte exakt vad det är för någonting och då måste man först ta reda på det innan man kan ha någon ytterligare operation.
”Vi har ju precis den operation igång som den Försvarsmakten har dragit igång, vi har kapacitet för den operationen. Det säger också försvaret, att man har den kapacitet som krävs för att fullfölja den här operationen.”

Kan ingen i närheten av statsministern hjälpa honom med några enkla talepunkter om de aktuella militära insatserna i Stockholms skärgård?

Hur tar medierna ställning om förnyelse eller bevarande?

Affärslogik och medielogik skiljer sig på många sätt. Närings- och affärslivet präglas av viljan  att ändra, organisera om, riva gammalt, bygga nytt. Det ligger i affärsdynamiken att leva i ständig förändring och förnyelse.

Medias logik är tvärtom: att bevara, beskydda och hålla tillbaka förändringar. Det är givetvis inget som media själv har hittat på, utan är troligen en spegling att vi (publiken) är lite konservativa och vill känna oss trygga i det gamla och invanda.

Företag vill genomföra förändringar: det kan vara banker som lägger ner sina kontor eller posten som flyttar sina brevlådor, polisen slutar fotpatrullera – så ligger medievinkeln oftast att plocka fram de drabbade stackars människorna som fått det sämre. Tänk vad mysigt det var förr när banken fanns i varje by, brevlådan fanns i mitt eget gathörn och Kling och Klang stod mitt i gatan med långrock och sabel. Det var bättre förr!

Några exempel:

Slussen-projektet i Stockholm är ett exempel på hur media gynnar motståndet mot förnyelsese. För många förnyare är byggnadsverket en gigantisk arkitektonisk pissoar, som borde ha rivits för länge sedan. Medan media intagit den mera romantiska synen: planskild trafiklösning i klöverbladsform.

Bevarandet av trillingnöten i Aladdinasken ett annat, där media vill ha chokladbiten kvar. Medan Marabou byta ut nötterna mot hallonlakrits.

Nästa strid kommer att stå om Bromma flygplats. Ska bli mycket intressant att se hur media väljer att för hålla sig. Egentligen borde de välja bevarandet, för det brukar de göra. Eller om de väljer att köra förnyar-linjen och stötta Miljöpartiet.

Även för MP borde detta vara en ovanlig situation där de vill riva och bygga upp ett storskaligt projekt med minst 50 000 bostäder för över 100 000 invånare och 30 000 arbetsplatser.

Ska bli intressant att se om bevarandeintressena släpps fram i media när det gäller frågan om Brommaflyget… Här finns en hel del kulturhistoria från flygets barndom, ett K-märkt flygledartorn och en terminalbyggnad med neon-skyltar som inte får ändras.

Inte självklart hur mycket politiker ska bestämma

Vad är politik och vad är det inte? Vad ska politiker bestämma och vad ska folk bestämma själva? Finns det några regler om detta, någon slags naturlag?

Minns 1989, då Sovjet var i uppluckring, var jag på studiebesök i Haapsalu, Estland, med en grupp politiker från Haninge. Vi togs emot av det lokala partietablissemanget med exekutivkommitténs ordförande i spetsen och visades runt på charkuterier, skolor och småindustrier.

Jag frågade om vad som var aktuellt på dagordningen för dem att besluta om. Tänkte de bygga en ny väg eller ville bygga något nytt hus? Exekutivkommitténs ordförande tänkte efter ett tag och sade då: Just nu diskuterar de olika politiska organen när det är lämpligast att påbörja potatisplockningen.

För henne var det alltså helt i sin ordning att denna fråga låg på dagordningen för politikerna i exekutivkommittén att besluta om. Alltså inget för agronomen på kolchosen eller jordbrukskonsulenten.

För mig blev det en viktig ögonöppnare: gränsen mellan vad som är politik och inte, är helt olika i olika länder. Ska politiker lagstifta om hur pappa och mamma ska vara hemma hos sitt barn? Eller ska det bestämmas av pappa och mamma vid köksbordet? Vilka böcker ska finnas på biblioteket (bestäms av bibliotekarien eller av en politiskt tillsatt nämnd?)

I många fall slås jag av att det finns en politisk klåfingrighet och där politiker inte kan låta bli att bestämma över hur andra ska ha det. (Och det kan gälla allt från vilken båtfärg man själv använder, men som bör förbjudas för andra.)

En klok jobbarkompis, men ett förflutet inom politiken sade: Det finns ingen sådan gräns. Det som tas upp i politiken är politik. Så enkelt är det.

Hur står det till med SVTs lokala journalistik?

Under semestern i Spanien tittade jag på svtWorld, med bland annat regionala nyheter från olika delar av landet.

Jag upptäckte inte ett enda nyhetsinslag som skulle kunna vara ett resultat av något slags granskande journalistiskt arbete. Ett dagis hade blivit ”grönt” för att barnen lärt sig källsortera sina sopor, troligen hade dagiset meddelat tv-stationen. En björn hade skadeskjutits. En forskare från Umeå har konstatera att det finns ett samband mellan alzheimer och herpes. Ett museum har en utställning av en bilkonstnär som målar en tavla om dagen. Och så går det på….

Det verkar som att det mesta hade redaktionen fått genom att läsa tidningar. Jag förstår inte hur just denna journalistik skulle vara ett nödvändigt inslag i att upprätthålla demokratin. Av grävet, avslöjandet och snokandet – intet! När den lokala journalistiken ifrågasätts talar sig kåren varma för hur viktig den lokala bevakningen är och om vilka katastrofer som skulle inträffa om ingen kollar i diariet eller luskar fram spännande korrespondens … Men av diarium eller annat luskande såg jag inte ett spår av i svt:s regionala rapportering!

Jag kanske är orättvis, men det vore intressant att mäta hur många inslag som har ”journalistisk verkshöjd” och hur mycket är klippt ur tidningar och polisens dygnsrapporter.

”Tack för att jag fick leva”

”Jag tackar mamma och pappa för att de inte gjorde en fosterdiagnos” sade en ung dam med Downs syndrom (DS). Vem kan säga emot det? SVT Debatt försökte hantera det svåra ämnet. Valet stod mellan att föda ett barn med DS eller ”ta bort det” efter den informationen som fosterdiagnostiken ger. Programmets inriktning var att alla är människor och alla har en rätt att leva. Fosterdiagnostik är av ondo och skulle leda till ett oönskat samhälle där oönskade kan väljas bort eller där föräldrar kan välja egenskaper (atlet, han/hon …).

Dessutom fanns det personer i studion med DS, där frågan för dem ju blev helt existentiell.: ”Hade jag funnits, om ..?”

Tonen i studion var alltså mot att fosterdiagnostisera och därmed få information inför en eventuell abort.

Min fråga är: Hade dessa argument fungerat om debatten handlat om fri abort eller ej.

Dessutom: vad hade hänt denna torsdagskväll om någon representant för ”Ja till livet” eller någon annan radikal kristen abortmotståndare hade funnits i studion, som hävdat alla människors rätt att få leva?

http://www.svt.se/debatt/se-program/25-9-22-00-textat-1?autostart=true

Debatten om fosterdiagnostik börjar efter 25 minuter.

Gränslös självgodhet i en värld omgiven av puckon

En kund klagar på ett företags utbud. En direktör svarar på klagomålen som illa underbyggda ”bara en massa tyckanden” och gör dessutom narr av kundens titel. Dessutom konstarerar direktören att kunden ”inte mäktar med att se helheten i företagets utbud”. Hur är detta möjligt i dagens kundtillvända värld, där alla företag lyssnar till kunderna, tar till sig klagomålen och ofta rättar sig efter klagomålen? Jo, därför att företaget är ett medieföretag som heter SVT.

Kritiken bemöts med en gränslös självgodhet helt utan självinsikt, det hela känns i allra högsta grad omodern och som ett eko från en förgången tid. Förvånande, speciellt nu när det är extra viktigt för mediebolag att lyssna på omvärlden, väljer SVT att slå dövörat till.

Kritiken går ut på att SVT låter politisk journalistik bli mer underhållning och sport-tv med sketcher och frågesport med försnack, själva tävlingen, eftersnack och att partiledaren inför programmet får frågan: hur känns det?

Läs ordväxlingen mellan docent Kjell Magnusson och SVTs programdirektör Robert Olsson. Vad hade hänt om ett företag svarat på liknande sätt på frågor från tex en kritisk journalist?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svt-later-politiken-bli-till-underhallning_3890174.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/docenten-missar-helheten-hos-svt_3899768.svd’

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/journalisterna-far-en-roll-de-inte-bor-ha_3906186.svd

Besvikelsernas val

Alliansröstare förlorade regeringsinflytandet och M förlorade sin partiledare. Stor besvikelse. Sosseröstarna ville ha en s-ledd regering, men lockade inte så många fler. Men de måste nu känna besvikelse när Löfven tvingas samarbeta med fienden i Allianspartierna. Vänsterpartister fick inga ministrar, trots förvalssnacket om ett röd-grönt regeringssamarbete. Mp måste nog också vara besvikna, de fick färre röster än tidigare, men får trots detta ett visst inflytande i s-regeringen. Men MP måste räkna med att S gör eftergifter till Alliansen. MP måste väl också fråga sig vad S ska ha dem till. SD:are måste också vara besvikna, som trots sin dubblering i antalet röster inte släpps in till makten när alla andra partier vill låsa dem ute från inflytande.

Ett besvikelsernas val, där jublet på valnatten fastnade i halsen…

Veckorna innan valet uppmärksammandes att Miljöpartiet inte granskades lika hårt som andra partier, och att journalisternas sympatier troligen sken igenom i rapporteringen. Därför måste MP:s tillbakagång ha kommit som en stor överraskning för många redaktioner. Likaså måste det ha svidit att SD fördubblades, trots den hårda mediebevakning de utsattes för.

Nu gäller det för alla aktörer att hantera SD:s position, det räcker inte med att blåsa i saxofon, snacka om momsfiffel eller järnrör.

Jag har inget svar på vad som ska göras. Har du?

Varför maktskifte?

”Väljarna har givit oss ett tydligt mandat”, sade Löfven och kickade ut V som fått 21000 fler röster sedan förra valet. Löfven inledde istället ett samarbete med MP som tappat 8600 röster.

Reinfeldt tackade för sig och avgick. M hade visserligen tappat 330.000 röster, men hade fortfarande 1,4 miljoner väljare kvar! Så min enkla fråga är: varför ska de väljare som rör sig ha större inflytande, än de som är kvar?

Om rörligheten bland väljarna nu tycks betyda så mycket … så har ju S + MP fått lika många mandat som i förra valet. Här jhar det inte hänt nåt.

S+MP får 137 mandat, mot Alliansens 149. Detta förstår jag inte heller. Har Alliansens väljare blivit lurade?

Så: Varifrån kommer det tydliga mandatet för Löfven?